Medelålders katter.

Härom morgonen steg jag upp och möttes av en väldigt nöjd katt.

Hon hade lindat ut flera meter med snöre under natten, jag förstår att hon var mycket nöjd med sig själv. Själva nystanet stod mellan en högtalare och stereon och hon måste ha jobbat en god stund med att få ned det på golvet.

Här i veckan låg hon på mattan i hallen när hon helt plötsligt fick en hög med post i huvudet. Några dagar senare låg hon återigen på mattan och när hon hörde brevbäraren sprang hon förskräckt fram till mig för att söka stöd. Jag skrattade rått. Kanske har det ett sammanband.

Jag vet inte riktigt vad det tagit åt mina katter, de varierar i åldrar från 7-10, vilket torde vara medelålders för en katt. Inte beter de sig medelålders. Snarare har de ökat tempot.

Var jag än vänder mig och vad jag än gör sticker det fram tre små katthuvuden som intresserat betraktar mig. I väntan på nästa hyss antar jag. Min skyggaste katt vägrar helt plötsligt att komma in från balkongen, annars brukar jag bara behöva harkla mig för att hon ska gå in och nu får jag bära in henne. Yngsta katten bär in alla sina leksaker i mitt sovrum när jag går och lägger mig och jag kan se hur det kliar i gamla kattens klor för att hitta på bus.

Det var väl därför jag inte steg upp när jag hörde konstiga dunsar i vardagsrummet natten då nystanet stals. Katterna dunsar och brakar och har sig så fort jag släcker läslampan om nätterna. I början gick jag upp för att se vad de gjorde men det enda jag såg var tre små katter med väldigt oskyldiga miner.

Det är nästan så att jag önskar att de var kattungar. De är lika busiga men inte lika smarta…