Negativitetsmanteln.

Fick en lite snipig kommentar idag, ni vet, en sådan där liten smygare, levererat som råd och menat som kritik. Jag tar inte så illa vid mig av sådant men markerar gärna eftersom att sådana kommentarer kan göra stor skada.

Medan jag funderade på vad jag skulle svara kom jag att tänka på en bok jag nästan läst en gång, Hur man talar med djuren och får svar av Amelia Kincaid. Boken kanske inte är det mest vetenskapliga man kan läsa men det finns lite roliga djuranekdoter och faktiskt en del bra meditationstips. Även om man inte tror på djurkommunikation så kan man plocka godbitarna ur den. Själv tror jag inte på djurkommunikation, eller snarare djurkommunikatörer.

Det finns en meditationsövning skriven av Diane Mariechild som heter Att kasta av sig negativitetsmanteln i ovan nämnda bok. Man föreställer sig helt enkelt all negativitet omkring sig som en fysisk tyngd som man sedan sakta men säkert  tar av sig som en mantel. Negativitet som man sedan inte låter ta över igen. Numera behöver jag bara tänka negativitetsmantel så släpper allt sådant omkring mig.

När jag handskas med passivt agressiva människor eller helt enkelt människor som inte kan öppna munnen utan att något gnälligt och/eller elakt halkar ut brukar jag fundera på att rekommendera just den meditationsövningen åt dem.

Saken är ju bara den att hur gärna jag ibland vill kan jag inte ändra på andra människor, det är deras eget beslut som de förhoppningsvis tar när tiden är rätt för dem. Dessutom, när jag tänker efter lite till så vill jag inte ens ha ansvaret att ändra på en annan människa. Vem säger att min väg är rätt?