Stabilitet, balans och en kopp choklad.

Sitter och filurar igen, det är tvättdag och när händerna mekaniskt sysslar med invanda rörelser får min hjärna fritt spelrum. Det blir en hel del filurande på tvättdagar.

Tänkte på en konversation jag hade med en vän för ett tag sedan. Vännen frågade om jag var lycklig. Och jag svarade att på det stora hela var jag det. Men även om jag inte är lycklig på alla områden så gör det inte så mycket, det som spelar roll är om jag har balans i mitt liv. Att allting på det stora hela jämnar ut sig. Ljust och mörkt, tungt och lätt.

Dessutom avslutade jag med att fråga om vännen hade balans i sitt liv, varpå denne tyckte att hans liv var stabilt.

Det var ett ganska fint sätt att undvika frågan tycker jag. I min mening är inte stabilitet och balans samma sak.

Balans i dess fysiska form kräver att man väger upp och jämnar ut, det är små rörelser men ändå rörelse. Framåt.

Stabilitet är att stå stilla, att inte röra sig åt något håll, att inte kunna parera när underlaget svajar.

Nej, i min mening är inte stabilitet och balans samma sak. Stabilitet är som en kopp varm choklad, bra men det kan bli bli bättre d.v.s. balans – om man dricker det med vispad grädde och vanilj. Som jag gjorde imorse.