Hårdare virke.

Jodå, jag kom mig iväg med cykeln och fick min storhandling gjord. Skönt! Var inte alls peppad men nu när det väl är gjort känns det som ingen sak i världen. Som vanligt var det människor som kollade lite när jag lastade cykeln och jag tänkte för mig själv: Stå där och glo och rök vid din bil du… Och sen log jag mitt allra soligaste leende.

Fast himmel vad jag fick ont i lungorna av den här rackarns friska höstluften! Tänkte för mig själv när jag trampade till affären på min cykel att det här nog var sista gången det här året som jag cyklar och handlar. Fast jag känner ju mig själv, om inte snön ligger på marken om en månad lär jag ta cykeln igen…

Ska ta och vräka mig i soffan lite innan det är dags att packa ihop och åka ned till J. Han bjuder på köttbullar ikväll i vanlig ordning.

Jag har så himla mycket som jag vill göra men inte hinner med. Det är lite trist.

Jag skulle vilja umgås lite mer med mina kompisar, kolla in Kupans nya lokaler, pussa på lilla T, ha en pyjamasdag, renovera lite möbler och en massa annat men det hinns inte med riktigt. Vardagen går så himla snabbt! Tjoff! säger det och sedan sitter man där och undrar hur längesedan det egentligen var som man hörde av sig till just den där vännen sist…

Det är det som är så tråkigt med hösten. Vardagen går ännu snabbare på hösten.