Idag var det dags igen. Vi har haft kammardebatt om fjälljakten.

Som talesman för jaktpolitik så är en av de frågor jag drivit mest de senaste 4 åren varit just frågan om småviltsjakten i fjällen. Lite av mitt signum just i jaktpolitiken.

Det är lätt att bli väldigt engagerad i den frågan om man är jaktintresserad, västerbottning och tror på sans och balans.

 

Idag var det lite annat läge än alla de andra gånger jag debatterat frågan med borgarna sedan de ställde tilll det och ändrade reglerna 2007. Vi hade ett majoritetsförhållande efter utskottets möte, och det var upplagt för att den här trätofrågan äntligen skulle nå vägs ände – vi var givna att vinna omröstningen.

 

Då händer följande. En vänsterpartist och en av mina partikollegor missar att trycka in voteringsknappen. En Kristdemokrat som enligt mediauppgifter ikväll var utkvittad, infann sig ändå i kammaren och röstade. Och en Sd:are har tagit "time-out".

Flera, av varandra oberoende missar gör alltså att vi inte vinner omröstningen. Vi förlorar den med en röst.

 

Jag har skrivit om vad det egentligen handlar om förut, länk till det här.

 

Är jag trött, less, förbannad?

Ja.

 

Har jag gett upp?

Nej för fasen.

 

Nu har vi visat att regeringspartierna är i minoritet här. Om de inte ändrar reglerna självmant under kommande år så kommer vi att tvinga dem. Jag kommer att driva frågan vidare, så andas inte ut där i Rosenbad…

 

Vad var allvarligast i voteringsmissen då?

 

Alltihop. Alla missar är allvarliga. De ändrade utfallet av förslaget. Men om medieuppgiften att Kd hade kvittat ut en person som ändå dök upp och röstade… Ja, då är det tveklöst allvarligast.

Jag är helt övertgad om att det kommer att granskas tillräckligt för att vi ska få reda på vad som var sant och inte i det fallet.

För det är verkligen en fråga om demokrati.