Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:

Ledningen för socialtjänsten i Umeå kommun
__________________

Den 7 december hade två chefer inom socialtjänsten i Umeå kommun inne en artikeln under ”debatt” i VK. I artikeln gör de två saker. De beskriver i allmänna ordalag hur arbetet går till inom socialtjänsten i Umeå. De berömmer också medarbetarna inom socialtjänsten. De gör rätt då de berömmer medarbetarna. Medarbetarna inom socialtjänsten i Umeå förtjänar allt beröm.

Men det är inte medarbetarna som har ifrågasatts, eller kritiserats, under den senaste tiden. Bland annat genom kritik från:
a) den statliga myndigheten IVO,
b) rapporter beställda från kommunens egna revisorer,
c) försök till frågor i Umeå kommunfullmäktige (som stoppades av IFN:s ordförande),
d) samt genom VK:s granskningar.

Det är cheferna och ordföranden för Individ- och familjenämnden som har kritiserats och ifrågasatts. Det är uppenbart att detta ”skaver”.

Genom att försvara medarbetare, vars verksamhet inte har utsatts för någon kritik i allmänhet, försöker cheferna ”ducka” för den kritik som har riktats mot dem själva och mot ordföranden i Individ- och familjenämnden. Detta är lite väl genomskinligt. Det cheferna istället borde ha svarat på är bland annat följande två frågor:
* varför har hela 27 av medarbetare valt att inte arbeta med myndighetsutövning på Barn och Unga,
* varför har den statliga myndigheten IVO riktat kritik mot Individ- och familjenämnden vid över 40 tillfällen sedan 2015?

Men dessa relevanta frågor undviker de båda cheferna. Nogsamt.

För att göra en kort sammanfattning av ett kort blogginlägg: De båda cheferna försöker ”fria” sig själva genom att berömma sina medarbetare. Berömmet är bra och välförtjänt. Medarbetarna inom socialtjänsten får alltför sällan det beröm de förtjänar och behöver. Men det skulle lämna en bättre eftersmak om cheferna – dessutom – såg till att minska kritiken från IVO samt behålla sina myndighetsutövare inom Barn och Unga.

Det skulle ge en bättre eftersmak om det inte framstod som om cheferna nu, helt plötsligt, berömmer sina medarbetare för att själva undgå kritik. Och skydda sin nämndsordförande.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:

Det nybildade islamistiska partiet Nyans
__________________

Ingress
En socialdemokratisk lokalpolitiker i Nyköping, Ibrahim Ben Alaya, har anslutit sig till det islamistiska Partiet Nyans. Konsekvensen är att han därför har lämnat S. Partiet Nyans startades av islamister med kopplingar till bland annat Muslimska Brödraskapet. Nyans ordförande, Mikail Yüksel, uteslöts ur Centerpartiet så sent som strax före valet 2018. Uteslutningen ur C berodde bland annat på avslöjandet att Mikail Yüksel (som nu alltså är ordförande i partiet Nyans) har haft kopplingar till den turkiska fasciströrelsen Grå Vargarna.

Del ett
Ben Alaya har alltså, som socialdemokrat, verkat inom lokalpolitiken i Nyköping. Detta utifrån positioner som ersättare i kommunfullmäktige respektive i barn- och ungdomsnämnden. Dessa kommunala förtroendeuppdrag tog Ben Alaya med sig då han lämnade Socialdemokraterna. Genom sitt avhopp till partiet Nyans ger den, före detta, socialdemokraten Ben Alaya nu partiet Nyans deras första politiska förtroendeuppdrag i Sverige. Detta skryter nu partiet Nyans med – bland annat på sin facebooksida!

Precis.

Partiet Nyans påstår sig bland annat företräda Sveriges muslimer. Men partiet Nyans bygger i själva verket på en extrem minoritet . ”Nyans” har exempelvis tagit den islamistiska Safirskolan (tidigare den så kallade Vetenskapsskolan) i försvar. Vilka värderingar står då ”Vetenskapsskolan” / Safirskolan för?

Del två
I juni 2019 avslöjade stiftelsen Doku:
att  Safirskolan anställt minst fyra personer som återvänt till Sverige efter att de tidigare hade åkt iväg och anslutit sig till Daesh / Islamiska Staten i Syrien och Irak …! Safirskolan hade alltså anställt IS-återvändare som medverkat till att upprätthålla ett styre som begått folkmord, mord, massvåldtäkter och infört slavmarknader.
att  ytterligare sju anställda vid Safirskolan kunde knytas till den våldsbejakande jihadistiska miljön här i Sverige…!

Men en stor majoritet av muslimerna i Sverige är demokratiskt sinnade. Majoriteten av muslimerna i Sverige vill inte att deras barn ska undervisas av anhängare till Daesh / IS. Eller av så kallade ”IS-återvändare”.

Del tre
Ben Alaya själv anklagar Socialdemokraterna för att inte vilja utse personer med invandrarbakgrund till topposter inom partiet. Detta stämmer inte. Det finns minst två ministrar med invandrarbakgrund i dagens S-regering. Ben Alaya har även uttalat sig om sin egen politiska karriär. Ben Alaya anser att han personligen borde ha fått viktigare positioner än de han hade fått (alltså positionerna som ersättare i kommunfullmäktige respektive i barn- och ungdomsnämnden).

Jag anser att problemet är det motsatta.

Socialdemokraterna i Nyköping borde aldrig ha gett Ben Alaya några positioner alls. En person som kan gå direkt från Socialdemokraterna till partiet Nyans borde aldrig ens ha fått medlemskap i Socialdemokraterna. Än mindre några kommunala förtroendeuppdrag. En person som Ben Alaya, som kan gå direkt från S till partiet Nyans – ett parti som försvarar den islamistiska Safirskolan / Vetenskapsskolan och som har en ordförande med kopplingar till den turkiska fasciströrelsen Grå Vargarna – borde inte ens ha fått vara medlem i S.

Avslutning
Det pinsamma för Socialdemokraterna, och för Miljöpartiet, är att den tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) också hade kopplingar: nämligen till de Grå Vargarna och till Muslimska Brödraskapet. Precis som Ben Alaya.

Självklart ska personer med invandrarbakgrund kunna få politiska förtroendeuppdrag. Det finns alltså minst två ministrar med invandrarbakgrund i dagens S-regering.

Men de som, i hemlighet, har kontakter med rörelser som den turkiska fascistorganisationen de Grå Vargarna och islamisterna i Muslimska brödraskapet bör hålla sig just till partiet Nyans. Och återlämna sina politiska förtroendeuppdrag då de lämnar ett parti för ett annat parti.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Det olyckliga agerandet från olika S-ministrar,
inklusive från Magdalena Andersson själv

________________

Ingress
Magdalena Anderssons regeringsbildning har hittills präglats av få utrop – och tre frågetecken. Jag tänker på de problem som ministrarna Annika Strandhäll och Tomas Eneroth utgör. Men framför allt på ”Magdas” eget agerande under den pågående förundersökningen rörande Eneroth.

