Fredrik Rönn (c)

Där filosofin, tekniken och politiken möts

Föreningsstödet

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag deltog i dag i löpartävlingen Umemilen, som innebär att man springer Nydala runt. Ett stort arrangemang, och många människor som deltar med liv och lust. Naturligtvis många fina idrottsprestationer, men en dag som denna innehåller många fler hjältar.

Jag tänker närmast på alla dessa frivilliga, som jobbar idéellt för en god sak. Det läggs ner otroligt många timmar i olika föreningar, på idéell basis. Något som kommer oss alla övriga tillgodo på många olika sätt. Tänk på den breda idrottsrörelsen eller musiklivet. Följden är att det finns massor av möjligheter för allmänheten att lära sig och vara med i olika aktiviteter. Det bidrar till att ungdomar får chans att prova på och utveckla sina olika förmågor. I långa loppet får vi ett snällare samhälle, det är jag övertygad om.

Dessa hjältar måste hyllas, och deras arbete underlättas. Det är vi alla skyldiga att hjälpa till med. Politiskt borde man kunna förbättra föreningsstödet, för att i någon mån underlätta för föreningarna att göra bra saker. En växande stad måste ju också på detta område hantera att vi blir fler även i föreningslivet.

Förbättra Umeå som cykelstad

Av , , 1 kommentar 9

När jag flyttade till Umeå från Sundsvall för en massa år sedan så häpnade jag över hur mycket det cyklas här. Visserligen är det många studenter som vanligen inte kör så mycket bil, och staden är dessutom jämförelsevis väldigt platt. Men ändå, jag såg det som en sund stad på flera sätt. Några saker finns dock, som skulle kunna bli ännu bättre.

Om man tänker sig att cykla mellan stadsdelarna på stråk som man inte är riktigt van är det lätt att hamna fel och plötsligt inse att man får ta konstiga omvägar på grund av att man inte riktigt hittar. Vägen till jobbet eller in till centrum har man ju lärt sig, men om man skall åka till något ställe där man sällan är kan det bli klurigt. Vi skall också tänka på att Universitetet om hösten alltid hyser många nya studenter som aldrig varit i Umeå tidigare. Vår stad måste vara anpassad för den stora omsättningen på folk som råder.

Jag tycker att vi borde se över skyltningen och komplettera denna så att det blir lika enkelt att hitta som då man kör bil.

Kanske man till och med skulle kunna definiera rutter runt om i stan, precis som är gjort för bilarna (europa-, riks- och länsvägar…) så att man med minsta möjliga motstånd finner vägen dit man ska.

Allt som underlättar cyklingen gör Umeå till en bättre cykelstad. Bättre för miljön och bättre för hälsan.

Plastpryttelfloden

Av , , 5 kommentarer 14

En bekant till mig nämnde en gång "plastpryttelfloden" som sköljer över oss konsumenter. Vilket bra ord tänkte jag, för det ger en bra nyans till alla de små prylar och grejor som tenderar att välla in i våra typiska Svensson-hem.

Prylar skall tydligen vara billiga. Och många. Köper man billiga plastgrejor, så får man råd med många grejor för samma peng. Detta ger tillväxt i ekonomin, ökad omsättning i handeln och så vidare, men är det den sortens tillväxt som gynnar oss på sikt och som vi vill ha?

Jag vill kritisera plastpryttelfloden.

Billiga, dåliga plastprylar som bara går sönder efter ett tag gör väl ändå ingen lycklig. Det finns så mycket skräp i omlopp som bara hamnar i soporna och är tänkt att ersättas med nytt. Behöver vi allt detta rat? Barn lär sig att många presenter är bra, även om de egentligen inte behövs. Äter familjen hamburgare ute någon gång så kan man ge sig den på att det skall packas med nån grej som egentligen inte finns behov av. Barn lär sig att grejor är billiga och går sönder, och att det bara är att köpa nytt sedan. Tillväxt – javisst, men på samma gång kapitalförstöring och värden som försvinner. På detta sätt omsätts massor med pengar, medan tillgångarna inte ökar nämnvärt, då grejorna slängs inom kort. Det är väl ingen bra tillväxt?

Man kan numera nästan inte köpa grejor som håller i vanliga affärer. Grejor som håller anses dyra, och säljer tyvärr inte. Snöskyfflar med plasthantag, cykeldäck som spricker isär, fina maskiner med plastdetaljer som inte håller. Sakerna är inte ämnade att hålla, men det är billigt och man kan ju alltid köpa nytt… Värdelöst.

