FILMRECENSION
Originaltitel: The Killer Inside Me
Regissör: Michael Winterbottom
Skådespelare: Casey Affleck, Jessica Alba, Kate Hudson, Simon Baker, Bill Pullman, Liam Aiken, Elias Koteas, Ned Beatty
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Kriminalare, Thriller, Western
Längd: 109 minuter
År: 2010

—–
Lou Ford (Casey Affleck) arbetar som sheriff i en småstad inom Texas gränser. På ytan är han en gentleman och ett stort föredöme för stadens invånare, men under ytan bevarar han en stor och mörk hemlighet – Lou är i själva verket en kvinnomisshandlande, sadistisk seriemördare.

Det har pratats en hel del om att den här filmen skulle vara mycket brutal, men det vet jag inte riktigt om jag är bered att hålla med om. Även om huvudkaraktären Lou är våldsam, något som visar sig i ett par scener, så finns det en mängd andra filmer som innehåller betydligt mer brutalitet och våld som också har kommit ut under de senaste åren.

Casey Affleck i huvudrollen gör en mycket bra prestation och är trovärdig filmen igenom. Hans handlande och tankar är logiska och pekar på samma mönster som hos en kvinnomisshandlare, skyller på kvinnorna som tvingar dem till att utföra brottet. Jessica Alba och Kate Hudson gör även två gedigna insatser.

Efter all hyp om Stieg Larsson, hans böcker och filmatiseringar, borta på andra sidan Atlanten så lånar man en hel del, vrider och vänder på det och får som resultat denna film om "Män som hatar kvinnor".

Hade förväntat mig lite mer av denna film, den är intressant på sina ställen men lyckas inte fånga mig totalt. Filmen visar en glimt ur en förvirrad mans psyke och man lyckas bra utan att för den skull bli överdriven.

BETYG: 2+

FILMRECENSION
Originaltitel: Greenberg
Regissör: Noah Baumbach
Skådespelare: Ben Stiller, Greta Gerwig, Rhys Ifans, Jennifer Jason Leigh, Juno Temple
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Komedi
Längd: 107 minuter
År: 2010

—–
Roger Greenberg (Ben Stiller) har kommit till ett vägskäl i livet. Han är en dysfunktionell 40-åring som helst vill "göra ingenting" under en period och går därför med på att ta hand om hans yngre brors hus i Los Angeles då dem rest till Vietnam. Då han ändå är tillbaka i sin barndomsstad så försöker han ta kontakt med en del av sina gamla vänner, men saker har förändrats sedan han var yngre och det är inte lika självklart att de som var Rogers vänner fortfarande är det.

"Greenberg" är en typisk Baumbachfilm som blandar drama, tragedi och till viss del komik på ett behagligt sätt. Jennifer Jason Leigh, som dessutom agerar skådespelerska, har tillsammans med regissören Noah Baumbach skrivit manus till denna film som är ett par snäpp bättre än hans senaste verk i form av "Margot at the Wedding" från år 2007.

Ben Stiller, som jag i övrigt brukar ha ganska svårt för, gör här en riktigt bra rolltolkning som den lite annorlunda figuren Roger Greenberg i huvudrollen och det här anser jag vara hans bästa prestation i karriären. Hans motspelerska, Greta Gerwig, gör även hon en fin rollprestation och är den som agerar bäst av filmens skådespelare. Har tidigare sett en film där hon stått med långt ned på ensemblen, men det är här som jag riktigt lagt märke till henne. Om hon fortsätter på samma linje som i denna film har hon en ljus framtid framför sig.

Vissa delar av filmen är mycket bra samtidigt som det även finns en del mindre bra sekvenser som bara känns konstlat och som lika gärna kunde ha lämnats utanför. Filmen innehåller mycket ångest som huvudkaraktären har samlat på sig under årens lopp och man får i denna "studie" se hur han hanterar dess stämning och känslor.

