Det klassiska uttrycket att det gör ont att lära sig gäller verkligen när man är liten. Den yngste sonen, John, har den senaste veckan gjort många erfarenheter kring att ställa sig upp och falla som en fura baklänges när han experimenterat med kunskapen om vad som är stadigt nog att hålla i sig.

Några ting han ramlat baklänges med är:

– En strumpa
– En visp
– Genom att släppa taget
– En leksaksskärbräda
– Ett lock på lådan med järnväg

På bara några dagar har man sett hur han blir mer och mer förnärmad när det går tokigt och han faller från sin stående ställning. Det där med att vika ihop kroppen så att man landar på rumpan verkar ha gjort intryck på honom för han har flera gånger landat på den stötdämpande blöjan.

Något som inte gjort ont att lära sig är hur trivsamt det är med ljudböcker. Det är heller inte särskilt dyrt och så har man en MP3-spelare i sin mobiltelefon så det går utmärkt att lyssna på närhelst man får en stund över. I mitt fall innebär det att en ljudbok verkar räcka rätt länge. Idag tog den första ljudboken slut och jag insåg hur tomt det blev.

Jag börjar för övrigt bli väldig trött på denna hosta. Jag har smittat ner minst en kollega som jag nu hostar ikapp med på kontoret. Inte helt enkelt att spela in en instruktionsskärmfilm vill jag lova när speakerrösten med oregelbundna mellanrum bryter ut i hostattacker.

Däremot är det tydligt att jag blivit bättre, för hela veckan har alla samtal avslutats med en önskning om att jag ska krya på mig och idag har samtalen avslutats som vanlgit 🙂

Förra helgen skulle jag ha åkt till Paris på söndag kväll, men det blev inget av på grund av förkylningen som då satt igen mina öron å det ordentligaste och då är 7 timmars flygning på två dagar inget man vill genomföra om man ska höra något på mötet.

//Fredrik