Etikett: Svenska modellen

Lösningen på hyrpersonal

Av , , Bli först att kommentera 5

Skriver i Alltinget tillsammans med kollegorna Malin Gabrielsson och Jimmy Lord att det finns en lösning på hyrpersonalproblematiken och den heter Svenska modellen.

Jag tänker så här:

På ett liknande sätt som på 1930-talet då arbetsmarknaden var kaotisk har sjukvården hamnat i en kaotisk situation som verkar omöjlig att ta sig ur. Tänk om den svenska modellen kan vara svaret återigen. Det är den väg LO och bemanningsföretagen i näringslivet valde år 2000 för att få till fungerande arbetsplatser, rättvisa lönevillkor mellan inhyrd och ordinarie personal samt en sund marknad. En modell som har tjänat branschen och arbetstagarna väl. Detta borde funka igen även inom vården.

Läs artikeln via länken här eller nedan:

 

Svenska modellen kan lösa kaoset med hyrpersonal i vården

Inhyrningen av sjukvårdpersonal har alla tecken på en marknad ur balans. Trots otaliga försök från regionernas sida att hitta balans så snarare ökar än minskar problemen.

Vår fråga är: Varför har inte den svenska modellen prövats – det vill säga kollektivavtal gällande inhyrd bemanning mellan vårdfacken och SKR.

Användandet av inhyrd bemanning för 2022 visar på en ökning med 25 procent mot 2021, eller 1 557 miljoner kronor. Totalt utgjorde kostnaden för hyrpersonal 4,8 procent av de totala personalkostnaderna, vilket är en ökning med 0,8 procentenheter sedan 2021.

Regionernas sjukvård kommer alltid ha behov av vikarier och extra personal vid arbetstoppar. Rätt använt så är inhyrd bemanningspersonal en bra möjlighet för regionerna att klara såväl bemanning som vårdkvalitet och god ekonomisk hushållning. Det förutsätter dock en sund marknad där den inhyrda personalen varken orsakar extra arbetsbörda för ordinarie personal eller osämja på grund av orimliga ersättningar.

På ett liknande sätt som på 1930-talet då arbetsmarknaden var kaotisk har sjukvården hamnat i en kaotisk situation som verkar omöjlig att ta sig ur – tänk om den svenska modellen kan vara svaret återigen. Det är den väg LO och bemanningsföretagen i näringslivet valde år 2000 för att få till fungerande arbetsplatser, rättvisa lönevillkor mellan inhyrd och ordinarie personal samt en sund marknad. En modell som tjänat branschen och arbetstagarna väl.

Med hjälp av den svenska modellen skulle villkoren för sjukvårdspersonal kunna jämnas ut mellan arbetsgivare och över landet. Pengar som idag går till orimligt höga inhyrningskostnader skulle istället gå till löneutveckling för alla inom branschen oavsett arbetsgivare.

Genom ökad andel fast personal på kritiska och strategiska tjänster, vilket möjliggörs genom mer likvärdiga lönevillkor, skulle vårdkvaliteten stärkas. Regionernas ekonomi och arbetsmiljö skulle stärkas genom att inhyrd bemanning tas in tillfälligt vid behov.

Det är inte möjligt att i en upphandling kräva kollektivavtal, däremot kollektivavtalsliknande avtal. Sannolikt skulle flertalet bemanningsföretag teckna kollektivavtal. Det blir också enklare att upphandla utifrån pris när en rimlig lönenivå är satt.

Inhyrd och fast anställd personal går idag sida vid sida och gör samma arbetsuppgifter, men med helt olika lön. Med en överenskommelse mellan vårdfacken och SKR så kan det finnas en ny möjlig väg att komma till en sund och fungerande marknad till gagn för alla parter.

Frågan är om Vårdförbundet och Läkarförbundet är intresserade av sådan modell?

___________

Malin Gabrielsson (KD), regionråd, Region Västmanland

Jimmy Loord (KD), regionråd, Kalmar län

Hans-Inge Smetana (KD), gruppledare, Region Västerbotten

Svenska modellen!

Av , , 6 kommentarer 9

Den svenska modellen är viktig. Det jag tänker på är den modell vi har på arbetsmarknaden där arbetsgivare och facken sköter förhandlingar och upprättande av avtal.

Den modellen ska vi vara stolta över. Men det finns faktiskt ett och annat att fundera över vissa facks agerade. Man sysslar med sådant som man inte ska. Har många exempel i den delen. Agerar facken för sin egen överlevnad eller agerar facken på uppdrag av arbetstagaren?

Jag har faktiskt bevis på båda delarna. Och jag tycker det är rent fel om facken driver frågor och processer mot arbetsgivare där arbetstagare och arbetsgivare redan är överens. Då agerar man ju för sig själv och trovärdigheten för ett sånt agerande från min sida är inte stort.

Sen gillar jag inte heller när facket ägnar sig åt politik i allmänhet. Man ska hålla sig till sina frågor gällande arbetsmarknaden. Men vi känner till att en del fack är knutna till vissa partier och fortfarande finns det anslutningar till partier som hör 1800 talet till.

Minns själv hur jag fick jobba för att inte vara tvångsansluten till ett parti som jag inte sympatiserar med när jag var med i ett tidigare fack. Men jag har för ett antal år sedan gått över till Ledarna. Ja det håller nog på vara 20 år snart. Ledarna är bra. De ägnar sig åt sakfrågor och tar inte ställning i övrig politik.

De ägnar sig åt personlig utveckling, ledarskap etc. Man ordnar seminarier och förkovran för sina medlemmar hur man på ett klokt och bra sätt tar hand om sina medarbetare så man får en trevlig arbetsplats där medarbetare trivs och utifrån det får man bra resultat.

Sen driver man förstås arbetsrättsliga frågor för medlemmarna. Det är fackens uppgift. Och det har Ledarna tagit på allvar. Känner du att ditt fack inte sysslar med rätt saker så hör av dej ska jag förmedla goda kontakter som du inte ångrar.