Tror inte den här filmen uppskattas av alla filmtittare och personligen brukar jag ha lite svårt för denna typ av film, men den här är bra. Även om jag tycker bättre om regissörens "The Squid and the Whale" så håller den här ändå jämna steg med den.

BETYG: 3

FILMRECENSION
Originaltitel: His Girl Friday
Regissör: Howard Hawks
Skådespelare: Cary Grant, Gene Lockhart, Rosalind Russell, Ralph Bellamy, Porter Hall
Produktionsland: USA
Genre: Komedi, Romantik
Längd: 92 minuter
År: 1940

—–
Walter Burns (Cary Grant) är chefredaktör på den stora nyhetstidningen Morgonposten och nyskild från sin fru Hildy (Rosalind Russell) som han fortfarande älskar och som tidigare var hans stjärnreporter. En dag dyker Hildy upp på redaktionen och berättar att hon skall gifta om sig och Walter gör nu allt han kan för att få tillbaka sin fru.

"Det ligger i blodet" är producerad år 1940 av den fantastiska och mångsidiga regissören Howard Hawks. Det är en film med kvick dialog tillsammans med många underhållande situationer men som tyvärr inte håller samma nivå under hela filmens gång. Toppen finns i början där Cary Grant och Rosalind Russell radar upp oneliners i mun på varandra, men efter det så sjunker filmen allt eftersom.

Cary Grant spelar som oftast i sina filmer bra och det är inom komedin och dess olika genre som han verkligen hittar rätt. Det är dock hans motspelerska Rosalind Russell som visar framfötterna mest och är den bättre av huvudpersonerna. Att hon inte fick fler roller i bättre filmer än vad hon fick är oförstående efter att ha sett denna komedi.

Filmen är en föregångare till Billy Wilder’s "Stoppa pressarna" från år 1974, med det fantastiska radarparet Jack Lemmon och Walter Matthau, som jag personligen tycker är betydligt bättre och mer underhållande. "Det ligger i blodet" är för det ingen dålig film utan har många underhållande glimtar och ligger stabilt på ett godkänt betyg.

BETYG: 3

FILMRECENSION
Originaltitel: Letter from an Unknown Woman
Regissör: Max Ophüls
Skådespelare: Joan Fontaine, Louis Jourdan, Mady Christians, Art Smith, Howard Freeman
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Romantik
Längd: 86 minuter
År: 1948

—–
Det är kring sekelskiftet i Wien då en känd och populär konsertpianist (Louis Jourdan) får ett brev från en kvinna (Joan Fontaine) som tycks vara okänd för honom. Desto längre han läser desto mer förstår han att han egentligen känner den här kvinnan.

"Brev från en okänd kvinna" är regisserad av den tyskfödda filmregissören, Max Ophüls, som bör ses som en av de stora mästarna inom filmkonsten. Manuset är skrivet av den Oscarsbelönade Howard Koch för hans jobb med "Casablanca" som producerades ett par år tidigare.

Filmen är ett klassiskt drama som följer det bitterljuva temat om obesvarad och förlorad kärlek. Den tidlösa kärlekshistorien blev ingen succé när den först kom ut bland vanliga filmtittare och kritiker, men har sedan dess växt och är nu en av de bästa filmerna inom det område som den berör.

När filmen väl drar igång och Stefan Brand (Jourdan) kommer hem och läser ett brev som han fått under kvällen sätter Max Ophüls ribban direkt genom att fånga ens intresse och man vill bara veta vad som ligger till grunden för detta brev.

Då man sedan börjar lära känna karaktärerna lite mer så tycker jag man lyckats fånga kärlek för en ungdom eller tonåring. Lisa Berndl (Fontaine) blir vannsinigt förälskad och gör allt för att bli mer graciös i Stefan’s ögon och gör allt för att han ska lägga märke till henne utan att egentligen våga ta kontakt med honom. Det är en fantasiromans som är dömd att misslyckas.

