Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________________

Ingress
Sveriges ende kvarvarande integrationspolis heter Ulf Boström. Tillsammans med andra poliser deltog Ulf i en intervju i Sveriges Radio med anledning av den mycket tragiska dödsskjutningen av en känd affärsidkare i stadsdelen Hjällbo, som utgör en del av det större Göteborgsområdet Angered. Dödsskjutningen skedde i söndags. Jag hörde en repris av intervjun med bland annat Ulf Boström i måndags kväll.

Då hade det skett ytterligare två tragiska dödsskjutningar i Stockholmsområdet. Den första i Husby och den andra i Hjulsta. Då hade även olika personer, med insikt, sagt att dödsskjutningen i Hjällbo utgjorde en tillfällig kulmen på en längre konfrontation mellan två delar av en större klan. En konfrontation som trappats upp i fredags och utlöst ett större slagsmål med många tio-tals deltagare.

Händelserna, både i Göteborg och Stockholmsområdet, måste även ses mot bakgrund av den rapport som Brottsförebyggande rådet presenterade i förra veckan (26/5). Rapporten är både tragisk och skrämmande. Den visar att Sverige ligger i topp, i hela Europa, när det gäller dödligt våld via skjutvapen! Studien hade jämfört utvecklingen i Sverige med 22 andra länder i Europa under två årtionden (2000-2019). Låt mig citera SVT:

” -Ökningen som Sverige redovisar går inte att se någon annanstans i Europa. Sverige har rört sig från botten till toppen i Europas statistik, säger Klara Hradilova-Selin, utredare på Brå”.

Del ett
Det finns partier som inte förstår att det hänt något i Sverige – som vägrar se sanningen. Det fanns många, från vissa partier, som kallade oss som talade om hederskultur (och hedersvåld) för rasister. De ifrågasatte länge hedersvåldets existens. Dessa personer och partier har tvingats inse verkligheten. De flesta håller numera en (surmulen) tystnad då dessa frågor diskuteras. Men nu håller personer från samma politiska partier på väg att upprepa sitt misstag. Fast nu kallar de oss rasister för att vi vågar tala om den klan- eller släktorganiserad brottslighet som de förnekar existensen av.

Våldet och dess organisering måste vara utgångspunkten. Det krävs att vi förstår våldets orsaker. Det handlar bland annat om sociala faktorer, droghandel och (ibland) klan- eller släktorganiserade strukturer. Vi som vill bekämpa våldet måste göra ett avgörande val. Jag upprepar: läget är farligt för hela Sverige. Vägvalet handlar inte ”bara” om Hjällbo, Husby och Hjulsta. Det handlar inte endast om storstadsområdena. Vägvalet kommer att påverka hela Sverige.

Sverige befinner sig definitivt i ett vägskäl – vid ett avgörande vägskäl – och då behövs modet att se sanningen i vitögat.

Del två
Ett vägval: Det moderata kommunalrådet i Göteborg, Hampus Magnusson, vill sätta in militären mot gängen. Han har tillsammans med andra moderater skrivit en motion om att polisen ska få begära hjälp av militären. Sist detta hände var i Ådalen…

Detta måste anses vara ett moderat olycksfall i det politiska arbetet. Vi har bättre moderater än så i Umeå.

Del tre
Ett annat vägval: Jag tar mig friheten att använda det som integrationspolis Ulf Boström sade i intervjun i måndags – både i samband med den kris som uppstått i Göteborg men också i en rad andra sammanhang. Boström har även tidigare påpekat att det aldrig har funnits så många personer i uniform i Sverige som idag. Detta om vi räknar in både polis, ordningsvakter och väktare.

Boström understryker även att det som behövs är socialt uthålliga poliser. Då syftar han på kvarterspoliser och fotpatrullerande poliser. Han syftar på poliser som har ett kontor, och en ständig närvaro, på utsatta stadsdelar; på poliser som genom att vara en del av olika bostadsområden stegvis kommer att vinna de boendes förtroende. Poliser som kommer att konkurrera med lokala gudfäder (min egen slutsats).

