Etikett: Ideologi
SOS
En populär sommarlunch i Sverige är SOS – Smör, Ost och Sill. De är tidlösa och helt nödvändiga ingredienser på smörgåsbordet.
Lika tidlösa som sillen är de grundvärderingar som vi kristdemokrater tycker ska bygga samhället, och dessa värderingar borde vara en del av ett ständigt levande samtal kring våra lunchbord. Några av dem stavas också SOS – Solidaritetsprincipen, Ofullkomlighetstanken och Subsidiaritetsprincipen. Tyvärr är dessa värderingar inte en självklarhet idag utan hotas av både höger och vänster. Av individualism och kollektivism. Det vill vi Kristdemokrater ändra på.
Solidaritetsprincipen handlar om något så självklart som att du ska behandla andra som du själv vill bli behandlad. Vi är alla beroende av andra och av varandra. Jag vill bli sedd, men det är tillsammans med andra jag kan utvecklas. För jag har inte ansvar bara för mig själv utan även för mina närmaste och för andra människor. Matjessill är gott i sig, men blir ännu bättre med gräddfil och gräslök.
Ofullkomlighetstanken handlar om att vi alla begår misstag. Vi gör saker som vi egentligen inte borde göra. Det är mänskligt. Därför måste alla få en andra chans, en möjlighet att välja att göra rätt och eget ansvar att ställa tillrätta. Glömde du att köpa gräddfil till sillen? Spring in till grannen och låna.
Vi tycker också att beslut bör fattas på en nivå så nära den det berör som det är möjligt, och detta kallar vi Subsidiaritetsprincipen, eller enklare sagt närhetsprincipen. Makten kommer underifrån och det är inte rätt att beslut som rör mig och min familj ska fattas av någon annan långt bort. Däremot har högre nivåer ett krav på sig att stödja nivåerna under. Ingen kan kräva att jag ska gilla inlagd sill. Och jag som förälder kan inte kräva att mina barn ska gilla det heller.
Så ta gärna till SOS många gånger i sommar – bry dig mer om andra, acceptera att ingen är perfekt och inse behovet av små, fungerande gemenskaper. Lite mer kristdemokrati i vardagen helt enkelt.
Finns det nån skillnad på KD o SD?
Olika partier kan emellanåt komma fram till samma politiska slutsats trots olika analyser. Det är i de grundläggande värderingarna, helhetsbilden och ideologin som skillnaderna mellan olika partier blir uppenbara. Man kan således inte titta på en enskild fråga för att bedöma om enskilda partier liknar varandra utan man måste se till värdegrunden. Låt oss visa detta med följande exempel.
Människosynen: Den kristdemokratiska människosynen är universell och utgår ifrån att alla människor har samma människovärde oavsett vem man är eller var man kommer ifrån.
Sverigedemokraternas människosyn betonar det egna folket samt den egna nationens särart, vilket blir tydligt när man lyssnar till SD:s argument om att Sverige är hotat. Argumenten återkommer hos till exempel Putin när han pratar om det ryska folket.
Ideologi: Den kristdemokratiska ideologin hämtar sin inspiration i den judiskt-kristna idétraditionen. Centrala begrepp är personalism, solidaritetsprincipen, förvaltarskapsprincipen, subsidiaritetsprincipen, ofullkomlighetsprincipen, naturrätten, de naturliga gemenskaperna och den judiskt-kristna människosynen.
Somliga blandar ihop kristdemokrati med konservatism, men då gör man ett tankefel. Konservatismen och kristdemokratin har likheter så till vida att båda idétraditionerna eftersträvar politiska reformer fast med klok eftertänksamhet.
Sverigedemokraterna har vuxit fram ur nationalistiska strömningar som hämtar inspiration ifrån nazism och fascism i Europa. Under senare tid har man försökt att tvätta bort detta arv och i dag försöker man definiera sig som konservativa.
