Hösten smyger i vrårna…

Av , , Bli först att kommentera 2

Hösten smyger i vrårna.

Nåja, smyger är kanske inte rätta uttrycket längre. Men att säga att “I september är sommaren mogen” börjar känns lite ansträngt, då höstfärgerna sprakar och ett och annat höstregn vill säga sitt. Kanske är det dags att förstå att hösten mognar alltmer, och tacka och ta emot för det positiva dess rika skördar har att ge – på olika sätt.

“Lär mig att älska – Ditt sätt att skörda” skrev Ylva Eggehorn i en dikt om hösten, riktad till Gud. Det var efter en mycket blommande sommar i Tiveden. Sommaren började ta slut och vi, som tillbringat sommaren tillsammans, skulle skiljas åt olika håll i landet och världen.

Dikten börjar med “Så samlar du sommaren till några strån i mitt fönster. Himlen återtar sina positioner. Höst är en tid för besinning…”

Varje höst dyker de här raderna upp i mina tankar. Och visst är det lite så – att man reflekterar och tänker efter lite extra på hösten. Tillvaron blir som regel lite lugnare, fast det kanske borde vara lite tvärtom. De flesta har ju trots allt haft semestrar och sommarlov och så, menar jag. Och nu börjar jobbet, skolan, kurser och aktiviteter av allehanda slag.

Men på något sätt är det som om den klara, sköna höstluften och naturen som långsamt blir kalare skärper och fördjupar tankarna. “Vart förde du mig i det blommande överflödet” fortsätter Ylva Eggehorn sin dikt. “Om inte till en fattigdom. Som skulle lära mig att ta allt ur Dina händer.”

Det finns så många lärdomar och olika slags skördar om hösten. “Höst är en tid för besinning”!
 

Böcker kan handla om så mycket!

Av , , Bli först att kommentera 0

Böcker kan handla om så mycket!                               

Fick nyligen en bok av någon med titeln “Din närmaste granne”, som är skriven av amerikanen Max Lucado.

Aha, en bok om människor av andra nationaliteter som bor i min närhet, tänkte jag. Det låter intressant! Tänk ändå vad man kan få för sig om mycket – för boken handlar inte alls om det. Stod inte ens i titeln. Hade jag läst underrubriken – “Kan Gud verkligen bo bland människor?” – hade jag sett vad han menade. Att det är Gud som är vår närmaste granne!

Och det menar Max Lucado att han kan! Men inte på ett så där allmänt, svävande sätt “Gud är mitt ibland oss”! Nej, för Max Lucado är det ganska reellt. Han tar bibeltexterna, mest från NT, och placerar dem här hos oss – mitt i 2000-talet! Ofta sammanvävda med någons  livsberättelse, från verklig nutid. Han låter till exempel Jesus komma in i kostym på Lasarus begravning i en helt vanlig, västerländsk kyrka. Bara för att ta ett exempel av många.

Och det blir inte konstigt, tvärtom! Det är så levande och lätt berättat, samtidigt som boken rymmer så mycken levnadsvisdom. Som då han skriver att “inget fängelse är så oändligt som perfektionistens fängelse.” För det finns alltid något mer som man “måste”, reglerna tar liksom aldrig tar slut och energin sinar så vi blir alldeles slut. Hoppsan, tycker jag känner igen det där, att det där drabbat mig också understundom…

Jag tycker om böcker som den här, och är glad att jag har flera kapitel kvar. Får kanske tillfälle att återkomma!

 

Alla de här små sakerna!

Av , , Bli först att kommentera 0

Alla de här små sakerna! Ni vet de här som man sätter upp mellan krukväxter och lite överallt. Utan att egentligen veta om man vill ha dem där.

Det finns de som bara har några få saker i sina fönster. En eller ett par krukväxter, plus någon enstaka sak och så kanske en lampa i varje. Och som jag beundrar sådant, då jag kommer hem till dem som har det så, och tänker att så vill jag också ha det.