Är detta bara skvaller.  Ska vi bara strunta i detta? Svaret på dessa frågor är Nej – vi måste bry oss om vad politiker-skrået sysslar med.

Låt oss börja med att gå tillbaka till Fredrik Reinfeldts regeringsbildning efter Alliansens segerval 2006. Aldrig har en samling nya ministrar blivit så noga granskade, och delvis så hårt kritiserade, som de ministrar som Reinfeldt utsåg under hösten detta år. Det var några som tilldrog sig ett speciellt intresse.

Del ett

*Tobias Billström, utsedd till Migrationsminister.
Denna hade inte betalt sin TV-avgift. Ett arv sedan tiden i moderaternas ungdomsförbund. Visserligen menade Billström att han då (2006) hörde till dem som ansåg att TV-avgiften skulle betalas. Men det hade blivit fel och han hade glömt att betala avgiften (möjligen på grund av en viss ovana sedan tiden i Muf).

*Maria Borelius, utsedd till Handelsminister.
Hon hade en svartanställd hemhjälp, betalde inte TV-avgift samt hade en del annat i bagaget.

*Cecilia Stegö-Chilo, utsedd till Kulturminister.
Betalade inte TV-avgift.

*Carl Bildt, utsedd till Utrikesminister.
Detta borde ha varit omöjligt. Bildt hade tagit steget över till det privata näringslivet i form av ett jättekliv. Han hade:
a) just avgått som ledamot i styrelsen för Lundin Oil som redan då misstänktes för kopplingar till folkrättsbrott i Sudan,
b) fått kritik för sina mycket stora affärsintressen i ryska Gazprom,
c) haft att göra med grupper som idkat lobbyverksamhet för att USA skulle invadera Irak,
d) agerat på ett försvårande sätt (för en framtida utrikesminister) i förhållande till Turkiet.
Kommentar: Då en f.d. statsminister som Carl Bildt gått över till det privata näringslivet – som velat ianspråkta det väldiga internationella kontaktnät som en tidigare statsminister kan ha skaffat sig – ska vägen tillbaka till en plats i regeringen vara stängd. Men för Carl Bildt var den inte det.

Del två
Effekten av denna granskning blev följande: Föga förvånande tvingades Maria Borelius och Cecilia Stegö-Chilo att avgå. Det är naturligtvis oacceptabelt för en minister att ha en svartanställd hemhjälp och (speciellt) för en kulturminister att inte betala TV-avgift.
Tobias Billström klarade sig på grund av att han framställde sig som en betalare av TV-avgiften – som bara hade glömt betala. Detta uppfattades inte som så märkvärdigt. Så Billström kunde förlåtas.

Men det värsta var att Carl Bildt tilläts att bli utrikesminister.

Det borde inte ha varit möjligt för Carl Bildt att först ta klivet från politiken till det privata näringslivet och till stormaktpolitiska lobbygrupper – för att sedan återvända till politiken tolv år efter att han avgått som statsminister. Det första steget, från politik till styrelseuppdrag i företag går att ta, men inte det andra – tillbaka till politiken. Men Carl Bildt visade sig stå över normerna. Detta var en prov på ytterst dåligt omdöme från Reinfelds sida. Men även från den politiska oppositionens och från medias sida.

Nu i dagarna förhörs Carl Bildt om vad han, som tidigare styrelseledamot i Lundin Petrolium, visste om företagets agerande i Sudan. Lägg därtill Bildts miljonaffärsintressen i ryska Gazprom … Nej, nej, nej. Carl Bildt stod över de ”lagar” som gällde för andra.

Dessa granskningar av politiker-skrået handlar inte endast om skvaller. Det handlar bland annat om ifall vissa ministrar har försatt sig i en sådan situation att de har förbrukat sitt förtroende, kan misstänkas bli utsatta för påtryckningar och – i Carl Bildts fall – ha egna intressen som borde ha diskvalificerat honom som utrikesminister.

Jag upprepar: Affärsintressen som definitivt borde ha diskvalificerat honom som utrikesminister. Idag skulle Bildts återkomst till politiken, speciellt som utrikesminister, ha varit absolut otänkbart.

Del tre
Låt oss nu återvända till Magdalena Anderssons regeringsbildande samt till agerande från hennes ministrar – inklusive agerandet från henne själv. Vi tänker på:

* Annika Strandhäll, tidigare Socialminister – nu utsedd till Klimat- och miljöminister,
* Tomas Eneroth, Infrastrukturminister sedan 2017,
* Magdalena Andersson, finansminister sedan 2014 – statsminister sedan november 2021.

Del fyra
Strandhäll klarar inte av att sköta sin personliga ekonomi. Sedan 2018 har hon lyckats dra på sig nio skulder hos kronofogdemyndigheten. Året 2015 lämnade hon in sin självdeklaration så sent att detta ledde till en avgift på 1000 kronor. Men hennes problem började ännu tidigare. År 2013 hade Strandhäll ett skuldsaldo på skattekontot på 16 000 kronor.

Innan en obetald räkning hamnar hos Kronofogden brukar det utgå flera påminnelser och inkassokrav då en vara eller tjänst inte betalats. Den nuvarande ministern måste ha ignorerat många räkningar, påminnelser och inkassokrav. Detsamma gäller för hennes göranden och låtanden med skattemyndigheten. Av offentliga uppgifter har Strandhäll inte klarat av att sköta sin privatekonomi på ett, för en ansvarskännande person med goda inkomster, tillfredsställande sätt under cirka tio år.

Problemet med detta är inte att Strandhäll ruinerar statskassan eller något företag. Problemet är att hon riskerar att sätta försätta sig i en beroendeställning där hon kan komma att utsättas för påtryckningar. ”Gör si och så, annars går vi till media”. Då jag själv arbetade inom kriminalvården fick vi inte ens handla en kvällstidning, på förfrågan av en intagen, just på grund av denna risk.

Eneroth har blivit anmäld för sexuella trakasserier på grund av det han uppges ha utsatt en kvinnlig partikamrat för i samband med en efterfest vid den senaste S-partikongressen. Det pågår för närvarande en förundersökning i syfte att utreda om något brott begåtts.

Del fem
Andersson har tyvärr försatt sig rejält i klistret själv. Detta i samband med ”Eneroth-affären”. Statsministern har inte haft förstånd nog att hålla armlängds lucka, eller mer, till en pågående brottsundersökning.

Hon har bland annat fällt följande kommentar: ”Jag tycker att det är bra att frågan utreds. Jag är också väldigt stolt över att vara ordförande i ett parti där medlemmar tar upp sådana här händelser och ser till att det utreds”

Så far so good. Men sedan spårade statsministern ur. Detta med följande uttalande: ”Det finns ingen tvekan om vad som hänt i det här fallet. Tomas Eneroth har bett kvinnan om ursäkt”.

