Som många nog känner till så verkar det som att humanisterna vädrar morgonluft. De ligger på i alla hänseenden i samhället och ifrågasätter än det ena och än det andra.
De föreslår att man inte kan ha skolavslutningarna i kyrkan för att t ex muslimer inte ska tvingas gå i kristna byggnader. Många muslimer jag talat med har inga alls problem med den saken. Men däremot har humanisterna problem med det. Så man driver sin sak men skyller på andra.
Humanisterna har för en tid sedan anmält Helle Klein och Petter Zacharissons uttalande på tankesmedjan Seglora smedja till domkapitlet. Istället för att utöva humanism (som dom väl ska stå för) så ger man sig istället på andra. Är detta humanism?
Jag kan faktiskt hålla med Jessica Schedin som är förbundsordförande för Unga humanisterna som hackar på sin ”vuxna” organisation och menar att anmälningar hit o dit enbart missgynnar humanisterna syfte.
Ofta är ungdomsförbunden betydligt mer radikalare än sina moderorganisationer. Det kan vi ofta se inom t ex de olika partiernas ungdomsförbund. Sen växer man upp och får fler impulser från omvärlden så man liksom mjuknar lite i sin radikalism.
Men inom humanisterna verkar det visst vara tvärtom. Här framstår de unga som klokare. Åtminstone i den debattartikel jag nyss läst. Även om jag på intet sätt sympatiserar med denna organisation så måste jag återge vad Jessica skriver som slutkläm i sin debattartikel.
Först skriver hon att hon tycker det är vansinnigt att anmäla organisationer eftersom vi i vårt land har yttrandefrihet. Så skriver hon : ”Framför allt tydliggör detta att vi humanister nu måste börja tala om den sekulariserade humanismen med tro på människan. Och inte fokusera på de religioner som vi inte vill se.”
Alltså hon menar att nu ska vi sluta hacka på andra och bedriva humanism istället.
Senaste kommentarerna