Efterlängtad.

Jag tror att mitt uppvaknande imorse var efterlängtat. När min lilla svartsköldpadda hörde att jag vaknade kom hon springandes från andra sidan lägenheten i full karriär och slängde sig upp i sängen och min famn och spann allt hon hade. Hon är så söt och charmig den där.

Hon är en före detta hemlös katt, troligen utkastad ur ett dödsbo och levde vilt i ett par år. När hon kom till mig tillbringade hon sin första tid med att sitta och morra och fräsa bakom en fåtölj.

Svartsköldpaddan.

Men sakta, sakta med hjälp av en av mina andra katter började hon förstå att det fanns människor som verkligen var snälla. Lyckan när jag efter ett par månader fick klappa henne för första gången var otrolig. Efter det lossnade det för henne och snart hade jag en riktig knäkatt.

På sätt och vis är hon den enklaste av mina katter eftersom att hon är otroligt lyhörd och lär sig snabbt. När man med de andra två katterna måste säga till tio, tjugo gånger behöver man bara säga det en enda gång åt den här katten. Samtidigt är hon en av mina svåraste katter eftersom att det kan vara svårt att nå fram genom hennes skygga sidor.

Trots allt är det en katt som vill älska allt och alla och som verkligen njuter av livet. Jag ångrar inte en sekund att jag lät henne stanna trots att hon egentligen bara skulle vara en jourhemskatt som skulle stanna ett kort tag för att rehabiliteras och sedan hitta en nytt hem. Jag är övertygad om att den här katten är en gåva och jag är så glad att jag fick henne.