SD är enligt vår mening inte ett konservativt parti utan det är mer korrekt att definiera dem som ett ny-fascistiskt parti. Skälen för detta är att konservatismen är reformpositiv även om man vill att förändring ska ske med eftertanke.
SD är inte reforminriktade utan tvärtom bakåtsträvande. Deras ideal är dåtidens folkhem, 50-talets ”trygghet”, jordbrukarsamhällets ”arbetsgemenskap” och deras grundläggande idéer om ett folk, ett land och ett språk.
Nationalstaten: För en kristdemokrat är staten en gemenskap som syftar till att ge dess invånare skydd och ett gott liv. Det finns inga ”religiösa” övertoner eller givna egenvärden runt själva staten, utan staten är en praktisk gemenskap. Statens syfte är att ge medborgarna goda förutsättningar.
Inom den fascistiska idétraditionen betonar man den egna statens unicitet. Vi svenskar, vi ryssar eller vi fransmän är minsann unika. Vår särart måste bevaras. Inte sällan använder man sig av följande retorik: Vårt land, våra traditioner och vår tro är hotade av andra och kommer att försvinna. Fascismen ser också staten som politikens nav. Det är utifrån staten som alla beslut skall tas. Alla politikområden oavsett om det handlar om försvar, polis, medicinsk etik, skola, familj, religion syftar hela tiden till att skapa en stark stat.
För kristdemokrater syftar staten till att ge människor goda förutsättningar, men inom den fascistiska idétraditionen är det medborgarna som skall agera så att vi får en stark stat.
Familj: För oss som kristdemokrater är familjen en naturlig gemenskap som är grunden för det goda samhället. Om vi kan bygga ett samhälle som bidrar till väl fungerande familjer så kommer det att leda till barn som växer upp i trygghet vilket gör att vi får starka och trygga människor som bidrar till samhällets fortsatta utveckling.
Inom den fascistiska ideologin pratar man också om behovet av familj men i dessa sammanhang så är familjen en enhet som bygger staten och starka familjer leder till en stark stat. Tittar man på exempelvis på SD:s olika valmaterial så är det ofta en familj, vid en röd stuga med en svensk flagga som exemplifierar deras politik, vilket är ett klassiskt bildspråk för att säga att familjen skapar ett starkt Sverige.
Kristdemokraternas familjepolitik leder till starka familjer och människor. SD:s familjepolitik syftar till en stark stat. Båda partierna pratar om familj men med helt olika ingångsvärde i själva diskussionen.
Medicinsk etik: När kristdemokrater samtalar om medicinsk etik gör vi det utifrån vår filosofiska grundsyn där vi hävdar att alla personer är skyddsvärda individer samt att varje person har en grundläggande rätt till liv.
Inom den fascistiska idétraditionen pratar man om medicinsk etik men också där är ingångsvärdet den starka staten. Det tar sig utryck i en oro för att det föds allt färre människor av den egna etniciteten jämfört med andra grupper. Rädslan för en förändrad befolkningsstruktur ligger således till grund för fascismens inriktning på till exempel abortpolitiken, den har inget att göra med det mänskliga värdet i sig.
Försvars- och rättspolitiken: Kristdemokrater eftersträvar trygghet i det lilla och trygghet i det stora. Därför skall vi ha en väl fungerande rättsapparat samt ett välfungerande försvar, men rättsapparatens och försvarets syfte är att skydda den enskilda människan.
Inom fascismen ska man ha ett starkt försvar och ett starkt rättsväsende för att skydda det egna folket och staten.
Även inom detta område är det tydligt att både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna pratar om rättsväsendet och försvaret men målet för dessa institutioner är helt olika. Där vi kristdemokrater vill skapa trygghet för människorna så vill SD skapa trygghet för staten och det egna folket. Allt enligt tesen ett folk, ett land och en kyrka.
Rättsfilosofi: Kristdemokraterna anammar den judiskt-kristna idétraditonen som finns inom naturrätten, vilket innebär att alla människor tillerkänns ett eget värde. Det är också denna tradition som har anammats inom Europa- samt FN-konventionen avseende de mänskliga rättigheterna.
