Jag har ofta känt mig stolt över att bo en liten kommun där företagarna är överlevare och strävsamt ser till att vardagen går ihop. Det handlar om människor som vigt sin hela tillvaro att få det att gå ihop och för att ge sig själv och andra en meningsfull och ofta trivsam sysselsättning om dagarna. Vid de stunder som det går bra är det ett oerhört slit, men ett slit som ger lön för mödan. Vid de tider där marknaden sviker som nu är det slit för överlevnad.

I vår kommun finns det en övervägande del små företag som ofta består av bara en person. Denne person drar ett tungt lass och skulle antagligen ha ett lättare liv som anställd i en större kommun, men väljer ändå att bo kvar och få det att gå ihop med den där extra ansträningen och ofta genom inblandning av övriga familjen.

I mina kontakter med våra lokala företagare så blir jag imponerad över hur man orkar ta sig genom dessa tider som innebär nedskärning av personal och en personlig förolämpning från marknaden och alla som tror att detta sker av illvilja och girighet när det egentligen handlar om överlevnad och att starkt kunna ta position när det vänder.

Tidigare har jag inte haft så mycket kontakt med kommunen och dess tjänstemän och chefer och de kontakter jag haft har varit positiva. Det har rört sig om handlingskraftiga människor som fungerar bra i sin roll och försöker hjälpa medborgare i kommunen efter bästa förmåga. Jag är ledsen över att personer jag tidigare haft kontakt med som haft visioner bytt arbete och lämnat vår kommun.

Tyvärr är det inte så inom alla områden och en tidigare kontakt visade på att det finns dem som sitter på en chefsposition som inte törs agera av olika anledningar. Detta gäller alltså inte en enskild person, utan en för mig upplevd känsla som förmedlas till mig via mina direkta och indirekta kontakter.

Nu kommer väl många att tycka att jag har fel, men jag anser att förutom att försöka skära ner på kostnader måste vi också säkerställa att de personer som operativt i verksamheten sitter och använder de små medel som ändå finns tillgängliga med samma anda som de privata företagarna ser till hur man får ut mesta möjliga effekt av de resurser som finns.

Några saker som man kan göra som inte kostar pengar är:

– Vara en motiverande chef som alltid uppmanar till att göra sitt bästa
– Se till att premiera duktiga medarbetare med beröm (tro det eller ej, men det är både gratis och oerhört effektivt)
– Det finns en massa bra litteratur om hur man är en bra företagsledare, läs på kvällen, man kan ju till och med bli inspirerad, upprymd och kanske motiverad.
– Fråga dina medarbetare om vad du kan göra för att bli en bättre chef
– Fråga dig hur du skulle agerat om du i stället haft en privat arbetsgivare där när pengarna är slut är pengarna slut på riktigt.

Om man sitter på en position med medel att påverka tycker jag det är varje persons skyldighet att tänka sig in i hur någon av våra skattebetalande företagare skulle ha agerat. Om man inte vore attraktiv för ett arbete i den privata sektorn, se då till att bli det!

Idag känner jag mig inte stolt över min kommun, men jag hoppas att min uppfattning snabbt förändras.

För er som undrar om min uppkörning för BE-kortet säger jag bara trasigt vänster bakljus på det släp jag hyrde och en förhoppning om en medgörlig uthyrare och att jag får en möjlighet att visa på mina kunskaper i trafiken också på nästa uppkörning med fungerande utrustning…

//Fredrik