Lord Peter 1984.

Oh…! Lite kryptisk rubrik. Men ibland när man läser något, rätt ofta faktiskt så förekommer det något himla smart i texten. På senaste tid har jag hittad något smart både i George Orwells 1984 (det var inte särskilt svårt) och Dorothy Sayers Lord Peters sista fall.

Lord Peter till Lady Harriet:

/…/ Var snäll och inse här och nu att jag inte gör några officiella uttalanden annat än mellan frukost och sängdags, fullt påklädd och vid mina sinnes fulla bruk /…/

Jag är av den åsikten att ingenting jag säger innan frukost är officiellt eller är något som folk bör lägga på minnet. Fast i mitt fall är det nästan så att jag bara gör officiella uttalanden mellan lunch och middag. Efter det slutar min hjärna att fungera och vad somhelst tokigt kan hoppa över mina läppar. Och innan lunch brukar jag heller inte ha något vettigt att tillägga.

Och från 1984:

Vad kan man göra, tänkte Winston, mot denne vansinnige som är intelligentare än en själv, som lyssnar till ens argument och sedan helt enkelt håller fast vid sin dårskap?

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt just så men aldrig lyckats formulera det så klockrent.  Och rätt ofta känns det som att man kan stryka det där med intelligentare än en själv. Fast för Winston måste det kännas ännu mer frustrerande där han ligger fastspänd på sängen och är medveten om att han hjärntvättas. För en annan kan ju gå därifrån iallafall.