Ja då har man inte sovit en till natt med minstingen orolig och med väldigt otäck hosta och rossligt med andningen. Man låg vaken och lyssnade att han andades och höll andan när hostatackerna kom.

Vid strax efter 5 var det ingen större idé att ens låtsas sova, så det var bara att stiga upp och skicka ut hundarna i hundgården och ringa sjukvårdsrådgivningen i Västerbotten för en gång i ordningen som jag inte längre kan räkna. De bad mig föra mikrofonen mot John för att lyssna hur rosslandet lät och det blev order om att snarast möjligt inställa sig vid akutmottagningen i Umeå (60 minuter bort). De undrade om vi skulle ta ambulans eller egen bil, men vi valde att ta egen bil då han trots allt lät lite bättre när vi stigit upp och rätt bra när han fick sitta och åka bil.

Storebror fick vara sin första dag på dagis på över tre veckor och det var uppskattat (efter ett tag).

Vi träffade en väldigt trevlig doktor som hade god hand med små barn och lyckades undersöka och utföra viss behandling utan allt för stora protester. Personalen vid barnmottagningen vid Universitetssjukhuset i Umeå är verkligen imponerande duktiga!

Vi fortsätter vårt medicinierande i ytterligare några dagar nu och hoppas att John ska tillfriskna så att denna förkylning någon gång ska ta slut!

//Fredrik – nu med ont i sina öron