Vår yngste familjemedlem John blev ett år på nationaldagen. Vi kände under gårdagen av att det var lite förkylning på gång, men tänkte inte dess mer på det.

På kvällssidan blev den äldre sonen orolig och fick falsk krupp med hosta. Vi lyckades få i honom hostmedicin och så fick han sitta uppe med oss en stund.

Just innan vi tänkte göra kväll efter att ha lugnat den äldre hörde vi att John nu också uppvisade tecken på samma hosta. Det är riktigt otäckt när någon låter så där. Vi beslutade oss för att prata med sjukvårdsrådgivningen som tyckte att vi skulle åka in med honom till NUS.

Klockan 1 på natten satte jag mig i bilen med John och vi åkte in mot NUS. Personalen var väldigt trevlig i sitt bemötande och vi fick hjälp att undersöka John. Personalen konstaterade att det var hans födelsedag och alla tyckte nog att det var lite tråkigt att behöva fira sin födelsedag på sjukhusets akutmottagning. Under bilresan och i väntan på doktorn blev andningen allt mindre rosslig och vi hade ingen mer sådan hosta på natten.

Vi fick veta att om barnen blir insjunkna under bröstkorgen måste man åka in till akuten direkt. I annat fall kan man hantera det hemma om det inte blir besvär med andningen som man inte kommer tillrätta med. Standardtipsen är svalt, gärna gå ut, upprätt, lugn. När man drabbas får barnet inhalera adrenalin och får eventuellt en dos kortison.

Vid strax efter 4 på morgonen var det klart för avfärd tillbaka mot Hjuken. En insikt om att jag inte hunnit vara på toaletten själv sedan jag åkte iväg gjorde det lätt att vara alert och pigg på vägen hemåt.

Som vanligt har vi lite dåligt med komihåget så vi var tvugna att tanka på hemvägen.

Vid 5.15 var vi hemma igen och då däckade i alla fall jag hårt och ordentligt i sängen.

Uppstigningen hade vi nog gärna sett fått vänta, men jag fick ligga kvar en stund. Inte så kul att sova bort hela dagen, man är ändå trött så det var lika bra att jag tog mig upp vid 9.

Dagen bestod av födelsedagsfirande med paketöppning och tårtätning. Barnen var väldigt gnälliga idag, vilket ju inte var så konstigt.

Nu behövs nog snart tändstickor i ögonen alternativt en kapitulation mot kuddens dragningskraft!

//Fredrik