Tyvärr så håller filmen inte samma standard rakt igenom utan går ned sig en aning mot slutet för att sedan höja sig igen. Manuset håller trots detta ändå en bra standard där man varvar det romantiska tillsammans med sorgliga inslag på ett utmärkt sätt och håller sig ifrån att bli alldeles för sentimental som en del filmer från denna era har en tendens att bli. Filmen skiljer sig även mycket från större delen av övriga Hollywoodproduktioner.

Man har lyckats väldigt bra med fotot tillsammans med scenografit från Wien runt sekelskiftet mot 1900-talet. Trots detta så är det inte hans bästa som jag har sett hittills på den fronten. Skådespelet håller hög klass rakt igenom av båda huvudkaraktärerna i form av Joan Fontaine och Louis Jourdan som dessutom har bra personkemi mellan varandra.

Tycker om Max Ophüls val att använda sig av Joan Fontaine’s röst i voice-over då hon berättar om hennes minnen och hur hennes liv har artat sig. Hon har en väldigt vacker röst som passar in utmärkt.

Man har tidigare nämnt att filmen påminner mycket om "Brief Encounter" eller "Kort möte" som är dess svenska titel från år 1945 och det är jag bered att hålla med om. Personligen tycker jag dock att "Brev från en okänd kvinna" håller högre standard av dessa två filmer.

Sammanfattningsvis ett mycket bra romantiskt melodrama med bedårande foto och mycket bra skådespel. Man lyckas avsluta filmen precis i tid och den håller sig ifrån att bli alldeles för sentimental. Har man inte sett någon film av Max Ophüls så är den här filmen ett mycket bra alternativ att börja med.

BETYG: 4

FILMRECENSION
Originaltitel: Le fils
Regissör: Jean-Pierre Dardenne, Luc Dardenne
Skådespelare: Olivier Gourmet, Morgan Marinne, Isabelle Soupart
Produktionsland: Belgien, Frankrike
Genre: Drama
Längd: 103 minuter
År: 2002

—–
Olivier (Olivier Gourmet) arbetar som bygglärare vid en rehabiliteringsskola för ungdomar som hamnat lite snett i livet. Han blir ombedd att ta sig an en ny lärling vid namn Francis (Morgan Marinne), men tackar nej. Olivier börjar då följa efter pojken och spionerar på honom. Han ångrar så småningom sig och tar sig an Francis, men av vilken anledning.

Sonen är en extremrealistisk, eller varför inte säga snickarbänksrealistisk, film, som skulle kunna vara taget direkt ur verkligheten. Bröderna Dardenne har tidigare skapat ett par långflmer tillsammans och samtliga skildrar realistiska händelser och liknande i människors liv.

Det är relativt svårt att sympatisera med någon av karaktärerna trots att filmen ändå berör och behandlar det ämne som den gör. Mot slutet av filmen klarnar det upp vad de båda har för slags roll i allting och den blir lite mer spännande, men det är fortfarande svårt att ta ställning till vilken av dem man ska sympatisera för.

Tänker man på hur filmen är fotad så drar det ens tankar till en dokumentär, som det i och för sig mycket väl skulle kunna vara också. Handlingen är inte byggd för att vara så pass lång som den är utan skulle te sig mycket bättre som kortfilm. Tempot tar sig dessutom fram i ett långsamt tempo.

Olivier Gourmet gör en mycket bra och trovärdig roll likasom Morgan Marinne. Filmen innehåller inga musikelement som är väldigt sällan nuförtiden. Temat man berör är förlåtelse och man gör det på ett bra sätt. Det här är ingen film för alla, men är för den skull välgjord och bra.

 BETYG: 3+

FILMRECENSION
Originaltitel: Synecdoche, New York
Regissör: Charlie Kaufman
Skådespelare: Philip Seymour Hoffman, Samantha Morton, Emily Watson, Catherine Keener, Jennifer Jason Leigh, Hope Davis, Michelle Williams, Dianne Wiest, Tom Noonan, Sadie Goldstein, Robin Weigert
Produktionsland: USA
Genre: Drama
Längd: 124 minuter
År: 2008

—–
En teaterdirektör (Philip Seymour Hoffman) kämpar med sitt jobb, och kvinnorna i hans liv, samtidigt som han försöker skapa en fullskalig-replika del av New York i en lagerlokal som en del i hans nya pjäs.

