Tänker ibland på att det enkla ofta är gott nog! Det extravaganta har jag aldrig varit något för! Några enkla blommor vid en sten kan exempelvis få mig att känna mig alldeles lycklig. Bara en så´n sak!Om nu en enkel blomma verkligen är enkel! Det kanske förresten inte en sten är heller? Om man rätt tänker efter…
Glasdagar!
Vissa dagar är som glas! Dagar när man är som mycket skörare, till både kropp och psyke.Lyckligt nog är inte alla dagar sådana, ibland tål man nästan vad som helst! Önskar att mina glasdagar fick mig att tänka efter lite mer. Att andra också kan ha glasdagar, dagar då jag inte har det. Så att jag närmar mig och bemöter andra, som om jag förstod att här är en som har en glasdag, För jag vet ju inte säkert hur det är! Man skulle nog lyssna lite mer på Paulus, när han skriver – ”Klä er därför…i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod…” (Kolosserbrevet i NT, Bibeln.) ”Innerlig barmhärtighet”! Oj, det låter något det! Får lov att erkänna att jag ofta brister där. Får nog be Gud om hjälp – att åtminstone tänka mig för lite mera!
Ett fönster mot världen…
Ett fönster mot världen! Men ändå tryggt innanför… Men om det vore så alltid – då vore det lite konstigt ändå! Lite får man ju närma sig, även om man vill ha liksom en skyddande ridå – ändå! Sen vissa dagar, ja då känner man sig hur social som helst, men en eller två eller flera… Nog är det lite konstigt ändå!
Att dela – på fika eller allvar! Eller både, ock?
La ut den här bilden på facebook igår!
Brukar just inte dela så mycket mat- och fikabilder! Ja, just på mat har jag nog inte lagt ut någon alls, men någon enstaka fikabild har kanske råkat komma med någon gång!
Men nu blev det att jag delade den här vid eftermiddagsfikat igår – behövde en paus i bokföringen! (Nej, jag fikade inte så mycket. Bara en mazarin som var kvar sen en fikabjudning dagen innan.) Inte oväntat fick jag en massa gilla-tryckningar! Och visst blev jag glad för det! Det är alltid roligt med kontakt! Det är ju ett syfte med att man är där, att ha gemenskap. På ett sätt blir det som arbetskompisar. Som jag inte har några, då jag sitter på mitt ofta, ensamma kontor!
Men ändå! Ibland när man delar mer seriösa inlägg, så blir det ibland (inte alltid dock) ganska få och ibland varken några gilla, eller några kommentarer. Och jag tänkte lite som så, att kanske är det därför så många lägger ut foton på vad man fikar och äter, för då får man respons? Kanske är det sant, kanske inte…
Men jag kommer att fortsätta att dela med mig av mer allvarliga inlägg, Tycker annars att det just inte är någon mening. Fast ibland lite skämtsamma förstås, så att det lättar upp en smula! Och sen delar jag förstås också det som är vackert – man vill ju gärna göra andra glada.
När jag tänker efter delar jag nog lite blandat ändå! Det är ju så det är – också själva livet!
”Glad Johanne” – fast det var igår…
Johannes döparen! Visst vet alla att det är till hans minne vi firar midsommar!
Åtminstone gör man det i kyrkorna, där kyrkoårets texter handlar om honom. Fick just veta att i Finland säger man ibland ”Glad Johanne” istället för ”Glad Midsommar”! Tror jag ska säga det nästa år, om jag nu kommer ihåg det.Johannes döparen – han var Jesus jordiska kusen, och en länk mellan GT och NT! Han var frimodigare än de flesta, men inför Jesus var han ödmjukare än ödmjukast. Och så pekade han på Jesus och sa – ”Se Guds lamm som tar bort världen synd!” Personligen tycker jag det är bland de vackraste ställena i hela Bibeln!
För övrigt har det varit en fin midsommar – riktigt fin! Mycket innekurarväder, vila, avkoppling, gemenskap, ny korsordstidning, böcker, besök, god, men ganska normal mat, gott fika, sommardukar och mycket jobb på midsommarafton… Och nu är det måndag – och vi vandrar vidare i sommaren och jobbet och livet! Och det känns bara så bra – det också!
Att vara glad för att man är glad…
Dagen är vaken och glad! Och så är jag!
Bara det är något att vara glad för! Att man är glad, menar jag! Tyvärr inte alla förunnat… av en mängd olika orsaker…Det är lustigt förresten. Några kan vara glada, trots svåra – ibland riktigt, riktigt svåra – omständigheter. Andra är nästan aldrig glada, trots att det utåt sett ser ut som de har all anledning att få vara det.
Men man veta aldrig, vad som döljer sig bakom ytor och fasader. Och vad andra går igenom, eller har gått igenom i sitt liv. Så – kanske man ska pröva ett extra leende eller vänligt ord, till dem som inte ser så glada ut. Kanske kan det göra någon, i varje fall lite glad för ögonblicket…
”Vi är bedrövade men alltid glada” skrev Paulus en gång. (Filipperbrevet i NT). Kanske kan man vara både ock. När jag tänker efter har jag nog själv upplevt det någon gång, ja faktiskt flera…
Även idag…
Knoppar, stavning och bärnsten!
Jag vet – har skrivit om knoppar förut! Men det är så fascinerande – och snart slår den här kroll-liljan ut! Och lupin-knoppen ovan är redan ute, tillsammans med många andra…
Och så fick jag slå upp det igen – fascinerande! Har egentligen inte svårt för det här med stavning, har som aldrig haft det. Men så är det vissa ord, som jag alltid måste slå upp, för att känna mig säker. Ett annat är bärnsten, men tror jag lärt mig det nu – skrev det nu utan att kolla, men måste kolla ändå! Jodå, det blev rätt! Och bärnsten är också fascinerande! Hur mycket som har fastnat där och bevarats. Och ingen vet exakt hur det gått till, finns lite olika teorier. Men det tar vi en annan gång, nu vandrar dagen på…
Så mycket att göra…
Oh, så roligt! Oh, så mycket att göra! Visst var det ungefär så hon sa – Alfons Åbergs faster Fiffi!
En så´n där replik som stannat kvar, och som dyker upp i tankarna allt som oftast! Förmodligen för att det är så man själv känner och har det! I varje fall andra frasen, extra mycket till och med!
Och visst – det är roligt också, med allt man har att göra! Fast kanske inte riktigt alltid. Men ofta nog för att det ska kännas bra!
Fast någon riktig ”Faster Fiffi”, det blir jag nog aldrig ändå. Jag menar, en som ordnar och styr och bakar tårtor i långa banor. Och så är jag väl inte heller så där alldeles hurtig som hon.Här sitter jag ju just nu och skrivet på ett (oviktigt?) blogg-inlägg, fastän det finns mycket kvar på dagens göra-listor! Ja, det stämmer – jag har två, plus lite till vid sidan om. Men faktum är att jag mår ganska bra ändå! Nu ska jag diska middagsdisken, och det står inte ens med på någon lista!
Om gräs inte fanns…
Än hänger de i syrenerna! Och insekterna söker sig till dessa och och till andra blomster. Den blå akvilejan börjar veckla ut sina blomblad, mot brevlådans kala baksida. Medan den blå irisen stor utslagen inne i lövverket! Och gräset står som i tuvor överallt, där vi inte klippt ner det. Och jag tänker – tänk om gräs inte fanns. Om det bara fanns blommor, hur vackra de än är, skulle det då ändå inte då vara lite konstigt.Och ganska så kalt på sina ställen! Knappast det första man tänker på, på en sommaräng! Men det som fyller ut den till fullo!