Höstkapitel

Seriöst, mitt liv är rätt galet, snurrigt och roligt. Det är skruttigt att jag inte kan skriva ned precis hur roligt, galet och snurrigt det är. Ni får helt enkelt tro på mig. Har just målat naglarna lysgröna med knallrosa rutmönster. Det passar som in. Och jag har spenderat en stor del av dagen att se de två sista Halloweentown-filmerna. Det passar också in. Och jag har ätit så mycket våfflor att jag hamnade i våffelkoma.

Och nu sitter jag och segar framför datorn med fläkten på för att jag inte vill gå och lägga mig för att då tar verkligen den här helgen slut. Men å andra sidan har jag en ny vecka full med nya äventyr. Ett nytt kapitel ska påbörjas och jag tänkte idag när jag gick ute i det kalla solskenet att hösten är sådan. Att de flesta nya kapitel skrivs på hösten. Inte för att jag går med på att det är höst än, jag kan kanske sträcka mig till sensommar om jag måste.

Jag tror att den här hösten kommer att bli riktigt bra. Jag ser framemot att fota knalliga höstlöv, att svepa in mig i filtar och dricka varmt thé efter att ha varit ute och gått och blivit kall ända in i märgen. Jag ser framemot alla vattenpölar och höstregn, att vara ute i regnet när det regnar så mycket att man tappar andan.

Jag vet inte så mycket om min framtid, annat än att den ser ljus ut, den har inte hänt än och därför kan allting hända.

Men nu är nu och jag måste gå och lägga mig för att det ska bli då och nu.