Detta är ett väldigt misstag av en regeringschef.

Magdalena Andersson, statsminister, har alltså uttalat sig i själva skuldfrågan! Detta samtidigt som det pågår en förundersökning rörande ifall ett brott har blivit begånget! Hon väntar alltså inte med att ta ställning till dess att förundersökningen om brott är klar. Att Andersson verkligen har tagit ställning understryks av att statsministern uppgivit att Eneroth har kvar sin position som infrastrukturminister även i hennes nya regering, en position som Eneroth haft sedan 2017.

Det är här som Magdalena Andersson kör i diket. Ordentligt.

Del sex
Låt oss lyssna på juristerna:

Maria Sterup, chefsåklagare vid Särskilda åklagarkammaren, har i sin tur sagt följande: ”Jag inleder förundersökning för att kunna hämta in ytterligare material och uppgifter i syfte att bedöma om det som hänt kan vara fråga om brott”.

Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap i Örebro, har bland annat uttalat sig på följande sätt: ”Det är domstolens sak att ta ställning i skuldfrågan. Det finns ingen anledning för statsråd att uttala sig om det”,

Karin Åhman, professor i statsrätt i Stockholm, har bland annat fällt följande kommentar: ”Hon går in i skuldfrågan, som är under prövning. Man ska hålla avstånd i de situationerna”,

Tyvärr har Magdalena Andersson redan hunnit försätta sig i en svår situation. Helt på grund av egen förskyllan. Det är endast 100 av riksdagens 349 ledamöter som tillhör Socialdemokraterna. Partiet fick endast 28,3 procent av väljarna i det senaste riksdagsvalet 2018. I detta läge har hon inte råd med denna typ av misstag.

Avrundning
Fredrik Reinfeldt tvingades låta två ministrar avgå på grund av händelser och granskningar i samband med regeringsbildningen 2006. Det kan även Magdalena Andersson tvingas göra. Jag tänker på Tomas Eneroth. Carl Bildt borde aldrig ha kommit på fråga som utrikesminister 2006. Detta bland annat beroende på dennes affärsintressen i Lundin Oil och Gazprom, med mera. Vi får se hur det blir med Tomas Eneroth.

Men det var ett stort, och förvånansvärt nybörjaraktigt, misstag Magdalena Andersson att omedelbart ut och ställer sig bakom Tomas Eneroth – innan förundersökningen är klar. Detta kan komma att visa sig slå tillbaka mot Andersson själv. Partimedlemmar på olika håll – bland annat i Växjö, och särskilt kvinnliga partimedlemmar – har riktat stark kritik mot att Eneroth får fortsätta på sin post samtidigt som utredningen om sexuellt ofredande pågår.

Varken Fredrik eller Magdalena började bra.

Men Reinfeldt fick tid på sig att rida ut stormen. Hela fyra år. Och Bildt visade sig kunna domptera alla kritiker. Men att domptera sina kritiker kommer, under inga förhållanden, Eneroth att kunna göra. Det är inte alls osannolikt att han tvingas avgå som minister – speciellt om förundersökningen skulle visa att ett brott har blivit begånget. Statsminister Andersson har har endast någon månad på sig att rida ut denna storm. Sedan börjar valrörelsen. Och till styrkan i denna storm har Andersson själv bidragit – detta genom att inte vänta med att tala till dess att förundersökningen är klar. Detta gav SD en ursäkt för att göra en KU-anmälan mot Andersson.

En regeringschef ska inte bara veta när det är dags att ta bladet från munnen. En regeringschef ska även veta när det är dags att hålla tyst.

Knäpptyst.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Hedersrelaterat förtryck på förskolan i Malmö och Sverige.

______________

Blogginlägget bygger på en artikel som en kamrat skrivit för NyA.nu.

Ingress
Arbetarpartiet har länge drivit frågan om att Umeå kommun bör kartlägga förekomsten av hedersrelaterat förtryck. Liknande kartläggningar har genomförts i en rad kommuner, däribland Uppsala, Stockholm, Göteborg och Malmö. De flesta kartläggningar har riktat in sig på högstadie- och gymnasieelever. Men en ny kartläggning i Malmö visar att hedersproblematik förekommer redan bland förskolebarn!

Del ett
Genom samtal med personal på 13 kommunala förskolor har Malmö stad utfört en kartläggning av hedersproblematik i förskolan. Detta har kommunen gjort för att ta reda på vilka problem som finns och hur personalen kan få hjälp att hantera dessa. Det visade sig att tolv förskolor hade uppmärksammat olika exempel på hur barnen lever under begränsningar från sina föräldrar. Det kan vara saker som att flickor inte får visa benen, måste bära slöja eller att föräldrarna tycker att flickor och pojkar inte ska leka med varandra. Det förekom även vittnesmål om grövre övergrepp. Personal på en förskola hade anmält ett misstänkt fall av könsstympning. Vid ett annat tillfälle hade personalen misstänkt att föräldrarna planerade att ett kusinpar på en förskola skulle gifta sig.

Del två
De hedersrelaterade begränsningarna av barnen har olika källor. I vissa fall handlar det om att föräldrarna har sagt till personalen att deras barn exempelvis inte får visa olika delar av sin kropp. I andra fall kontrollerar barnen sig själva i vetskap om att de inte får göra vissa saker för sina föräldrar. Det fanns också fall då personalen upplevt att exempelvis en broder fått i uppgift av föräldrar eller äldre släktingar att kontrollera hur hans syster på samma förskola betedde sig.

Avslutning
De kartläggningar som tidigare gjorts när det gäller hedersförtryck har huvudsakligen koncentrerat sig på högstadieskolor och gymnasieskolor runt om i landet. Men den här undersökningen från Malmö visar att även barn långt ner i åldrarna utsätts för hedersrelaterade begränsningar. På detta sätt är denna kartläggning unik och särskilt värdefull. Denna typ av undersökningar är otroligt viktiga för att få en bild av hur utbrett hedersförtrycket är. De borde utföras på fler förskolor och skolor över hela landet. Även i Umeå. Detta som ett led i att bekämpa det hedersrelaterade förtrycket.

Och våldet.

Länk till Malmö kommuns kartläggning.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Varför så få analyserar skillnaderna
mellan S-ledare Löfven och hans efterträdare?

______________

Ingress
Jag är förvånad över hur media och politiker vräker kritik över Miljöpartiet? Detta kanske förvånar någon. Den som har följt min blogg vet att jag ofta har riktat hård kritik mot MP, lokalt i Umeå, efter valet 2018. Jag skrev även, så sent som i mitt förra blogginlägg, att MP har haft ett oproportionerligt stort inflytande i rikspolitiken på grund av sin vågmästarroll i riksdagen. Jag anser att detta har varit mycket olyckligt. Som exempel nämnde jag att MP, bland annat, lyckades spräcka den migrationspolitiska uppgörelse som var på gång mellan S och M sommaren 2020. Jag kommer också, med största sannolikhet, att kritisera MP igen.

