Mitt så kallade (kärleks)liv.

Hur går det med kärlekslivet då? Den frågan får jag ofta. Mest av killar. Jag brukar svara att det går inte därför att killar är ett otyg. Fast sanningen är nog mer att jag inte är intresserad. Jag är inte intresserad av ett förhållande just nu och därför har jag inget. Jag har nämligen till min stora förtjusning upptäckt att man hinner krossa fler hjärtan som singel än i ett förhållande.

Eller så är det kanske så att ännu har ingen kommit med ett acceptabelt erbjudande. Jag vet vad jag vill ha ut av ett förhållande och tänker sälja mitt singelskap dyrt. Jag gillar trots allt att vara singel. Gillar är en underdrift.

(När jag kommit så långt i min monolog brukar frågeställaren undra vad jag då letar efter.)

Och då måste jag igen påpeka att jag letar inte. Men om, OM, jag skulle leta. Då skulle någon med en human människosyn, humor, intelligens och ett ofta använt skratt komma långt upp på listan. Han får gärna vara djurvän och barnkär också. Någon som inte är rädd för diskussioner och som anser att man ska hjälpas åt med hushållet.

Simple as that.

Och jo, det händer att killar raggar på mig utan att jag dissar dem i bloggen. Oftast faktiskt.