Charlie Kaufman som tidigare gett filmpubliken fantastiska manusskrift som "Eternal Sunshine of the Spotless Mind", "Adaptation" och "I huvudet på John Malkovich" gör här sin regissördebut där han står bakom hela projektet helt på egen hand. Det är en säregen och speciell film som påminner väldigt mycket om föregående filmer som han skrivit manus till.

Filmen innehåller en väldigt  knepig historia med många detaljer och som dessutom är väldigt svår att läsa av och förstå. Livet som sådant är likadant och det är något inom detta ämne som Kaufman försöker berätta något för oss. Visst har man sina egna tankar och tolkningar, men det är svårt att säga om de stämmer eller inte.

Det är mycket i den här filmen som är bra. Musiken, det långsamma men nödvändiga tempot, skådespeleriet från kanske främst huvudrollsinnehavaren Philip Seymour Hoffman, och den Kafkaliknande stämningen som växer under hela filmen.

Synecdoche, New York är en mycket bra film som medför att tankarna snurrar igång för att ta reda på vad det verkligen är man bevittnar. Det är en film som jag tror man behöver titta på flera gånger för att fullt förstå vad den egentligen handlar om, men även för att den mest troligt växer med tiden. Otroligt intressant film som jag tycker fler borde se.

BETYG: 3+

FILMRECENSION
Originaltitel: Das Leben der Anderen
Regissör: Florian Henckel von Donnersmarck
Skådespelare: Ulrich Mühe, Sebastian Koch, Martina Gedeck, Ulrich Tukur, Thomas Thieme, Thomas Arnold, Hans-Uwe Bauer, Ludwig Blochberger, Matthias Brenner, Werner Daehn, Marie Gruber, Charly Hübner, Volkmar Kleinert
Produktionsland: Tyskland
Genre: Drama, Thriller
Längd: 137 minuter
År: 2006

—–
Manusförfattaren Georg Dreyman (Sebastian Koch) och den populära skådespelerskan Christa-Maria Sieland (Martina Gedeck) är ett par som har en hög status inom det socialistiska samhället i det forna Östtyskland. Trots detta så tänker och agerar de inte alltid lojalt mot det politiska system som de lever med. En dag så blir Östtysklands kulturminister intresserad av Christa och anliter därefter Stasi-agenten Weisler (Ulrich Mühe) för att avlyssna deras lägenhet, som i sin tur blir mer och mer fascinerad av deras liv.

De andras liv är både regisserad och författad av den tyske Florian Henckel von Donnersmarck, som här gör debut inom långfilmskategorin. Filmen börjar väldigt långsamt och är inte alls speciellt intressant under en lång perod där man bygger upp handlingen och förklarar lite närmare om hur systemet fungerade och hur det var att leva mitt i allt. När man väl arbetat sig förbi detta stadie så blir den bara mer och mer spännande och fortsätter så filmen ut. 

Filmen är väldigt intressant och man önskar nästan att den hade varit lite längre trots att den är en bit över två timmar. Det är en väldigt gripande historia som dessutom är otäck med tanke på att stora delar av handlingen verkligen hände på riktigt i det forna Tyskland. En viktig film som intimt berättar sanningen om DDR och hur man agerade.

Skådespelet är övertygande från första bildruta där ingen faller ur ramen, men den som jag vill framhäva lite extra är Ulrich Mühe i huvudrollen som gör en mycket bra rollprestation. Fotot är lagomt grådaskigt som man kan förvänta sig av en sådant här film.

Filmen påminner en helt del om den fantastiska sjutiotalsfilmen "Avlyssningen", som regisserades av Francis Ford Coppola, och som även den handlar om vad dess titel avslöjar. Det här är en av de bästa filmer från Tyskland som jag hittills har sett och som jag även rekommenderar alla starkt att se!

