När andra talar om våren så fotar jag björkar i vinterdis! 

Så är det att bo i Norrland! Och det är inte så dumt, det heller!

Här är samma björkar, sommartid (även om det bara är delar av dem!) Då när det är mera ljus här uppe i norr, än söderut. Det är inte heller så dumt! Ännu mera inte dumt – faktiskt!

Idag åkte de ner, julgardinerna i köket. Eller vid matplatsen, närmare bestämt!  Och upp kom de fräscha sommargardinerna.

Det syns en liten flik av dem på bilden till höger. Och mera på nästa bild. Det är samma som förra årets. Inga nyheter här inte…

Tyllgardinerna på övervåningen är förstås också lite somriga. Fast säga som det är satte jag upp dem till jul! Hade just hittat dem i en textillåda jag köpt på Nolia-loppis, tillsammans med syster. Trodde inte att jag ens gillade tyggardiner. Men så var de prickiga – det avgjorde saken! Och byta nu eller till sommaren behövs ju inte heller. Ska jag säga som det är, så är jag inte den som byter gardiner jämt och samt. Men just idag är jag glad! Det blev så trivsamt och ljust där i matplatsfönstret! 

Och amaryllisen – ja, den bryr sig inte! Den bara blommar på! Det var en knopp jag höll på att bryta av, av misstag när jag tog bort de vissnade efter jul. Då kom den där, längst nere vi löken. Idag är jag glad att jag såg den. Och vad bryr sig amaryllis förresten om jul? Eller tulpaner om våren? Jo, fast det tror jag nog att de gör – ändå!

Så visst och sant som det sagts! Bokrea är inte längre vad det brukade vara, ”förr i världen”.

Men lite handlat blev det ändå, närmare bestämt två böcker. Den till vänster om djuren är en av dem som jag brukar tänka om när jag ser dem, att den vore roligt att läsa någon gång! Så – det ser jag fram emot!

Förra årets nobelpristagarinna har jag inte läst något av, bara hört på radiouppläsning. Och då har det känts som om hon skulle passa mig. Så – den ser jag också fram emot!

Nu var det ju andra dagen på bokrean jag var ute. Så kanske jag skulle köpt någon mer om jag gått redan igår. Kanske, men ändå inte så troligt! Och det kommer jag aldrig att få veta!

Men två nya böcker har jag att läsa. Och det är jag glad för!

Läser om Anne Franks dagbok! Ganska många år sen sist! Så många tankar och så mycket känslor! Så mycket framtidtro och så många planer…

…som sen försvann, så kort tid efteråt när hon gick under och dog i Berget-Belsen. Inte särskilt långt efter att hon skrev sista bladet i boken. Och inte långt före det att Bergen-Belsen blev befriat!

Vilket slöseri med ett ungt liv! Vilket slöseri med så många människors liv! Och vilken ofattbar grymhet!

Råkade lyssna på ”Ring P1” häromdagen. Lyckligtvis åt jag inte just då, för då hade jag definitivt satt i halsen!

Det ringde nämligen en kvinna och ondgjorde sig över att kommunen bestämt att man inte längre skulle tillåta ”skolfoton” på förskolor, eller dagis som det hette förr. (Kanske gäller det skolan också, men inlägget handlade om förskolor.) Detta för att skydda barn med skyddad identitet. Ett bra beslut tycker jag. Det tyckte inte kvinnan. Och – efter att ha talat om detta en stund sa hon något i stil med att snart blir väl någon kränkt över att någon har röda skor, och så blir väl också det förbjudet.

Men snälla! Att jämföra behovet av att skydda barn som kan råka illa ut – riktigt illa ut – med att inte gilla en skofärg! Var finns proportionerna? Nu lyssnar jag inte så ofta på det här programmet, men jag hoppas att det var många som reagerade och ringde in och protesterade mot det orimliga i resonemanget.

Dagisfoton förresten – vem bryr sig, och vem är det roligt för? Och vilket behov finns det av det idag, då det fotas mer än nog i alla upptänkliga sammanhang. Finns mycket att säga om detta, men tillbaka till förskolefotona. Har själv inte jobbat på dagis, men känner dem som har det. (Har bara haft en son där, som var måttligt road av fotandet.) De har berättat om föräldrar som hade med sig extra-kläder, vilka man ville att dagis-personalen skulle byta just innan fotandet. Plus tvätta, kamma etc. Gör det på några minuter på ett tjugotal barn, som förmodligen hellre (många av dem i varje fall) vill leka, än att sitta och se fina ut framför kameran.

