Det behöver inte ha gått många år för att tiden före ska kännas avlägsen. Man vänjer sig helt enkelt ganska fort vid sådant som är bekvämt. Själv har jag varit ansluten till Internet via modem från 1991 och via fast förbindelse från 1995. En fast förbindelse 1995 kostade lika mycket som hyran på lägenheten!

Själv var jag väldigt engagerad i föreningslivet och ägnade de flesta av mina timmar nere i föreningslokalen för "Datorföreningen Orion" i Boden. Där fick man en möjlighet att bedriva föreningsverksamhet som inte var idrottsrelaterad så att ungdomar hade ett alternativ till att sporta eller dricka alkohol.

Varför då skriva om detta nu? Jo, jag har gått igenom lite medlemstidningar från föreningen och tidningar från arrangemanget "Arctic Hack" som arrangerades 18 gånger under nio år (1991-1998). Det var en väletablerad sammankomst där intresserade från Norrbotten samlades för att träffa andra likasinnade datorintresserade. Man ser det så tydligt i tidslinjen hur ALLT förändrades när Internet kom in i bilden.

Från slutet på 80-talet blev det populärt att använda modem för att koppla upp sig mot någon av de BBSer (Bulletin Board System) som fanns att ringa. På en BBS kunde man skicka elektronisk post till andra, läsa och skriva i diskussionsgrupper, chatta och dela filer. Själv drev jag Quadbase BBS mellan 1991 och 1998 och hade som mest 5 inkommande telefonförbindelser och över 300 inkommande samtal per dygn. 

Tiden mellan hemdatorns intåg och nät Internet blev tillgänglig för var och en är en period som verkar dåligt dokumenterad i litteraturen. Är det någon som har något boktips, eller måste man skriva en sådan bok själv?

Några påminnelser om hur det var tidigare:

• Det var enklare att träffas för att planera än att försöka skapa ett fyrpartssamtal via telefon.
• För att hitta ett telefonnummer använde man telefonkatalogen.
• För att läsa nyheter köpte man en tidning eller såg på TV.
• Musik och film köpte man i butik eller via postorder.
• Om någon inte svarade ringde man igen senare om någon timma.
• Man skrev brev till varandra och skickade med posten.
• Det tog två veckor att få hem något man beställde via postorder.

Det jag saknar allra mest är nog det engagemang som folk lade ner i föreningslivet och att det var lätt att hitta en styrelse som bestod av gediget intresserade ungdomar och föräldrar. 

//Fredrik