Singelsnigeln.

Jag vet att det inte bara är jag som ibland läser ordet singel fel och läser snigel istället. Det är vad jag är nu, singel alltså, eller snigel om ni läser det så. Jag och J tänker separera efter tio år. Det blir nog bra.

Det har egentligen ingenting med brist på kärlek att göra, eller ja, jag kan ju bara tala för mig men jag tror att J håller med mig. Vi vill bara olika saker i olika takt. Inte för att vi växt ifrån varandra på så sätt, vi har fortfarande roligt ihop och vi är fortfarande bästa vänner.

Det är rätt krångligt att förklara varför vi gjort slut. Det bara är så.

Vi har haft ganska roligt när vi berättat för omgivningen att vi gjort slut och reaktionerna har varit blandade. De vi har berättat det för tycker såklart att det är tråkigt men vi har berättat det på så skruvade sätt och med så positiva ordalag att det faktiskt blivit en hel del skratt.

Vi är rätt så avslappnade runt hela saken, det är ingen katastrof att vi inte är ihop längre, vi har fortfarande en relation och det är det viktigaste. Att vi får fortsätta att vara kompisar.

Just nu försöker vi bara banka in i huvudena på vår omgivning att vi inte är ovänner och inte kommer att bli det heller. Att våra vänner inte kommer behöva eller ska välja sida. Att det är okej att bjuda oss på samma fester eftersom att vi inte hatar varandra och inte tänker ställa till med några scener.

Det är svårt att förklara, det är inte slutet på en relation, det är början på en annan. Och ja, J har godkänt innehållet i det här inlägget, hur smörigt det än är.

Nu ska jag ta och snygga till mig innan jag ska ned på stan och fika med E och A. Ha en bra dag!