Så varje gång jag städar fönsterhyllorna tänker jag att jag inte ska sätta upp alla de här småsakerna igen. Men så – utan att jag egentligen vet hur det gått till, så står de där igen! Som nu senast på fönsterbrädan över diskbänken. Jag plockade ändå fram några burkar, som stått undanställda ett tag. Allt för att skapa lite miljö omkring oss. Men nu står de där igen – små grodor, små stenar, fossil och mineral. Tillsammans med  mini-dinosaurier, små höns, en gammal hund och ja, jag vet inte allt.

De har hoppat upp som av gammal vana, och liiite småtrevligt är det ändå! De blir ju som gamla vänner då man haft dem där sedan länge. Alla de här små mellansakerna, som inte är de väsentliga och tongivande, men som fyller ut däremellan och på något sätt betyder mycket ändå.

Men på fönsterhyllan i sovrummet har jag dock lyckats till en del. Där åkte alla småsakerna ner i en låda när jag städade senast. Och där ligger det mesta fortfarande kvar – trots att jag stoppade ner dem för över en vecka sedan!

                   

Dags för skörd!

Av , , 2 kommentarer 0

For ut och fiskade i morse! Då fick jag en röding som jag rökte, den var klar kl 4.00. När fisken var i röken bakade jag några goda brödsorter och rörde ihop någon slags räkröra.

Sen for jag över Kvarken och köpte tomater, paprika och gurka. Tillbaka i Umeå skördade jag potatis, palsternackor, morötter, ännu mera gurkor och, ja… en hel massa grönt. Plockade också några äpplen som lämpar sig för äpplekakor, tillika efterrätter.

Jag har naturligtvis inte gjort allt det här. Åkte bara “downtown” till Bondens Egen Marknad, där jag “skördade” och köpta bröd.  Just idag sålde Quarkenfood med firmor från båda sidor Kvarken sina fina produkter. Det var en av dem som rökt fisken och det där med kl 4.00 var sant.

Äpplena köpte jag just bredvid dem, de var billiga s k “mosäpplen” men som sådana riktigt fina. Och att jag planerar att göra äpplekakor är alldeles, alldeles sant!

Denna dagen ett liv!

Av , , 2 kommentarer 1

“Denna dagen ett liv”! Så sa han farbror Melker.

Ibland är det roligt att tänka så, som om denna enda dagen vore mitt enda liv. Det blir allvarligt också, för man blir lite extra noga med allting. Vad man gör, vad man säger, hur man är, osv…  

Men samtidigt blir det inte så allvarligt ändå. För man har ju i bakhuvudet att det kommer flera dagar. Många flera dagar, för kanske de flesta av oss, om inget extraordinärt inträffar. Och därmed flera liv, om man tänker som farbror Melker.

Vi har en blomma i trädgården kallad daglilja. Har faktiskt inte tänkt på om blommorna bara blommar en endaste dag. För det kommer nya hela tiden. Men så många dagar är det inte, det ser man av att det samtidigt sitter vissna blommer bredvid de nya.

Det finns fler blommor som bara blommar en dag – eller en natt. Och så finns ju dagsländorna, som bara lever en dag i flygande tillstånd. (De har då levt länge som nymfer i och för sig.) Kanske andra insekter också – det har jag faktiskt inte tänkt på förrän nu.

Nu är det ett tag sen jag såg någon daglilja, bara bladen finns kvar. De har dessutom börjat att gulna. Och om den här dagen vore ett liv så är det över om några timmar. 

Förhoppningsvis får jag ett nytt liv imorgon! Om man tänker i farbror Melkers tankebanor. Och kanske värdesätter man dagen – livet – mer, om man tänker som han!

 (Foton: Nutida och fossila (visserligen) trollsländor från Creation Museum i Kentucky, USA. Daglilja från Moléns trädgård,)

I vårt kök dröjer sommaren kvar

Av , , Bli först att kommentera 1

Sommaren dröjer kvar i vårt kök!

Det visar de nya gardinerna. Nya och nya – köpte dem på loppis i lördags. Enkla bomullsgardiner, utan rysch-pysch och krusiduller. Väl uppsatta i vårt nyputsade fönster såg vi hur sommar-fräscha de ser ut. Och det har vi inget emot, helst som så många pratar om hösten. "NU är hösten här" – och det gäller inte bara väderleksrapporter.

