Vifta med tårna i soffläge.

Jag har gnällt och jag har tjatat. När jag väl har en efterlängtad pyjamasdag visar det sig att jag ändå inte kan njuta av sysslolösheten. Verkligen typiskt. Jag stod en lång stund och stirrade på den lilla disk jag hade. Det vanliga tänket om att jag inte orkar byttes ut mot jag kanske skulle ta och diska lite, det där lilla gör ju ingenting… Blev tvungen att springa ut ur köket. Däremot tillät jag mig själv att skura ur kattlådorna. Katterna går alltid före pyjamasdagar. De har ju inte valt mig till matte och därför måste jag se till att göra mitt bästa för dem. Sedan tittade jag lite på transportburarna och tänkte att jag kanske skulle ta dem medan jag ändå höll på… Jag gav mig själv en mental örfil och försökte låta bli lockropen om att städa dem.

Helt plötsligt verkar jag inte kunna vara helt sysslolös och sitta på balkongen och lukta på blommorna?

Jag funderar allvarligt på att plocka fram borrmaskinen och tillverka lite hål i väggarna. Jag funderar på att ta en tur med cykeln. Jag funderar på att dammsuga och skura soffan. Jag funderar på att plocka ur och omorganisera köksskåparna och en massa sådana där saker som jag egentligen inte behöver göra.

Och sånt som jag egentligen hade tänkt göra idag, som att lägga en ansiktsmask, måla naglarna och se på film känns inte alls lockande. Det känns för fjuttigt på något vis.

Jag är helt övertygad om att eftersom att jag inte kan sitta still så är det precis vad jag bör göra. Så det är väl lika bra att jag går och försöker sitta still då. Typ nu…