Om folk vänjer sig vid billiga skräpprodukter, kommer de också att jämföra detta med priset på tjänster (arbete) och finna att det är väldigt dyrt. Ja, relativt sett kanske, men om man ser till vad man får för pengarna är det inte riktigt sant. Om alla satsade på färre, men bättre, grejor så skulle priset på bättre grejor sjunka något samtidigt som vi skulle få ett mer hållbart samhälle. Och inte så mycket trasigt skräp i våra hem, på väg till soporna. Dessutom skulle vi med en sådan attityd kanske finna att vi har råd att leja tjänster av varandra istället.

På sikt kanske vi kan få större del av tillväxten i tjänster och bra grejor. Bra för naturen och bra för vår arbetsmarknad.

Att komma ut som centerpartist

Av , , 1 kommentar 14

Hej,

att ställa sig till förfogande i valet till kommunfullmäktige innebar att jag för en del bekanta "kom ut" som centerpartist. Jag har väl aldrig synts särskilt mycket i politiska sammanhang. Jag har aldrig stått på någon politisk lista förut. Men till min stora glädje får jag nu dagligen glada tillrop av mer eller mindre bekanta människor. Vad kul! Tänk om allt ideellt arbete kunde uppmuntras så.

Varför då centerpartiet?

Två starka skäl: Jag tror på att småföretagsamheten är vad vi behöver mer av i vårt samhälle. Samt, att jag ser behovet av att handskas med naturen på ett vettigt och långsiktigt sätt. Det senare är inget konstigt, och miljöfrågan är idag väldigt belyst och inte längre särskilt kontroversiell. Det är inte längre bara "miljömupparna" som talar om miljö och naturvärden och hållbarhet, utan de flesta tenderar att hålla med om sådant tal numera. Jag vill även kritisera plastpryttelfloden (som en bekant till mig sade en gång) som bara bidrar till att fylla våra soptippar med skräp. Tillväxt: ja, men i form av riktiga grejor och framförallt tjänster – inte junk. Skall återkomma till detta i senare inlägg.

När det gäller småföretagsamheten så är det dels dess effektivitet i att finna de nya jobben. Men det är också ett bra sätt att skapa nytt riskkapital som kan befrukta nya bra idéer och förmågor i närområdet. Det privat ägda riskkapitalet är faktiskt mycket bra på att både göda nya verksamheter och utveckla nya företagare. Många lokala riskkapitalister är samtidigt mentorer åt nya företagsledare, vilket  är mer än man kan säga om de stora fondförvaltarna.
Fondförvaltarna kan heller inte ta några som helst idéella hänsyn, då andelsägarna inte har någon annan gemensam nämnare än kvartalsavkastning. Enskilda riskkapitalister kan göra det, om ekonomin tillåter. Sånt händer oftare än man tror. Vilket gynnar andra verksamheter på orten på olika sätt, och ofta på lång sikt.

Lokalt ägda verksamheter har andra fördelar: de utvecklar nya företagsledare, vilket innebär att företagen får styrspaken på orten och karriärvägar skapas. Vi vill ju inte att våra barn skall vara tvungna att flytta för att få bra möjligheter. Kanske de gör det ändå, men det är synd om de inte har några val annat än att flytta. Tänk på hur jobben skapas!

Miljöhänsyn och starka lokala ägare är bra grejor, tycker jag.

Ett campus för framtiden

Av , , Bli först att kommentera 13

För ca 20 år sedan läste jag en lång civilingenjörsutbildning vid Umeå Universitet, samt en termin tyska. Det var fantastiska år, i den väldiga smältdegel som man upplevde här. Sedan dess har det hänt fantastiskt mycket inom den högre utbildningen, och numera är internet ett stort inslag i studierna, och man kan också välja att följa utbildningar på annan ort. Jättebra för många att kunna läsa där de bor, och det har nog gjort högre utbildning mer tillgänglig.

I vintras läste jag några fristående kurser i filosofi, med Internet som stort inslag. Jättebra att vara nätstudent, när man samtidigt skall få vardagen med jobb och barn att fungera, och jag hade flera kurskamrater som sade samma sak.

Men, å, vad jag saknade campus!