Fascistiska partier bygger ofta sin politik på en rättspositivistisk idétradition där staten avgör vad som är rätt och fel. Detta är samma idétradition som anammats av vänster- och socialdemokratiska partier samt av nationalsocialisterna. Denna idé låg till grund för de lagar som möjliggjorde tvångssterilisering och rasbiologiska institutet i Uppsala med mera.
Så trots att båda partierna pratar om ”lag och ordning” så finns det en stor skillnad på SD:s tradition, där lagen skall följas bara för att den är lag, eller att man anammar kristdemokratins rättstradition där en lag skall följas, när den stämmer överens med naturrättens principer avseende de mänskliga rättigheterna.
Religionsfrihet: Kristdemokrater värnar den enskildes rätt till, eller från, tro. Vi har en respekt för att tron spelar stor roll för många människor, men också för att många människor av olika skäl inte har en tro.
Fascistiska partier pratar sällan om personlig tro utan man pratar oftast om tro som ett kulturarv. Där vi som kristdemokrater respekterar den enskildes tro eller icke-tro värnar SD ett kulturellt religiöst utryck i syfte att försvara vår nationella särart.
Just nu sprids myterna om likheterna mellan Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna samt att de är mer ”kristna” än KD och har tagit över KD:s roll inom politiken. Inget kan vara mer fel. Själva uppkomsten av ett nyfascistiskt parti som SD gör att kristdemokratin behövs mer än någonsin, som ett motvärn mot nyfascismens mörka ideal. Var någonstans i SD:s program kan du hitta ett spår av devisen: Älska din nästa, så som dig själv?
Som kristdemokrater strävar vi efter att flytta makt ifrån staten till familjen och individen. SD gör tvärt om, i sina politiska utspel eftersträvar de en stark stat som på olika sätt intervenerar i den enskildas liv.
Kristdemokratin utgår ifrån att alla människor oavsett bakgrund har samma värde, men de fascistiska partierna betonar att det egna folket samt egna staten har ett eget värde. Man ägnar därför tid till att försöka definiera vad som är specifikt för den egna kulturen.
Detta leder till en del spännande fenomen där de nationalistiska partierna inom EU har försökt att samverka, men extrem nationalism leder till kulturella konflikter vilket resulterat i att de inte klarar av att komma överens. Trots interna konflikter låter flera av dessa partier sig helt ogenerat finansieras av Putins Ryssland.
Man kan lite elakt summera detta fenomen med att alla ”nationalister” är bra, så länge de bor i sitt ”eget” land.
Nu kör vi. Vill du va´me?
I dag är Kristdemokrater i hela länet samlat till en större utbildningsinsats i Västerbotten. Vi samlas på 5 orter i vårt län för att förkovra oss i partiets ideologi och strategi.
Sammanslagning?
För några dagar sedan skrev Ola Nordebo i sin ledare om att Centerpartiet och Folkpartiet borde slås ihop. Jag kan dela mycket av hans åsikter.
Sedan Alliansens bildanden har alla andra partier förutom moderaterna minskat i väljarstöd. Och många har funderat över om det inte i framtiden kommer se ut mer som i USA med två tydliga alternativ.
Nobbad! Lektion i skillnader.
Ska sanningen fram så kan jag inte heller dansa. Betydligt lättare är det att låta fingrarna dansa över tangenterna i en kontrollerad vals. Det tycker jag också Kalle gör. Fast våra delade synpunkter blir tydliga. Men däremot P O Moströms okontrollerbara hambo eller vad det nu kan vara är rysligt otakt. Han befinner sig inte ens på dans golvet utan tycks ”sväva i de blå” säger man normalt men här får man nog säga att han svävar i det röda ovanför Sovjet.
Dessa båda blogginlägg blir kommenterat i samma. Möjligen lite orättvist Kalle då du har en betydligt mer resonabel ton. Och jag tror nästa att vi i slutändan skulle komma överens.