Jag har sparat lite sommarburkar framme också. I pastellfärger med sommarmotiv, och brickor med fjärilar, klöver och nyponrosor. Trots att jag storstädar köket i sen september och löver gulnar utanför fönstret.

Men inne i köket dröjer sommaren kvar. Och får nog göra det än ett tag! Om än det till slut bara blir som en flik, som här syns av gardinen.

Om vårt behov av dokumentation

Av , , Bli först att kommentera 0

Tänker ibland på vårt behov av att dokumentera. Allt mellan triviala vardagshändelser och djupa tankar om livet, döden och meningen med allt. Så enkelt idag, både att skriva ner och att sprida.

Men behovet fanns, även då det var betydligt svårare än så. Det ser vi bland annat av alla  grottmålningar som hittats världen över. Eller de lertavlor som grävsts fram, med inristad skrift på mångahanda språk.

För tänk ända att man brydde sig att rista in, det man ville förmedla, i sten. Eller skriva snirkliga bokstäver med yttersta precision, så allt skulle bli perfekt. För skrev man fel – ja, då gick det inte bara att trycka på "delete" för att radera och ändra.

Så det blev nog lite större urskillnad vad man tog med. Inte så mycket trivialiteter, som vi kan sucka över ibland på facebook. Men tänk ändå hur fint att det finns – behovet att skriva ned vad vi är med om. För så mycket vi annars gått miste om, bakåt i historien.

Men nu  när behovet fanns även hos dem – ja, då vet vi lite mer än så!

Svältande dinosaurier

Av , , Bli först att kommentera 0

Det finns stora frågetecken kring de forntida dinosaurierna. Inte så konstigt med tanke på att de inte låter sig studeras “live”, utan mest utifrån gamla benknotor. Plus utifrån växtdelar och annat som hittats i närheten av dem. Och så de klippformationer man hittat dem i förstås.

Ibland blir frågetecknen lite extra stora. Som när stora sandstenslager tolkas som torra  ökenlandskap, där stora dinosaurie-hjordar sägs ha levat innan de på ett eller annat sätt dog och blev till fossil i den torra ökensanden. Då växtfossil hittas inom samma område, får dessa som regel andra tidsdateringar.

Slutsatsen blir att det skilde flera miljoner år mellan dinosaurierna och deras föda. Undra på att de dog!

(Familjens foto på dinosauriemodeller på Creation Museum i Kentucky, USA.)

Om Biblar och färg

Av , , Bli först att kommentera 0

Funderar ibland över varför Biblar så ofta är svarta.

En gammal tradition, som jag tror/trodde började lättas upp för några år sedan. Knallröda, vill jag minnas, var det ett tag.

Men ändå – på något sätt är det något visst med gamla, svarta Biblar. Speciellt de engelska där det står "Holy Bible". Så brukar det inte stå på de svenska, det står bara Bibeln. Eller är det nå´n som har eller sett någon där det står "Heliga Bibeln" på omslaget?

Men får se lite nu, visst ja –  "Den Heliga Skrift" brukar det stå ibland! Det är till och med strået vassare!

Om ormbunkar

Av , , 2 kommentarer 0


Ormbunkar är tåliga växter! Åtminstone vissa av dem.

Vi har till exempel en i vår trädgård. De första späda bladen börjar spira upp ungefär i takt med att blåsipporna börja blomma. Och då är det också dags att ta bort fjolårets, nedvissnade, stora blad. Och samma sak händer, år efter år. Oavsett om somrarna är regniga eller torra – ormbunken tycks inte bry sig som om sånt.

I forna dagar växte ormbunkar upp till stora träd. Det kan man se av fossil som hittats. Och det handlar inte om några få fossil, på några enstaka platser. Nej, man har hittat massor av dem, tillsammans med andra fossila växter. Svunna minnen av stora, lummiga skogar som fanns en gång, men inte längre är.

Jämfört med dessa forntidsträd är vår ormbunke inte särskilt stor. Och tur är väl det. För vår trädgård är inte stor den heller. Den är i själva verket ganska liten.

 (Familjens foto från Carnegie museum i Pittsburgh, Pennsylvania i USA, samt Moléns trädgård.)

Arkiv
Sidor