Dubbeltydighet.

Ibland tror jag att bloggare är människor som fantiserar ihop berättelser åt människor som inte har någon fantasi. På riktigt, händer det verkligen så mycket på en dag att det är värt tio inlägg? Och när har bloggarna den tiden att lägga på tio inlägg om det händer så mycket?

Jag menar, det tog en kvart för mig att komma på ordet dubbeltydighet. Nu är jag i och för sig lite mosig i hjärnan och dubbeltydighet var inte ordet jag letade efter egentligen. Men det är ändå ett fint och maffigt ord som uttrycker det jag menar. Det duger helt enkelt.

Hela den här grejen med att blogga är ett märkligt och roligt fenomen. Jag kommer t.ex. aldrig sluta förundras över hur politiker hittar tiden att blogga, är inte de upptagna med att styra samhället?

Hela grejen med att blogga är att det är baserat på en verklig händelse. Ni vet, med lite smink och skådespelare och manuset redigeras för att undvika dötid och sånt.

En intressant sak ur en bloggares aspekt är dessutom att människor alltid förutsätter att man skriver om just dom. Efter vissa inlägg brukar det komma frågor från olika håll om det är just dom som inlägget handlar om. Du, det där inlägget ***, är det mig du skrivit om? Handlar det om mig?

Jag brukar varken svara ja eller nej när någon frågar, dels för att jag då vet att dom kommer fortsätta läsa och dels för att det som är skrivet är skrivet, för mig tillhör det det förflutna. Rätt eller fel? Det beror på hur man ser på saken.