Jag vill som grundläggning i resonemanget säga att det finns ett fundamentalt fel i det tänk som framkommer i båda men framför allt i P-O Mosströms blogg.
Det grundläggande felet är att man förutsätter att kommunen/staten ska göra allting. Det är kommunen som har rätten på sin sida. Det är kommunen som ska var överförmyndare över skattepengarna. Det är kommunen som ska vara överförmyndare över medborgarna. Det är kommunen/staten som ska göra valen till mig, det är kommunen som styr mitt liv. Staten ska styra över den enskilde.
Men har man den grundsynen så är resonemanget helt rätt. Allt annat som händer inkräktar ju på kommun/statens/överhetens makt är horribelt. Och då måste man slå bakut. Det görs med all rätt.
Annan syn.
Man jag vill påpeka att jag har en annan syn på tillvaron. Jag ser individen som det viktigaste. Vi har nåt fint i vår grundsyn som vi kallar personalism. Den innebär nåt helt annat än synen på att staten/kommunen etc. är den som ska göra alla val för individen.
Personalism innebär bl. a att vi tror på den enskilde. Den enskildes möjligheter och den enskildes rätt. Den enskildes rätt att välja. Men också den enskildes felbarhet och den enskildes rätt att få hjälp av samhället/staten. Det är skillnad om staten har skyldighet att finnas till för den enskilde än om den enskilde är skyldig att finnas till för staten.
Detta är en grundläggande skillnad. Och då är det lätt att överföra mitt resonemang om att VALFRIHET är som ljuv musik. För övrigt är det just därför som jag engagerar mig i samhällsbyggandet. Just för att jag tror på individen. Och individens förmåga att själv avgöra sina beslut. Därför tror jag föräldrar ska ha rätt att välja sin barnomsorg och statens skyldighet att tillhandhålla valmöjligheterna.(kallas med ett fint ord subsidiaritetsprincipen) Alltså beslut på lägsta möjliga nivå.
Mot bakgrund av denna ideologiska diskussion vill ja kommentera LOV:en. LOV:en kom till från ett utredningsuppdrag som Maria Larsson gav. Den som gjorde utredning var Acko Ankarberg. Numera kommunstyrelsens ordförande i Jönköping. För er som inte vet det så är dessa två personer naturligtvis kristdemokrater.
Kalle har rätt i sitt resonemang. Varför måste man lagstifta om valfrihet? Men utredningen såg så stora brister i vårt samhälle. Det tänk som länge präglat är att individen är till för samhället och inte att samhället är till för individen. Därför var det nödvändigt att lagstifta i saken för att det skull börja hända något.
P-O gör gällande att det är en fördyring för samhället, förstörelse för miljon, etc, ja nåt i likhet med vad katten har släpat in. Ser ni att det stämmer det jag skrev här ovan. Han sprattlar o spretar för att stoppa valfriheten till den enskilde. Han är rädd att makten ska gå till individen och vill behålla strukturerna som livnärs av att staten/överheten ska ha alla makt. Förstår ni varför jag säger att han svävar över Sovjet.
Kalle jag böjer mig för att du har mer kunskap i arbetet som tjänsteman inom äldrevård. Jag har ingen erfarenhet. Men däremot ganska stor erfarenhet av att pratat med folk som arbetet o arbetar både inom kommunal verksamhet och utanför kommunal verksamhet. Jag vill inte på nåt sätt säga att vi har dålig verksamhet i kommunen. Men jag har mött så många människor som med hela ansiktet strålande av glädje säger att förut jobbade jag i kommunen. Jag gick till mitt jobb varje dag. Numera är jag egenföretagare och har en helt annan glädje och motivation i arbetet. Förklara detta!
Därmed inte sagt att jag tycker att alla vård ska var av privat karaktär. Vi har samma glädje i t ex intraprenader. Nej det ända jag ber om är lite VALFRIHET då jag som jag ser det när en mer vidgad syn.
Hoppas ni orkade läsa igenom hela J
Senaste kommentarerna