Sedan vi blev färdiga med tvättstugan för en par månader sedan har vi ordentligt gått in för källsortering i vårt hushåll. Vi har även investerat i en varmkompost för hushållsavfall.

Man kan säga att det syns att det ger resultat.

Tidigare var man helt säker på att när det var dags för sopdag var tunnan full och de sista påsarna fick antingen knölas in eller vänta till efter tömningen.

Nu är det helt annorlunda. Trots att vi haft besök den senaste veckan ligger där ändå bara fyra soppåsar och det är över en vecka sedan sopbilen var på besök.

Att kompostera har andra trevliga bieffekter. Man behöver strö för att kompostera och ett exempel på strö är sågspån. Sågspån får man när man arbetar i snickeriet, vilket gav mig en perfekt ursäkt för att hyvla till taklisterna till pannrummet.

Komposten verkar ta sig lite smått. Det luktar inte illa trots att den varit igång i cirka två månader nu. Myrorna som genast fann sig till rätta verkar har kommit på bättre tankar och flyttat. Någon enstaka kompostarbetare har vi ockå kunnat skymta. Att ha komposthink inne har dessutom fördelen att man enkelt tar fram den och skalar direkt ner i hinken i stället.

En annan orsak till att vi har mindre sopor kan ju också vara att lillemannen nu blivit ett år och inte längre äter burkmat och inte alls i samma utsträckning använder blöjor som förut.

Soppåsen har slutat lukta illa nu och det är också en fördel.

Om det är så här enkelt att göra en insats för miljön där man dessutom får ett naturvetenskapligt experiment att studera varje gång man går ut med soporna så tycker då i alla fall jag att det är värt mödan.

Igår började jag lite smått packa släpvagnen för att åka till återvinningscentralen idag med vad jag trodde skulle bli ett halvfullt släp. Av någon anledning verkar skräp uppfinna sig själv, för släpvagnen var full och ändå fick vi inte plats med allt. Det här var ändå den fjärde släpvagnen för i år. Det märks när man bygger och rensar ut bland gamla grejor.

//Fredrik