Igår vid solnedgången började Rosh Hashana, det judiska nyåret.

Citerar från länken nedan  – ”Det är en tid för försoning men också själviakttagelse – en tid då man firar slutet av ännu ett år samtidigt som man ser över sitt liv. En grundläggande del av Rosh Hashana är förberedelserna för att be om förlåtelse från någon man kan ha felat under året. I största möjliga mål vill man påbörja det nya året utan att någon hyser agg emot oss. Samtidigt skall man även förlåta dem som felat oss och nu ber om förlåtelse.”

Ibland är det ganska små saker som man tycker om, Ja, till och med blir fäst vid.Som de här kryddburkarna jag köpte på Retromarknad för ett par veckor sedan. Har inte blivit av att fylla dem än, men låter dem ändå stå framme, i väntan på att det ska bli av. Mest för att jag tycker så mycket om dem.Den här dagen är också ganska tom än så länge, och väntar på att fyllas. Lär hända även om jag själv medvetet väljer att göra det. Man har ju alltid ett val, även om mycket går på rutiner, måste-saker måste göras och så vidare… Sen gäller det ju också att fylla sitt inre, med vad som är gott och bra! Då blir det liksom lättare med rutinerna och måste-sakerna. Fast rutiner – har som inget direkt emot dem, tvärtom! Man får bara vara lov att vara lite flexibel ibland, och ge sig tid att titta upp ifrån dem… Då får man kanske något nytt och oväntat att fylla dagens ”burkar” och livet med! Ska försöka komma ihåg det idag!  

Sakta men säkert går sensommaren över i höst,… och fortsätter att tala sitt vackra språk.  Och jag tänker – tänk om ingenting var vackert, om allt bara var grått omkring oss. Så lätt det vore att tappa modet. Tyvärr vet vi att det är så för många, under olika omständigheter. Och kanske att ett brutet mod, blir ännu mera brutet om ingenting runtomkring heller är vackert…. Sen tänker jag också på någon som jobbade på en förskola och tittade tillsammans med barnen på gamla svart-vita foton. Och ett av barnen kommenterade, att så tråkigt det måste varit på den tiden, när det inte fanns några färger…   Turligt nog var det inte så! Inte heller för oss idag! Men även det tar vi som lite självklart och man glömmer lätt bort att känna glädje över det. Fast just nu när hösten talar sitt vackra språk till oss, bara vi tittar ut genom fönstret. I varje fall är det så för flera av oss. Och då är det ändå ganska lätt att tänka på det, och att vara glad… Sorgen ligger i att så många får ha det så grått i sin värld – både inombords och runtomkring sig. Hur kan man ändra på sån´t?       

Tänker ibland på hur billigt det är med lök! Billig, nyttig och så användbar! Idag var den extra billig – 2,90 per kilo på den butik där vi handlade. Purjolöken kostade 4 kr kilot! Det kändes nästan än mer anmärkningsvärt! Funderar lite på hur det alls är möjligt. Och den var riktigt fräsch och fin också. Är ofta så med frukt och grönt, att den är billigast när den är som bäst!Tänkte också på hur fint det är att det finns mat att köpa, och på hur mycket man tar som så självklart, att man glömmer bort att vara glad!

Har tänkt på det nu i veckan då vi haft stopp i diskbänkens avlopp. Och då menar jag ordentligt stopp, så att vattnet inte alls rinner ut, inte ens lite sipprande sakta… Hoppar över allt med hur besvärligt allting blir. Och nöjer mig med att säga hur otroligt glad man är när man fått det åtgärdat! Det fick vi idag! Och köket var brukbart igen!

Visst blir man glad för det oväntade, det överraskande och stora som händer i livet. Men allt det här självklara och vardagsnära, som blir så jobbigt när det slutar fungera! Är inte det anledning till större och djupare glädje – som egentligen? En glädje som man lätt glömmer bort!