BETYG: 3+

FILMRECENSION
Originaltitel: Auf der anderen Seite
Regissör: Faith Akin
Skådespelare: Nurgül Yesilcay, Baki Davrak, Tuncel Kurtiz, Hanna Schygulla, Patrycia Ziolkowska, Nursel Köse, Lars Rudolph, Andreas Thiel
Produktionsland: Turkiet, Tyskland, Italien
Genre: Drama
Längd: 122 minuter
År: 2007

—–
Vi får följa Nejats dramatiska väg mellan Bremen i Tyskland till Istanbul i Turkiet och alla de öden som korsat hans liv påvägen. Pappa heter Ali och är änkling som låter den prostituerade Yeter flytta in hos honom. Ayten är dotter till Yeter som befinner sig på studier i Turkiet, det är i alla fall vad modern tror utan hon är i själva verket politiskt aktiv i den kurdiska motståndsrörelsen.

Vid himlens utkant har jag haft funderingar på att se i stort sett sedan den släpptes på DVD, men det har inte varit förrän nu som jag gjort något åt saken och tittat på den. Visst är det en intressant och sevärd film, men tyvärr är den också lite väl ojämn vilket speglar av sig på min egen förmåga att hålla koncentrationen upp under filmens ungefärliga två timmar.

Manuset känns i det stora hela trovärdigt och den lyckas säga och förmedla vad den vill få fram. Filmen känns bra rätt igenom, men kan trots detta stundtals vara en aning oengagerande. Det är en film som ska växa långsamt och det gör den också. Skådespelarna gör samtliga en bra rollprestationer ifrån sig och fotot är snyggt.

Filmen levererar många känslor såsom; glädge, sorg och frustration till tittaren som inte kan göra annat än att luta sig tillbaka och följa med på denna välgjorda film. Den skildrar dessutom Turkiet och dess politiska situation liksom EU:s flyktingpolitik mycket bra.

BETYG: 3

FILMRECENSION
Originaltitel: En la ciudad de Sylvia
Regissör: José Luis Geurín
Skådespelare: Pilar López de Ayala, Xavier Lafitte, Michaël Balerdi, Tanja Czichy, Laurence Cordier, Gladys Deussner, Eric Dietrich, Charlotte Dupont
Produktionsland: Spanien, Frankrike
Genre: Drama
Längd: 84 minuter
År: 2007

—–
En man återvänder tillbaka till staden Strasbourg i hopp om att lyckas hitta en kvinna som han mötte i den staden sex år tidigare.

In the City of Sylvia är en mycket angenäm och trevlig spansk drama som bokstavligt talat observerar människor, rörelser och andra händelser och ljud som sker omkring oss hela tiden. Filmen visar en man som under ett par dagar i sträck sitter på en uteservering, observerar och målar av sin omgivning samtidigt som han hoppas ska hitta kvinnan som han träffade ett par år tidigare.

Det finns väldigt mycket som är bra i den här filmen. Den fantastiska omgivningen runt Strasbourgs gator och den tidlöshet som infinner sig samtidigt som man tittar på filmen, för det är just vad det känns som och man vill aldrig att det ska ta slut. Tempot är väldigt lågmäld men det är precis vad en sådan här film ska vara, man ska hellre ta in dessa intrycken än att det ska hända något i varje bildruta.

Dialogen är sparsam men det medför istället att bilden talar. Det finns många långa tagningar med i filmen och det är något som jag tycker är positivt i det här fallet. När handlingen skruvas upp en aning så för det mina tankar till "Bara en natt" som även det är en mycket bra film. Filmen börjar då beröra och man delar huvudkaraktärens känslor.

Filmen har gått obemärkt förbi större delen av filmtittarna och det tycker jag är väldigt synd. In the City of Sylvia är en mycket bra film som jag tycker man bör se om man väl får chansen. Den är svår att få tag på, men lyckas man så kommer den vara värd mödan.

BETYG: 4-