Detta att sitta och fika, träffa kursarna, diskutera och uppleva smältdegeln på campus, kunde jag sakna. Vi skall i Umeå vara medvetna om att vi här har något som fortfarande är en stor konkurrensfördel när det handlar om att attrahera studenterna. Till skillnad från de nya och mindre universiteten som numera finns inom räckhåll för de flesta, så kan de stora universitetsorterna erbjuda en blandning av otroligt många inriktningar. Det ger en spänst i campus- och korridorlivet att så många olika program finns här. Detta är en väldig tillgång för Umeå, som vi borde dra större nytta av. Framtidens stad är den som kan erbjuda de möten som man inte erfar på nätet. Framtidens stad erbjuder något mer än det vanliga. Det kan vara sociala, intellektuella, vetenskapliga, musikaliska, affärsmässiga eller bara studentikosa möten. Här skiljer det kompletta universitetet fortfarande ut Umeå, och det kan dels marknadsföras bättre, och dels vara avstamp mot en mer spännande stad.

Marknadsför campusstudierna och dess fördelar bättre!

Där jobben skapas

Av , , Bli först att kommentera 13

Många tycker att "jobbfrågan" är den allra viktigaste frågan när man ska ta ställning i politiken. Jag tror att de flesta unga håller med. Det är klart att det är jätteviktigt att studenter som går ut har bra möjligheter att hitta försörjning såväl som karriärvägar i form av arbete.

Men var skapas jobben? När skapas jobben?

Ett jobb skapas inte av politiska beslut. Det är otroligt mycket enklare än så, och ändå svårare på samma gång.

Ett jobb skapas när det visar sig att jag har en förmåga som någon annan är beredd att betala mig för att få nytta av.

Inte det att jag kan, eller vill, eller skulle kunna, eller borde, utan "när det visar sig"… Inte det att någon annan kan, ska, vill, skulle kunna, eller borde, utan "är beredd att"…

Av detta följer en viktig sak: den som har allra lättast att upptäcka när ett jobb skulle kunna skapas är den som befinner sig allra närmast detta. Antingen den som ser att den egna förmågan kan fylla ett behov, eller den som ser att det egna behovet kan fyllas med hjälp av någon annans förmåga.

Den som vet att han/hon är duktig på att klippa hår, och ser många oklippta människor gå förbi, ser att ett jobb skulle kunna uppstå.

Alltså måste det vara mycket svårare att skapa jobb bara genom politiska beslut, eller satsning av mycket pengar. Det kommer att kosta onödigt mycket och ge för lite i form av nya jobb. Flest jobb blir det när de som har lättast att se möjligheterna till jobb också får skapa dem. När den som är duktig på något får använda det för att tjäna en slant. Ännu fler jobb blir det om det är så pass enkelt att starta eget att alla vi medelmåttor törs göra det när vi ser en bra möjlighet.

Jag, och centerpartiet, anser att politiken bör försöka skapa ett samhälle där det blir naturligt att detta sker. Det tar säkert ganska lång tid, men den dagen det är lika självklart att starta egen verksamhet som att söka anställning, så har vi nått fram. Fram till det samhälle där de många småföretagarjobben skapas varje dag på organisk väg utan politiska beslut.

Det är den politiska utmaningen.

Därför talar Maud så mycket om att förenkla reglerna för småföretagen.

Presentation

Av , , Bli först att kommentera 5

Hej,

jag som skriver detta är en 42-årig trebarnsfar som ganska nyligen engagerat sig politiskt och som nu ställer sig till förfogande i valet till kommunfullmäktige i Umeå.

Jag har dock i alla år varit politiskt intresserad, och har alltid haft många åsikter, och älskat att diskutera och debattera dessa med vänner och bekanta. En miljö där diskussionen kan vara hård, men vänskapen stor, gillar jag. Politiskt har jag engagerat mig i centerpartiet, därför att jag ser företagandet och miljön som två stora frågor som för mig väger tyngst. Detta kommer jag att försöka utveckla ordentligt i denna blogg.

Jag kommer att försöka skriva med eftertanke, när jag har något att säga. Dvs ibland kanske inläggen kommer oftare, ibland kommer de förmodligen mer sällan. Det är inte alltid lätt att få tid till allt man vill göra. Då hjälps det inte.

Jag arbetar till vardags på ett IT-företag i Umeå som heter Tieto. Fd Ericsson, och fd Erisoft. Ett jättebra gäng är vi där. Där började jag jobba i princip direkt efter avslutade studier på teknisk fysik här i Umeå. Studietiden var en fantastisk tid, och jag har fortfarande en del vänner kvar från den tiden.

Till Umeå kom jag 1987 från Alnö i Sundsvall.

Jag har min fru Maria och tre barn (4,6,8 år). Förutom barnen och deras aktiviteter, ägnar jag mig åt löpning som typisk medelmåtta, samt spelar gärna folkmusik på fiol när chansen finns. Gärna Bodalåtar från Dalarna.