Men jag kan inte förstå kritiken som så många vräker över Miljöpartiet för att de avgick.

MP lämnade regeringen med motiveringen att de inte vill regera på en SD-förhandlad budget. Detta kan ju endast komma som en överraskning för de som verkligen vill bli överraskade. Det MP gjorde var ju ”bara” exakt det som statsminister Stefan Löfven hade sagt att han – och därmed hela regeringen, både S och MP – skulle ha gjort om inte han fick igenom sin budget. Löfven fällde detta sitt uttalande i samband med sommarens regeringskris, som Vänsterpartiet tog initiativet till, bara för cirka fem månader sedan!

Del ett
Den verkligt intressanta frågan är varför Andersson har skrotat Löfvens löfte om att avgå?
På vad bygger Magdalena Andersson att det skulle gå att regera Sverige – i en situation med olika uppfattningar om hur de svåra problem som präglar landet ska lösas – med endast 28,3 procent av väljarna och 100 av riksdagens 349 mandat bakom sig? Det handlar bland annat om alla skjutningar och en återigen förvärrad pandemi.

Andersson tar risken att få presidera över vad som, i allt väsentligt, bara blir en ”expeditionsministär” som inte klarar av att ta tag i de verkligt svåra frågorna. Hon tar även risken av att tiden fram till valet den 11 september nästa år blir något av en ”dödsritt” för den gamla arbetarrörelsen.

Del två
Stefan Löfven sade alltså att han skulle avgå. Detta i samband med regeringskrisen i somras. Och skälet till en eventuell avgång var att regeringen inte fick igenom sin budget. Löfven nämnde inte något speciellt procenttal när det gällde hur mycket oppositionen skulle förmå förändra i regeringens statsbudget som något sorts krav, eller mätare, för om han skulle avgå. Det var istället ett principiellt ställningstagande från Löfven sida, enligt typen får regeringen inte igenom sin budget då avgår jag. Löfven skulle även ha avgått även om den budget som antogs, istället för regeringens, inte varit ”SD-förhandlad”. Återigen: Löfvens uttalande var ett principiellt ställningstagande. Och som sådant hedervärt.

Kom ihåg: Om Löfven hade avgått skulle hela regeringen ha avgått – både Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är nämligen följande som gäller: Om statsministern avgår blir alla andra statsråd automatiskt entledigade av talmannen. En statsminister tillsätter alla statsråd och en statsminister avsätter även, i praktiken, alla statsråd.

Det är svårt att förstå vad Miljöpartiets ”brott” består i när de enbart fullföljde det löfte som Stefan Löfvens utfärdade i somras om att avgå?

Del tre
Kritiken mot MP döljer bland annat följande:
1. Då S+MP-regeringen tillträdde efter valet 2018 hade de färre än en tredjedel av väljarna bakom sig,
2. Denna koalition (S+MP) hade även färre än en tredjedel av mandaten i riksdagen bakom sig,
3. Den ”samlade” borgerligheten – M, C, L, KD och SD – hade nästan 60 procent av väljare och mandat bakom sig,
4. Vad de tidigare allianspartierna var oeniga om handlade om SD:s politiska inflytande,
5. Därför, och endast därför, kunde koalitionsregeringen S+MP tillträda efter valet 2018,
6. Men när M och KD väl bestämt sig för att samarbeta med SD (och L bytt sida) låg regeringens öde i händerna på Centern under Annie Lööf – det mest fackföreningsfientliga partiet i Sverige efter slutet på andra världskriget,
7. Det enda rätta, sett ur Socialdemokraternas synvinkel, hade i detta läge varit att avgå – och satsa på en politisk comeback genom att lappa ihop förhållandet med LO och V.
8. Det krävs en statsminister som kunde gå på vatten för att klara att hålla ihop S+MP+V+C. Detta efter sommarens regeringskris, iscensatt av V, och kombinerat med Annie Lööfs ”förbud” enligt vilket S inte fick ”tala budget” med V. Löfven trodde sig inte om att kunna gå på vatten. Inte heller MP. Men Magdalena Andersson tror sig uppenbarligen om att kunna gå på vatten.

Del fyra
Det går inte att kritisera något parti för att de utnyttjar den vågmästarroll som andra gett dem. När det gäller att utnyttja sin vågmästarroll var det ju vad även Vänsterpartiet gjorde då de fällde regeringen den 21 juni i somras – för att visa alla att de menade allvar. Detta gjorde att V sedan kunde utnyttja sin vågmästarroll för att få igenom bland annat ett bostadstillägg för de pensionärer som enbart har garantipension i samband med förhandlingarna inför onsdagens två omröstningar i riksdagen. Centerpartiet har aldrig tvekat när det gäller att utnyttja sin vågmästarroll för att få igenom sin politik när det gäller exempelvis försämringar av LAS, fortsatta skattesänkningar, förändringar vad gäller strandskydd samt äganderätten av skogen. Centern har verkligen ridit högt på sin vågmästarroll.

Inget parti kan kritiseras för att det utnyttjar sin vågmästarroll för att maximera vad de kan förverkliga av sin egen politik. Det som kan kritiseras är, naturligtvis, själva innehållet i ”vågmästarpartiernas” politik. Men detta gäller inte endast MP utan även andra partier som Centern. När det gäller Centern handlar det, i mina ögon, om exempelvis försämringarna av LAS och de fortsatta skattesänkningarna. När det gäller MP nämnde jag tidigare att de spräckte den migrationspolitiska uppgörelse som var på väg att förhandlas fram mellan S och M sommaren 2020.

Därför förstår jag inte den massiva kritik som har riktats mot MP för att de avgick då budgeten föll. De hade en vågmästarroll som de utnyttjade, precis som andra, och då regeringens budget föll avgick de precis som Stefan Löfven sagt att han skulle göra.

Avslutningsvis
Det ligger inte i den parlamentariska demokratins anda att sitta kvar – till varje pris. När det politiska skrået har misslyckats måste väljarna få säga sitt. Detta borde betyda ett extraval. Det handlar också om hur framtiden kommer att te sig för Socialdemokratin. Hade partiet accepterat sin tillbakagång i valet 2018 och avgått – för att istället satsa på en politisk come back 2022 – hade läget sett väldigt mycket bättre ut än vad det gör idag. Att sitta kvar till varje pris kan leda till ett ännu sämre valresultat än 2018. Skälet till detta är att partiet har tvingats att föra borgarnas politik efter valet 2018. S har haft regeringspositionerna – men inte regeringsmakten. Efter valet 2022 kan det mycket väl vara så att S inte ens har kvar regeringspositionerna. Endast ruinerna av den gamla, och splittrade, arbetarrörelsen.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Regeringskrisen i Sverige sveken från S och C.