Del fyra
Vägvalet handlar om ifall polisens ökade resurser ska användas förebyggande eller repressivt. Skillnaden kommer att sätta sin prägel på Sverige under årtionden framöver. Det är lätt att fastna i fällan att endast satsa på ett repressivt arbetssätt. Skillnaden mellan ett repressivt arbetssätt, där polis och lagstiftare kommer in sedan brotten väl är begångna, och ett förebyggande arbete, är fruktansvärt stor. Speciellt på längre sikt. Så långt Ulf Boström med 43 år i yrket och Sveriges idag (tyvärr) ende integrationspolis.

Del fem
Återigen: Förslaget att sätta in militär måste anses utgöra ett olycksfall i arbetet för (M). I Göteborg. Det huvudsakliga polisiära arbetet måste vara förebyggande. Detta betyder naturligtvis inte att det inte kan vara berättigat att öka straffen för vissa typer av brott – men denna väg får inte bli ”den enda vägens politik”.

Polisen i Umeå har tagit stora steg i rätt riktning med satsningen på områdespoliser. Arbetarpartiet vill att den lokala polisen tar fler steg i samma riktning och återupprättar systemet med kvarterspoliser.

Tyvärr är den tid är förbi då det räckte med att tala om fler ungdomsgårdar – om denna tid någonsin funnits. De ungdomar, ibland tolv år eller yngre, som används som knarkkurirer och vapengömmor har annat för sig än att gå på ungdomsgårdar! Detta betyder inte att ungdomsgårdar är fel. Tvärtom. Men de kommer inte längre att utgöra spjutspetsen – vilket de delvis gjorde en gång. Åtminstone i Umeå.

Nu är det polisen som måste utgöra spjutspetsen. Inte i alla delar av Sverige. Men i allt fler delar av detta allt mer otrygga land. Det är därför polisens arbetssätt är så avgörande.

Avrundning
Vi stöder tanken på att polisen ska få ytterligare resurser – men inriktningen måste vara förebyggande. Arbetarpartiet vill att detta ska vara tydligt uttalat och verkställas genom att kvarterspoliserna återinförs, på bred front, över hela Sverige, med fotpatrullering och lokala poliskontor. Det är detta som kommer att kräva ytterligare poliser. Men en sådan satsning skulle vara förebyggande – och ha en chans att lyckas.

Till sist: Det fanns en gång något som hette Ume-modellen. Här i Umeå! Politiker och tjänstemän kom hit på studiebesök för att studera ”vår” modell. Ume-modellen utgick från ungdomsgårdarna (fritidsgårdarna). Dessa låg då under socialtjänsten och gårdsföreståndarna var även effektiva fältarbetare. De kunde nämligen använda all den ”goodwill” – som de byggt upp under många och långa på vardagskvällar genom gemensamma aktiviteter tillsammans med ungdomarna – när de senare ibland träffade samma ungdomar i stökiga miljöer på fredags- och lördagskvällar. Berusade och ibland i gäng. För att återuppbygga denna Ume-modell måste fritids- eller ungdomsgårdarna åter läggas under socialtjänsten. Gårdspersonal som ser sig som en del av socialtjänsten arbetar på ett annorlunda sätt än den personal som ser sig en del av exempelvis idrottsrörelsen.

Det har ALDRIG har varit mer nödvändigt än IDAG att återföra fritidsgårdarna till socialtjänsten. Och att återupprätta en Ume-modell 2.0 är absolut nödvändigt. Sådana fritids-ungdomsgårdar kommer att fylla en väldigt stark, kompletterande, roll till framtida kvarters- och fotpatrullerade poliser. Bland annat när det gäller att hindra återväxten bland de kriminella. Skillnaden är att idag kommer det att vara polisen som går i bräschen i kampen mot gängkriminalitet. Om ungdomsgårdarna återförs till socialtjänsten (som tidigare var fallet) kan dessa bli ett oerhört viktigt komplement i arbetet mot kriminalitet i allmänhet och gängkriminalitet i synnerhet.

