Etikett: Sovjet

Nobbad! Lektion i skillnader.

Av , , 2 kommentarer 3

Ska sanningen fram så kan jag inte heller dansa. Betydligt lättare är det att låta fingrarna dansa över tangenterna i en kontrollerad vals. Det tycker jag också Kalle gör. Fast våra delade synpunkter blir tydliga. Men däremot P O Moströms okontrollerbara hambo eller vad det nu kan vara är rysligt otakt. Han befinner sig inte ens på dans golvet utan tycks ”sväva i de blå” säger man normalt men här får man nog säga att han svävar i det röda ovanför Sovjet.

 

Dessa båda blogginlägg blir kommenterat i samma. Möjligen lite orättvist Kalle då du har en betydligt mer resonabel ton. Och jag tror nästa att vi i slutändan skulle komma överens.

 

Jag vill som grundläggning i resonemanget säga att det finns ett fundamentalt fel i det tänk som framkommer i båda men framför allt i P-O Mosströms blogg.

Det grundläggande felet är att man förutsätter att kommunen/staten ska göra allting. Det är kommunen som har rätten på sin sida. Det är kommunen som ska var överförmyndare över skattepengarna. Det är kommunen som ska vara överförmyndare över medborgarna. Det är kommunen/staten som ska göra valen till mig, det är kommunen som styr mitt liv. Staten ska styra över den enskilde.

 

Men har man den grundsynen så är resonemanget helt rätt. Allt annat som händer inkräktar ju på kommun/statens/överhetens makt är horribelt. Och då måste man slå bakut. Det görs med all rätt.

 

Annan syn.

Man jag vill påpeka att jag har en annan syn på tillvaron. Jag ser individen som det viktigaste. Vi har nåt fint i vår grundsyn som vi kallar personalism. Den innebär nåt helt annat än synen på att staten/kommunen etc. är den som ska göra alla val för individen.

 

Personalism innebär bl. a att vi tror på den enskilde. Den enskildes möjligheter och den enskildes rätt. Den enskildes rätt att välja. Men också den enskildes felbarhet och den enskildes rätt att få hjälp av samhället/staten. Det är skillnad om staten har skyldighet att finnas till för den enskilde än om den enskilde är skyldig att finnas till för staten.

 

Detta är en grundläggande skillnad. Och då är det lätt att överföra mitt resonemang om att VALFRIHET är som ljuv musik. För övrigt är det just därför som jag engagerar mig i samhällsbyggandet. Just för att jag tror på individen. Och individens förmåga att själv avgöra sina beslut. Därför tror jag föräldrar ska ha rätt att välja sin barnomsorg och statens skyldighet att tillhandhålla valmöjligheterna.(kallas med ett fint ord subsidiaritetsprincipen) Alltså beslut på lägsta möjliga nivå.

 

Mot bakgrund av denna ideologiska diskussion vill ja kommentera LOV:en. LOV:en kom till från ett utredningsuppdrag som Maria Larsson gav. Den som gjorde utredning var Acko Ankarberg. Numera kommunstyrelsens ordförande i Jönköping. För er som inte vet det så är dessa två personer naturligtvis kristdemokrater.

 

Kalle har rätt i sitt resonemang. Varför måste man lagstifta om valfrihet? Men utredningen såg så stora brister i vårt samhälle. Det tänk som länge präglat är att individen är till för samhället och inte att samhället är till för individen. Därför var det nödvändigt att lagstifta i saken för att det skull börja hända något.

 

P-O gör gällande att det är en fördyring för samhället, förstörelse för miljon, etc, ja nåt i likhet med vad katten har släpat in. Ser ni att det stämmer det jag skrev här ovan. Han sprattlar o spretar för att stoppa valfriheten till den enskilde. Han är rädd att makten ska gå till individen och vill behålla strukturerna som livnärs av att staten/överheten ska ha alla makt. Förstår ni varför jag säger att han svävar över Sovjet.

 

Kalle jag böjer mig för att du har mer kunskap i arbetet som tjänsteman inom äldrevård. Jag har ingen erfarenhet. Men däremot ganska stor erfarenhet av att pratat med folk som arbetet o arbetar både inom kommunal verksamhet och utanför kommunal verksamhet. Jag vill inte på nåt sätt säga att vi har dålig verksamhet i kommunen. Men jag har mött så många människor som med hela ansiktet strålande av glädje säger att förut jobbade jag i kommunen. Jag gick till mitt jobb varje dag. Numera är jag egenföretagare och har en helt annan glädje och motivation i arbetet. Förklara detta!

 

Därmed inte sagt att jag tycker att alla vård ska var av privat karaktär. Vi har samma glädje i t ex intraprenader. Nej det ända jag ber om är lite VALFRIHET då jag som jag ser det när en mer vidgad syn.

 

Hoppas ni orkade läsa igenom hela J