__________________________

I. Socialdemokratisk principlöshet
Den 24 nov blir historisk som den dag då S och C visade sig ha bluffat under sju år. Låt oss börja med S. Deras vägval för att behålla sin dominerande roll i svensk politik har inte bestått i att försöka återvinna alla LO-arbetare som slutat rösta på S (eller V). Istället har Socialdemokraterna valt att ersätta sin försvagade ställning bland LO-arbetare genom ett förstärkt samarbete med de borgerliga.

Och under vilken motivering?

För att hålla Sverigedemokraterna (SD) utanför allt politiskt inflytande! Därav Decemberöverenskommelsen efter valet 2014. Därav Januariavtalet efter valet 2018. Detta maktspel har saboterat det normala politiska arbetet i Sverige. Ett av de mest förödande resultaten har varit att Miljöpartiet – med sina endast 4 procent – har haft ett helt orimligt politiskt inflytande. Detta parti lyckades exempelvis spräcka den migrationspolitiska uppgörelsen som var på gång mellan S och M under 2020. Exemplen kan mångfaldigas. Men allt har i slutänden motiverats med att det gäller att hålla SD utanför politiskt inflytande.

Den 24 nov 2021 visade S sitt rätta ansikte.
Deras enda målsättning är att behålla regeringspositionerna. Dessa positioner är till och med viktigare än makten – det vill säga innehållet i regeringens politik! För S har inte haft makten. Detta är den tredje gången efter valet 2014 som S väljer att styra Sverige på en borgerlig budgetreservation. De två tidigare tillfällena var efter valet 2014 och 2018. Och i Januariavtalet gick Socialdemokraterna bland annat med på att försämra LAS, försvaga kollektivavtalen och införa fri hyressättning i nyproduktion av hyresrätter (ett första steg mot marknadshyror). Till detta ska läggas att S, under sina sju år som regeringsbildare, har fortsatt Alliansens skattesänkarpolitik. Det handlar om ytterligare 68 miljarder i skattesänkningar. Genom detta har S även, i efterhand, i handling godkänt Alliansens tidigare skattesänkningar på 140 miljarder!

Det extra principlösa med dagens agerande från S är att de inte ens drar sig för att regera på en budgetreservation som SD har varit med om att utarbeta! Detta efter att ha berömt sig av att bygga sin politik på att isolera SD.

Detta visar att Socialdemokraternas ständiga förhandlande och retirerande inte handlade om att hålla SD utanför allt politiskt inflytande. Alla manövrer från S sida gick enbart ut på att erövra och behålla regeringspositionerna (genom att försöka hålla SD utanför det borgerliga blocket). Men, när detta nu misslyckats, är S alltså beredda att ge SD politiskt inflytande. Detta genom att, till och med, styra Sverige med hjälp av en budgetreservation som SD varit med om att utarbeta!

Allt S har hävdat under sju år har alltså varit en bluff. För vad är väl politiska ”principer” när regeringspositionerna står på spel…

II. Sedan till Centern
Detta parti måste straffas hårt av väljarna. Annie Lööfs ständiga tjatande om den ”breda mitten” har visat sig vara det alla, även centerpartister, insett: ett fantasifoster skapat av Lööf själv. Vad den breda politiska mitten innebar var Annie Lööfs egen variant av Decemberöverenskommelsen och Januariavtalet. Fast med den skillnaden att hon försökte ”styra in” Vänsterpartiet i samma isolering som SD befunnit sig i. Tidigare. Och det var just denna lilla detalj som Lööf missade. Sedan M i mitten av 2020 deklarerat att de, tillsammans med KD, siktar på att erövra regeringsmakten tillsammans med SD så befinner sig Jimmie inte längre ute i kylan. Allt tal från Annie Lööfs sida om SD som ett ytterkantsparti föll därefter platt till marken.Åtminstone hos majoriteten av de borgerliga väljare som röstar på M, KD och L.

Därmed föll även all logik bakom Lööfs taktik att försöka stämpla V som ett ytterkantsparti. Fattade ingen, varken i S eller C, att V skulle jämföra hur de blev behandlade (som en dörrmatta) inom det ena blocket, samtidigt som SD blev behandlade med respekt i det andra blocket? Vänsterpartiet kunde helt enkelt inte acceptera detta. V gjorde helt rätt som markerade sitt värde genom att visa Annie Lööf, Stefan Löfven och MP-språkrören att de var beroende av V. Om inte V hade fällt regeringen, i somras, hade detta inneburit att V accepterat en politiskt isolering. Detta samtidigt som SD krävde regeringsposter om Ulf Kristersson skulle få bilda regering efter nästa val.

Och denna orimliga situation, skapad av Annie Lööf, accepterade Socialdemokraterna! Detta är ofattbart. Det var lika ofattbart som att S övergav LAS och fortsatte Alliansens skattesänkarpolitik. Det går inte att ”tänka” bort ett parti. Detta har visat sig när det gäller SD. Detta skulle visa sig när det gäller V. Hur kunde Socialdemokraterna ta över Annie Lööfs fantasivärld i vilken hon – Annie – dikterade villkoren?  Vänsterpartiet fällde inte endast Stefan Löfvens regering. V visade att det inte heller gick att ”tänka” bort detta parti – lika lite som SD. Regeringskrisen i somras borde ha visat Annie Lööf att hennes myt om den ”breda mitten” är död (och den har aldrig levt). Men inte. Därför att Lööf lever i en fantasivärld.

Detta visas av hur Annie Lööfs Centerparti har agerat idag.

Centern har byggt avgörande delar av sin identitet på att vara anti-SD. Centern har investerat sju år på att vara det tidigare alliansparti som vägrar att ge SD något politiskt inflytande. Det var därför som de inte hakade på Liberalerna då detta parti bytte block. Men sedan släpper Centern först fram Magdalena Andersson som statsminister. Centern samarbetade alltså med Vänsterpartiet om att tillsätta en S+MPregering. Detta borde göra det svårt för Lööf att kalla V för ytterkantsparti. Rent logiskt. Men Lööf agerar inte logiskt.

Därför kan Annie Lööf, bara några timmar senare, släppa fram en budgetreservation som SD har varit med om att utarbeta! Detta är fullständigt principlöst. Minns att Centern under hela sju år byggt avgörande delar av sin identitet på att hindra SD från att få politiskt inflytande. Vi ställer samma fråga till Centern som vi ställer till S: Varför stödde partiet då Decemberöverenskommelsen 2014? Varför deltog då Centern i Januariavtalet efter förra valet?

Det allra värsta är Centerns motiveringar för att släppa fram den budgetreservation som SD varit med om att utarbeta.

Annie Lööf säger bland annat följande:
* ”Den socialdemokratiska vänstersvängen är mycket oroande”,
* S har ”betonat sin idémässiga hemvist vänsterut”,
* S och V har bedrivit ”intima förhandlingar”.

