Halkigt.

Jag halkade dit igen, satt och läste bloggar som gjorde mig grinig och i vissa fall upprörd men framförallt irriterad. Ungefär som Oprah, jag klarar inte av människan och ändå har jag perioder då jag inte kan låta bli att se hennes program.

Jag antar att jag behövde lite mentalt neråttjack efter en härlig påskhelg. En påskhelg som inte ens är över än! Åh fy vad peppigt och påklistrat det där lät! Men det är på riktigt, jag lovar.

Om jag kan ta mig i kragen och dra upp mig själv ur det lathetskvicksandshål som är min hjärna just nu ska jag nog gå ned på stan imorgon. J frågade om han fick följa med och jag tyckte att bärhjälp kan jag ju inte tacka nej åt. Inte för att jag förstår vad det är som är så roligt med att gå på stan med mig. Om man inte är mig alltså. Men jag misstänker att han ibland går på stan med mig för att det är så tråkigt att han kan minnas att det finns någonting som är så hemskt tråkigt när han sitter hemma och har tråkigt. Det kunde ju vara värre liksom… Nåja, han får skylla sig själv!

Det här inlägget blev inte bara halkigt, det blev snurrigt också. Wiiiie!