Jodå, jag vet att barn är olika – och att många kanske tyckte det var roligt med fotona som sedan kom, byta med varandra osv… Men – i dagens fotovärld kan knappast det vara svårt att ordna ändå. Känns som att skolfotandet är lite av en rest från forntiden, som det är hög tid att göra sig av med! Och snälla – fota inte de barn som inte vill bli fotade! Oavsett vad anledningen är! Men särskilt för de barns och föräldrars skull, som har det tufft nog ändå, med att ständigt behöva tänka på att inte synas utåt!

Och använd gärna röda skor – om ni gillar färgen, förstås!

Nyss ville ”alla” ha snö”! Nu har den kommit!

Då börjar ”alla” prata om vår! Säg den som är nöjd med livet som det är! Eller kanske ska man säga med väderleken! Men ofta syns detta höra ihop – i varje fall om man hör hur det pratas, eller skrivs – lite varstans!

Tänker på vad Paulus skrev att han lärt sig att vara nöjd, trots en massa saker. Och sen räknar han upp en hel massa saker, som var betydligt besvärligare än väder. Där har man mycket att lära!  Fast jodå, visst gillar jag också våren! Önskar nästan att den var här!

Helt nyss kom ordet älskvärd upp i en samtalstråd på facebook. Någon skrev om att alla är älskvärda, i mening att de är värda att vara älskade. I första hand av Gud, men också av oss som medmänniskor.

Oopps! Så har jag faktiskt inte tänkt på det! När jag hör ordet älskvärd, så är det mer i form av ett adjektiv. Exakt hur jag framför mig ser en älskvärd person är lite svårt att definiera. En ganska så mild och vän person, som ler mjukt och vänligt mot dem man möter. Och, märkligt nog är det en kvinna jag ser. Hmm… Visst kan en man väl vara älskvärd också? Även med den här, lite otyldiga bilden jag försöker återge.

Men vänder man på ordet, som fb-kommenteraren gjorde, så får det förstås en annan innebörd! Värda att älskas – det skulle innebara, att även lite tuffa, framfusiga och till och med råbarkade personer skulle kunna kallas älskvärda. Ibland slår tanken kullerbyttor, och det är bra ibland att få skärskåda de föreställningar man bär med sig. 

Att vara älskvärd – eller värd att älskas! Det tål att tänka på! 

Det våras för dinosaurierna, skrev jag häromdagen – och skrev att de haft vår mest hela vintern. Men riktigt än våras det inte för dem, det fick man se idag. Fast spåren finns därinunder, förstås. ”Det som göms i snö” –  brukar det heta – ”kommer upp i tö”! Och då menar man som regel något negativt. Nå´t som man försöker stoppa undan, i tro att man ska vara av med det för alltid. Så kommer vårens varma strålar, snön smälter och – ja, resten kan ni. Fast en del kan ju ha försvunnit förstås, multnat bort och så.

Sen tycker jag inte att det alltid behöver vara något negativt att saker och ting kommer fram i tö – långt därifrån. Som de här stromatoporerna och ortoceratiterna, de blir man riktigt glad då man kan se ute i trädgården igen. Bara för att nämna ett litet exexmpel.

Det lite mest förunderliga tycker jag är de rötter och knölar som finns nere i jorden. Som skjuter upp och börjar blomma på precis samma platser, som många år tidigare. Vi har exempelvis en enda vårlök i vår trådgärd. En enda, som förmodligen kommit med, tillsammans med något annat vi försökt plantera in från Småland. (Det är där jag har, så passande i sammanhanget, mina rötter.) Och den kommer så troget precis på samma plats, varje år. Fastän den är så liten och späd.

Tänker ofta på hur man gläder sig åt de där första små spirande skotten. Som egentligen inte ser så mycket ut för världen. Jämfört med den överväldigande blomsterprakten som kommer sen. Fast jag är glad för den också förstås! Fast på lite olika sätt!

  (Foton från förra året – förstås! Förutom den till vänster, längst upp som jag tog idag!)

Apelsintider! Alltfler fina sorter dyker upp i butikerna – och därmed hemma hos oss!

Just nu tror jag vi har tre sorter hemma, Nåja, av de spanska fanns bara en kvar igår, och kanske har ngn ätit upp den sen jag såg den. Men där finns blodapelsiner – blir nog fruktsallad av ngn gång i helgen.

Och nu senast kom Jaffa! Härligt stora, goda Jaffa!