Dessa motiveringar skulle vara logiska om de hade använts av Lööf för att inte släppa fram en regering bestående av S+MP. Men som motiveringar för att inte stödja ett budgetförslag, i vilket Centern fått igenom en rad olika förslag, är Annie Lööfs motiveringar rent löjeväckande.

Den som bedrivit alltför ”intima förhandlingar” med Socialdemokraterna är just Annie Lööf. Hon har lyckats med bedriften att få S att försämra LAS och fortsätta Alliansens skattesänkarpolitik. Lööf har även lyckats få S att spräcka LO; Lööf har skapat djupa sprickor mellan S och LO samt mellan S och V. Till detta kommer att Lööfs Centerparti, genom att fälla budgeten, lyckades spräcka S+MP-regeringen!

Vänsterpartiet fick, å sin sida, igenom ett garantitillägg som en ny del i bostadstillägget till pensionärerna. Men detta kommer att träda i kraft först elva (11) dagar innan valet 2022. Och efter dagens turbulens, då Socialdemokraternas regeringsalternativ ligger i spillror, har sannolikheten att Ulf Kristersson blir statsminister efter nästa val ökat. Detta minskar naturligtvis chansen att bostadsbidraget till pensionärerna blir verklighet. Detta är innebörden av agerandet från Centerpartiet under Annie Lööfs ledning.

Klarar S av att se det problematiska i att ha med Annie Lööf att göra?

III. Extraval
I samband med regeringskrisen i somras sade Stefan Löfven att han skulle avgå om han inte fick igenom sin budget till hösten. Detta var helt rätt av Stefan Löfven. Det enda hedervärda som nu återstår för Socialdemokraternas nya ledare Magdalena Andersson är att göra såsom Löfven sagt och avgå! Detta understryks av att Miljöpartiet har lämnat regeringen.

Om inte Centern nu löper hela linan ut, och tolererar en regering ledd av Ulf Kristersson baserad på SD:s mandat, måste Magdalena Anderssons avgång också leda till ett extraval.

Flera partier, och ledarskribenter, skulle gnälla om det utlyses ett extraval så nära jul. Men sanningen är att alla har vetat att detta har varit ett möjligt scenario ända sedan Vänsterpartiet fällde regeringen den 21 juni. De som inte är förberedda på ett extraval har endast sig själva att skylla.

Det politiska spelet i riksdagen har aldrig varit så smutsigt som idag. Den 24 nov kommer att gå till historien som den dag då S och C gav begreppet principlöshet ett nytt ansikte. Under sju år har dessa två partier motiverat en rad uppgörelser, och ställningstaganden, med att SD inte skulle ges politiskt inflytande. Och vid det första verkliga testet föll dessa högtidliga uttalanden samman som korthus. Socialdemokraterna satte regeringspositionerna först. C satte sin motvilja mot Vänsterpartiet först. Inget av dessa partier (S och C) stod fast vid principen om att inte ge SD politiskt inflytande.

IV. M+KD+SD
Det är naturligtvis barnsligt av dessa tre partier att låtsas som att de har utarbetat ett eget budgetförslag på riktigt. Det som M+KD+SD har gjort är att lägga gemensam budgetreservation. Denna reservation handlar om att omfördela 20 miljarder av en budget på ca 1 200 miljarder. De tre partiernas alternativ består alltså av att ha omprioriterat utgifter för 1,7 procent av statsbudgeten!

Men det viktiga är inte storleken. Det viktiga är dels att M+KD+DS har lyckats komma överens i budgetsammanhang och därmed visade enighet. Dels att de vann omröstningen och på så sätt visade S+MP-regeringens svaghet. Centerns avhopp, som gjorde att S+MP-regeringens budget föll, fick MP att lämna regeringen. Återigen: det enda anständiga nu är att utlysa ett extraval.

Då politikerna i riksdagen misslyckats måste bollen (ansvaret) återlämnas till väljarna. Tyvärr saknar sannolikt politikerna i riksdagen det förtroende för väljarna som ett extraval kräver.

Riksdagspolitikerna skulle behöva ett nytt folk!

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:

Alla gånger som den statliga myndigheten IVO riktat
anmärkningar mot Individ- och familjenämnden i Umeå.

__________________________

Som tidigare framkommit har den statliga myndigheten IVO (Inspektionen för vård och omsorg) i ett tillsynsärende riktat skarp kritik mot Individ- och familjenämnden i Umeå. Kritiken mot nämnden handlar  om ”en ung tonårsflicka vars utsatthet och behov av stöd hade krävt mer kraftfulla insatser av socialtjänsten, enligt inspektionen för vård och omsorg” (VK 22/10).

Detta är inte första gången.

Under en period på sju år (2015-2021) har IVO riktat mer eller mindre allvarlig kritik mot Individ- och familjenämnden i Umeå vid hela 46 tillfällen! Detta enligt IVO:s egen statistik.

Mot denna bakgrund har Arbetarpartiet tagit initiativ till en s.k. interpellationsdebatt i kommunfullmäktige kring frågor som berör:
a) det stora antalet anmärkningar mot Individ- och familjenämnden i Umeå som den statliga myndigheten IVO har fört fram,
b) hur eventuella brister i diskussionsklimatet inom socialtjänsten i Umeå ska kunna åtgärdas.

Här nedan följer vår interpellation. Den är riktad till Andreas Lundgren. Vi hoppas att han besvarar vår interpellation – denna gång.

”Interpellation till Individ- och familjenämndens ordförande

Sedan 2015 har Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) riktat kritik emot, eller påtalat brister hos, Individ- och familjenämnden i Umeå vid över 40 olika tillfällen.

Mot denna bakgrund ställer vi följande frågor:
1. Hur ser du på att Ivo kritiserat Individ- och familjenämnden vid över 40 tillfällen under tidsperioden 2015-2021?
2. Finns det ett öppet diskussionsklimat bland de anställda inom socialtjänsten som innebär att exempelvis kritik från Ivo kan diskuteras och åtgärdas?

Davis Kaza
Arbetarpartiet ”!

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:

de berättigade protesterna mot de s.k. hälsoschemana

__________________________

Ingress
Personalen inom äldreomsorgen har, tillsammans med personalen inom sjukvården, stått vid frontlinjen i kampen mot coronaviruset. I coronakommissionens första rapport framhålls bland annat det trängande behovet av att förbättra arbetsmiljön och öka grundbemanningen inom äldreomsorgen. Mot denna bakgrund framstår införandet av s.k. ”hälsoscheman” i Umeå och en rad andra kommuner som en ren provokation mot personalen. Tanken med dessa scheman var att nattpersonalen inom äldreomsorgen, av hälsoskäl, skulle få kortare arbetstid. Men istället har schemaomläggningen inneburit tjänstgöring varannan helg och längre arbetsdagar för dagpersonalen.

