Den svenska modellen är viktig. Det jag tänker på är den modell vi har på arbetsmarknaden där arbetsgivare och facken sköter förhandlingar och upprättande av avtal.

Den modellen ska vi vara stolta över. Men det finns faktiskt ett och annat att fundera över vissa facks agerade. Man sysslar med sådant som man inte ska. Har många exempel i den delen. Agerar facken för sin egen överlevnad eller agerar facken på uppdrag av arbetstagaren?

Jag har faktiskt bevis på båda delarna. Och jag tycker det är rent fel om facken driver frågor och processer mot arbetsgivare där arbetstagare och arbetsgivare redan är överens. Då agerar man ju för sig själv och trovärdigheten för ett sånt agerande från min sida är inte stort.

Sen gillar jag inte heller när facket ägnar sig åt politik i allmänhet. Man ska hålla sig till sina frågor gällande arbetsmarknaden. Men vi känner till att en del fack är knutna till vissa partier och fortfarande finns det anslutningar till partier som hör 1800 talet till.

Minns själv hur jag fick jobba för att inte vara tvångsansluten till ett parti som jag inte sympatiserar med när jag var med i ett tidigare fack. Men jag har för ett antal år sedan gått över till Ledarna. Ja det håller nog på vara 20 år snart. Ledarna är bra. De ägnar sig åt sakfrågor och tar inte ställning i övrig politik.

De ägnar sig åt personlig utveckling, ledarskap etc. Man ordnar seminarier och förkovran för sina medlemmar hur man på ett klokt och bra sätt tar hand om sina medarbetare så man får en trevlig arbetsplats där medarbetare trivs och utifrån det får man bra resultat.

Sen driver man förstås arbetsrättsliga frågor för medlemmarna. Det är fackens uppgift. Och det har Ledarna tagit på allvar. Känner du att ditt fack inte sysslar med rätt saker så hör av dej ska jag förmedla goda kontakter som du inte ångrar.