Fullt ansvar.

Jo, jag kom just på att i ett tidigare inlägg hade jag lovat att berätta varför det var en flicka som var hemskt upprörd.

Jag skulle i vanlig ordning ta nattbussen hem men innan jag nästan ens nått busshållplatsen kom det fram en tjej och berättade att det var en kille som däckat i busskuren och vad skulle hon göra? Hon berättade att hon försökt skaka liv i honom men inte lyckats. Skulle hon ringa 112?

Tja, vad kan man annars göra om man inte har samvete att lämna honom där? Medan hon ringer får vi syn på ett par poliser som jag går och hämtar. De lyckas nästan få liv i människan och stoppar in honom i sin bil. Med liv menar jag alltså att han var väldigt avsmullen, han andades och hade puls, så illa var det inte ställt med honom.

Själv var jag mest tacksam över att vi lyckats lösa allting innan bussen kom men flickan där var hemskt upprörd och eftersom att hon satte sig så lägligt bakom mig på bussen hörde jag praktiskt taget allt hon pratade om i sin mobil. Den stackars flickan verkade nästan ha fått en chock.

Tydligen tyckte hon att det var hemskt lumpet av den däckade killens kompisar att inte hålla koll på honom.

Det där med att hålla koll på människor som är aningen överförfriskade det är en något… Naiv syn på saken. Man väljer själv att dricka otyget och någon gång får man väl tänka till och känna hur påverkad man är? Man kan inte bara dricka och låta någon annan ta hand om en. Till syvende och sist har man själv ansvaret för sin alkoholkonsumtion. Kan man inte sköta det snyggt kanske man helt ska låta bli.

Nu låter det som att jag är fanatisk nykterist eller nått – det är jag inte. Och visst har jag själv gjort mindre lyckade saker under påverkan av alkohol. Men jag tycker att om man gör mindre lyckade saker som onykter får man ta ansvaret själv. Och kanske fundera över varför man hamnade där man gjorde.

Nåja, det var mitt lilla drama på kvällskvisten det.