Del ett
När det gäller införande av s.k. ”hälsoscheman” följer de styrande i Umeå kommun det mönster som har kunnat iakttas på en rad andra orter runt om i Sverige. Namnet ”hälsoscheman” har dolt försämringar som just tätare helgtjänstgöring, fler delade turer, fler resurspass, osv. Alltså sådant som snarare bidrar till ökad ohälsa, och fler sjukskrivningar, än till mer tid för återhämtning och vila.

Del två
Den 29 april i år genomfördes protester mot hälsoscheman på en rad orter runt om i Sverige. Denna första våg av protester följdes sedan av ytterligare protester. Några exempel på orter där personal inom äldreomsorgen har protesterat mot införandet av s.k. hälsoscheman: Luleå, Göteborg, Skövde, Lund, Bromölla, Sveg, Smedjebacken, Halmstad, Ystad och Malmö. I Nordmaling har cirkulerar en namninsamling mot hälsoscheman.

Del tre
Även i Umeå har nu både personalen och fackförbundet Kommunal sagt ifrån. Personal vid Solgården i Hörnefors har gått ut och berättat om försämringarna i lokala medier. Veckan före höll Kommunal ett möte på Rådhustorget i Umeå. Många insändare i lokala medier har understrukit hur impopulära dessa s.k. hälsoscheman är.

I sin nuvarande utformning.

I bland annat Skövde, Luleå, Göteborg, Skövde, Halmstad och Smedjebacken har de styrande backat efter att personalen sagt ifrån. De styrande i Umeå måste också lyssna.

Avslutning
Enligt uppgift skulle det endast kosta Umeå kommun 9,1 miljoner kr att förbättra situationen för nattpersonalen – utan att försämra arbetssituationen för dagpersonalen. Detta är inte mycket pengar. Låt oss påminna om den första coronakommissionens slutsatser när det gäller behovet av resursförstärkningar inom äldreomsorgen.

På sikt skulle kommunen, dessutom, tjäna in dessa pengar genom minskade sjukskrivningar och bättre trivsel på jobbet. Pengarna finns.

Vad det handlar om är ifall den politiska viljan finns.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:

Sammanbrottet för Annie Lööfs
omnipotenta idé om den ”breda mitten”

__________________________

Uppdatering 17 november 2021
Det var något som saknades i mitt blogginlägg från igår angående Annie Lööfs påhitt den ”breda mitten”. Nu har jag kommit på vad. STÖLDEN. För vad är Lööfs påhitt den ”breda mitten” annat än hennes alldeles egna version av Decemberöverenskommelsen från 2014 och Januariavtalet från 2019 – fast med tillägg av Vänsterpartiet!

Lööf har alltså stulit Stefan Löfvens och Socialdemokraternas idé om att hålla SD borta från inflytande – och därmed sig själva kvar vid makten. Fast Lööf har dessutom lagt till Vänsterpartiet, ovanpå SD, så att säga. Och sedan har hon kallat denna taktikstöld för den ”breda mitten”. Stefan Löfven borde faktiskt stämma Annie Lööf för stöld av immateriell tillgång.

Men eftersom SD numera tillhör Ulf Kristerssons block, och Magdalena Andersson använder begreppet ”förhandlar” om sin kommunikation med V, måste Lööfs projekt ”breda mitten” anses vara dött. Dinousarie-utdött.

Slut på tillägg

_     _     _     _     _

Ingress
Personlighetens roll kan ibland vara väldigt stor. OM en gränslös person har tillkämpat sig ett alltför stort inflytande i ett parti, eller till och med inom en statsbildning, kan denna enda persons fixa idéer få väldigt stora och negativa konsekvenser.

Annie Lööf är en sådan gränslös (eller omnipotent) person.

Centerpartiets ledare har länge uppträtt som om hon var omnipotent – det vill säga som om hon tror sig besitta en gränslös insikt när det gäller det politiska spelet i Sverige. Detta har bland annat tagit sig två uttryck. Vi ska beskriva dessa nedan.

Del ett
Parollen ”den breda mitten”. Lööf verkar tro att denna paroll var en strategi (en väg till målet) och dessutom en strategi för framgång. Ordförande Lööf tror uppenbarligen att det finns två fördelar med att framställa sig själv som en förespråkare för den ”breda mitten”. Dessa skulle vara följande:
* Den exkluderar de båda partierna SD och V som, tillsammans, fick 93 av riksdagens totalt 349 mandat. Om detta skulle ha lyckats hade det inneburit att Centerns specifika tyngd skulle öka, om inte dramatiskt, så i alla fall rejält. Detta oavsett om det blev Socialdemokraterna som bildar regering. Eller Moderaterna.
* Lööf lider av vanföreställningen att väljarna tror på, och attraheras av, någon sorts ”bred mitt” och att denna slogan därför skulle gynna henne och (hennes kompgrupp) Centern,

Del två
Annie Lööfs ”förbud” till S att inte tala med V. För att kunna föra fram det Lööf (felaktigt) tror vara en strategi – den ”breda mitten” bestående av alla partier utom av V och SD – har Centerns ordförande länge tjatat om ”de båda ytterkantspartierna”. Lööf har passande nog glömt att linje 3, i kärnkraftsomröstningen, utgjordes av just Vpk och … Centern!

Som riksdagens mest marknadsliberala parti tycker Centern inte om SD. Centern vill krossa facket (se videoklippen från ungdomsförbundet) och anser att en helt fri arbetskraftsinvandring är en utmärkt metod som bidrar till detta. Men SD går inte med på fri arbetskraftsinvandring. Därför ogillar verkligen Centern SD och avfärdar gärna detta parti, tillsammans med med Socialdemokraterna, fast av andra skäl.

När det gäller Vänsterpartiet har det varit mer besvärligare för Lööf.

Socialdemokraterna har nämligen samarbetat med SKP/Vpk/Vänsterpartiet ”sedan Adam var länsman” (vilket var för mycket länge sedan). Därför måste Lööf drämma till med något ordentligt. Och eftersom Lööf är omnipotent (gränslös) ”förbjöd” hon Stefan Löfven och Socialdemokraterna att tala budget med Vänsterpartiet! Vilken partiledare har gjort något liknande – försöka förbjuda andra från att tala med vissa partier?

Men Lööfs agerande var en bluff. Jag ska återkomma till detta.

Del tre
Det första som föll var dock försöken att stänga ute SD. I juni 2020 bestämde sig nämligen Moderaterna för att inleda samtal om att bilda en regering tillsammans med KD. Denna regering skulle satsa på att ta regeringsmakten genom att stödja sig på SD. Detta innebar, å ena sidan, bildandet av ett nytt politiskt block i Sverige i vilket SD ingick, å andra sidan innebar detta slutet på all trovärdighet för Annie Lööfs snack om en ”bred mitt” bestående av S, C, MP, M, L och KD.