Jag talar nu om hela Sverige.
I Umeå uppfattar jag det som att situationen står och väger.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________________

Inledning
Idag diskuteras återigen frågan om de privata utförarna av hemtjänst i Umeå kommun. I januari 2019 beslöt en majoritet av ledamöterna i fullmäktige från alla partier, utom S och V, att lagen om valfrihet (LOV) skulle behållas och inte ersättas av lagen om offentlig upphandling (LOU) när det gäller hemtjänsten i Umeå kommun.
För drygt två år sedan röstade alltså Arbetarpartiet för att lagen om valfrihet (LOV) skulle behållas, i Umeå kommun, när det gäller hemtjänsten.

Jag vill återigen betona vad debatt och beslut handlade om i januari 2019. Den handlade om hemtjänsten – i Umeå kommun. Speciellt Vänsterpartiet har nämligen haft väldigt svårt att hålla sig till ämnet. De har, titt som tätt, talat om riskkapitalister, vårdskandaler på bland annat vårdcentraler i södra Sverige. Och sedan om riskkapitalister igen. Under minst tio år. Men sällan om just hemtjänsten i Umeå.

Del ett
*Vi har blivit kritiserade för vårt ställningstagande i denna fråga. Kritiken har kommit från ett fåtal socialdemokrater samt från Vänsterpartiet.
*Vi brukar svara på följande sätt: För oss i Arbetarpartiet sitter ideologin främst i att facklig verksamhet och kollektivavtal inte motarbetas av privata utförare av hemtjänst. Det avgörande är att anständiga löner och anställningstrygghet för löntagarna garanteras,
*Våra kritiker inom S och V har – genom att aktivt rösta för (eller indirekt godkänna) Januariavtalet 2019 – tagit stora steg mot att underminera just anställningstryggheten genom att acceptera de försämringar av LAS som Centern och Liberalerna krävde i Januari 2019,

Del två
År 2005 beslutade S tillsammans med M, C, Kd och L att införa fritt val inom hemtjänsten i Umeå kommun (jag minns inte hur Mp röstade för drygt 15 år sedan). Innebörden var att äldre och/eller funktionshindrade fritt skulle kunna välja även privata utförare av hemtjänst. Vid detta tillfälle röstade vi emot detta beslut. Beslutet antogs dock av Umeå kommunfullmäktige. År 2005.
*Det är en sak att rösta emot ett förslag. Det är en helt annan sak att rösta för att avskaffa ett system sedan systemet väl har ”satt sig”. Och dessutom visat sig fungera bra. Detta är vad som har hänt här i Umeå. Vi röstade alltså emot införandet av privata utförare av hemtjänst 2005, men av detta följer INTE att vi kom att rösta för att avskaffa de privata utförarna 2019. Tvärtom. I januari röstade Arbetarpartiet för att behålla de privata utförarna. Dessa har på drygt tio år ökat sin andel av de som fått beslut om hemtjänst från två procent till 54 procent.
*Nästan alla privata utförare i Umeå kommun är tidigare kommunanställda som har trott sig om att kunna bedriva hemtjänst mer effektivt än kommunen och därför har startat eget – något som Socialdemokraterna alltså öppnade för år 2005 (vilket var innan LOV infördes 2020).

Del tre
Det är alltså en sak att rösta emot ett förslag – det är en helt annan sak att vilja avskaffa ett system sedan detta har ”satt sig” – och dessutom visat sig fungera bra. Låt mig repetera detta. Det händer stundtals att ett parti kan ha fel. Detta händer stundtals även oss i Arbetarpartiet !!