Men detta vägrade Annie Lööf att acceptera – förälskad som hon var av sin egen paroll om den ”breda mitten”. Lööf vägrade inse (vanligt bland omnipotenta som drabbas av motgång) att den ”breda”mitten” endast var en paroll – och en tom paroll dessutom – eftersom både väljare och övriga partier förkastade parollen. Detta just genom att bilda nya politiska block. Och dessutom har vi Liberalernas kovändning.

Del fyra
Därmed hade Lööf målat in sig i ett hörn. Hennes återkommande kritik mot de partier som samarbetade med SD – Moderaterna, KD och slutligen även Liberalerna – hade gjort henne omöjlig där. Åtminstone på kort sikt. Det som återstod var alltså att krama ut så mycket som möjligt ur samarbetet med Stefan och Socialdemokraterna. Så den omnipotenta Annie försatte att vidmakthålla att det hängde en bannbulla över huvudet på Vänsterpartiet (utfärdad av Lööf – som dock inte har påvens status, ännu). Men då Liberalerna hade bytt sida, och Lööf endast hade blocket med S+MP+V kvar att ty sig till, förändrades situationen. Men detta verkade Lööf vägra att acceptera.

Det ena ”ytterkantspartiet” var alltså inne i värmen tillsammans med tre tidigare allianspartier (M+KD+L). Och det andra blocket, i vilka Annie Lööf nu ingick, med eller mot sin vilja, var helt beroende av Vänsterpartiets röster. Ändå försökte Lööf vidmakthålla att S inte fick ”budgetförhandla” med V. Men, men. Det finns ett engelskt uttryck som lyder så här: ”bluffs doesn’t work in fundamental things”.

Vänsterpartiet visste att det nu var för sent för Centern att komma lommande, som den objudne kusinen från landet, till Ulf Kristerssons block. Vänsterpartiet visste också att det andra blocket bestående av S+MP+C var helt beroende av deras, Vänsterpartiets, röster. I detta läge synade Vänsterpartiet Annie Lööfs bluff och meddelade följande: – utan samtal eller förhandlingar – inget stöd för en ny regering eller en budget.

Och nu ”förhandlar” alltså Magdalena Andersson, ny partiledare för S, med representanter för Vänsterpartiet.Bara ordet ”förhandla” innebär ett nederlag för Annie Lööf. Helt självförvållat. Sedan: vi får mycket snart reda på om det ”endast” är för att få ett erkännande som likvärdig förhandlingspart V är ute efter. Eller om V kommer att fälla Magdalena Andersson om de inte får igenom för partiet centrala krav.

Avslutningsvis.
Annie Lööf har alltså tvingats backa och är idag en delvis vingklippt partiledare. Sannolikt har andra inom Centern insett att Lööf sjungit solo för länge och därför förklarat vissa realiteter för henne. Som att det block som Centern befinner sig i behöver Vänsterpartiets röster både om detta block ska bilda regering (vilket är nödvändigt om Annie ska få bli minister). Och om detta block ska få igenom sin budget.

Detta kräver att partierna kommunicerar med varandra. Talar eller förhandlar eller kalla det för vad som helst. Och det vore mycket sämre för Centern om S+MP+V först samtalar med varandra och därefter vänder sig till Centern för att meddela vad dessa tre har blivit ense om. Ur Centerns synvinkel skulle detta kunna bli resultatet om Annie Lööf tillåts fortsätta med sitt hittillsvarande omnipotenta agerande. Personligen hoppas jag att Annie Lööf avsätts. Detta skulle befria rikspolitiken från den största fackföreningsfienden i dagens Sverige.

Arvet från Stefan Löfven är tyvärr att han:
a) gav efter för Annie Lööf,
b) och försämrade anställningsskyddet,
c) samt därmed splittrade LO.

Del ett:
Hatade av tyckareliten … Åsa fick rätt. Abborna vann den svenska uttagningen. Och gick sedan vidare till The Eurovision Song Contest i Brighton och vann även där – som alla vet – och resten är historia. Men det finns två historier. En av de absolut mest talande händelserna är en fråga som abborna fick efter sina segrar med Waterloo. Jag minns inte längre av vem och i samband med vilken intervju. Men frågan löd ungefär så här: ”Varför sjunger ni om krig?”.

Del tre:
Det auktoritära förtryckande förnekandet av verkligheten. När jag tänker på flera av de politiska debatter som länge var hopplösa att föra under 2010-talet så får jag samma ”auktoritära” känsla av förnekande som jag får då jag tänker tillbaka på hur abborna bemöttes under många år.

Del fem:
Det stora i ABBAS come back. Jag tycker själv att det är något stort i att abborna sätter sitt eftermäle på spel genom att – 70 år fyllda – ge ut ett nytt album med tio låtar. De måste vara väl medvetna om att deras musik kommer att jämföras med det bästa som de gjorde på under 70- och 80-talen. Och att, i samband med en sådan jämförelse, måste abborna av år 2021 förlora. Det går helt enkelt inte att göra en ny Dancing Queen.

Men jag, personligen, anser inte att man ska göra den jämförelsen. Jag anser att man ska tänka på att detta är fyra vänner som har haft modet att, som sagt, sätta sitt eftermäle på spel. Men de kunde inte låta bli att göra ny musik – som de själva gillar. Och det är också stort att de tänker göra en världsturné. Som ”abbatarer”. De är först med detta. Och de kommer att få efterföljare. Jag tror att ABBA kommer att gå till historien två gånger. Först för den musik de gjorde under 70- och 80-talen. Sedan för att de var först med att göra en virtuell världsturné,

Jag gillade ABBA på 70-talet. Det fick jag smyga med. Som så många andra. Men jag spelade deras musik vrålhögt i min amazon när jag var ensam. ja, så illa var det. Jag lurades på hur stora ABBA egentligen var. Det var först när jag såg dokumentärfilmen om ABBAs turné i Australien som jag förstod hur stora de verkligen var. Utomlands. Speciellt i Australien och United Kingdom. Detta gjorde mig stolt. Tänk att detta land kunde åstadkomma något så stort. Oavsett om du gillade musiken eller inte. Det var ”häftigt” – återigen – att förstå HUR stora de var. Och gripande att inse hur mycket deras musik har betytt för så många människor. Även för gruppen Sex Pistols!

Visste ni att Sex Pistols ”Pretty Vacant” är baserad på ABBAs ”S O S”?

Avslutning
Idag är jag tuffare. Jag skulle inte gå så långt som att säga att jag njuter när folk avskyr mig … jo, det gör jag, faktiskt. Åtminstone ibland. Jag skäms exempelvis inte längre för att jag gillar ABBA.

Vad jag tycker om deras nya skiva? Jag ska återkomma om det. Men jag har köpt den och kommer att lyssna på den idag då jag och den kvinna jag är gift med ska ut med bilen.

Det kommer, under alla förhållanden, att bli stort att lyssna på ABBAs nya skiva.