Låt oss titta på följande siffror och argument:

1. År 2007 var det endast två procent av umeborna som blivit beviljade hemtjänst som valde privata utförare. År 2018 hade denna siffra ökat till hela 54 procent!
2. Både de brukare / vårdtagare som hade valt någon av de olika privata utförarna, för att få sitt behov av hemtjänst tillgodosett, och de som hade valt Umeå kommun som utförare av hemtjänst, var nöjda med kvaliteten. I båda fallen låg ”brukarnöjdheten” på hela 94 procent. Detta visar att de privata utförarna av hemtjänst såväl som Umeå kommun, samt de anställda, gör ett bra jobb.
3. Men de privata utförarna av hemtjänst hade ändå ökat sin andel av de som blivit beviljade av hemtjänst från två till hela 54 procent på drygt tio år. Detta är en dramatisk och häpnadsväckande ökning och ökningen måste få en förklaring.
Då vi i Arbetarpartiet talade med brukare, anhöriga, anställda, f.d. anställda, Umeå kommun, fackförbundet Kommunal samt de privata företag som utförde 54 procent av den beviljade hemtjänsten under hösten 2018 framträdde en klar bild: även om Umeå kommun också var en bra utförare bestod de privata utförarnas stora fördel i att de, i större utsträckning än kommunen, kunde erbjuda samma personal!
4. Debatten och besluten handlar enbart om hemtjänsten – här i Umeå kommun. Debatten och besluten handlar INTE om att låta privata utförare få ta över exempelvis ett lasarett; debatten handlare INTE om hur privata  riskkapitalister har betett sig i någon kommun eller region i någon av Sveriges storstäder. Det har ständigt visat sig nödvändigt att påminna om detta. Vänsterpartiet har, för att kunna hota i debatterna, ständigt avlägsnat sig både från Umeå kommun och från hemtjänsten.

Kommentar. De äldre och/eller fysiskt handikappade människor som ofta även behöver hjälp med det allra mest intima som toalettbesök och dusch befinner sig i en väldigt utsatt situation. För dessa betyder det ofta oändligt mycket – det kan handla om skillnaden mellan att kunna behålla sin värdighet eller inte – att inte behöva ta hjälp av nya och okända personer alltför ofta – även om även dessa är duktiga. Det är inte svårt att förstå varför valet i första hand faller på de privata utförarna då dessa oftare kan erbjuda den nödvändiga hjälpen via ”kända” personer. Detsamma gäller de (oftast) äldre som har drabbats av demens samt ungdomar som exempelvis lider av aspergers syndrom. Vikten av att den nödvändiga hjälpen, så ofta som möjligt, utförs av kända ansikten är ofta helt avgörande. Detta var den helt avgörande förklaringen bakom varför de privata utförarna hade kunnat öka sin andel av de som blivit beviljade hemtjänst (av Umeå kommuns handläggare) inför det beslut som togs i fullmäktige i januari 2019.

Del fyra
Umeå kommun kan lära sig en del av de privata utförarna. Även om vi som idag representerar Arbetarpartiet alltså röstade emot införande av privata utförare inom hemtjänsten i Umeå kommun, då detta infördes av Socialdemokraterna och de fyra dåvarande allianspartierna (Mp?), är det alltså något helt annat att bryta upp ett fungerande system som fått tid att ”sätta sig”. Det är det ena. Det andra är att om de privata utförarna hade ökat sin andel av brukarna/vårdtagarna från två procent till 54 procent på elva år måste alla känna både respekt och ödmjukhet inför detta. Det är uppenbart att Umeå kommun har något som de kan lära av de privata utförarna av hemtjänst.

Del fem
Hur mycket kostar det om kommunen ska ta över? Umeå kommun klarade ekonomin år 2020, och sannolikhet även för 2021, på grund av de extra statliga ekonomiska bidrag som följt i coronapandemins spår. Men det rör sig om tillfälliga ekonomiska förstärkningar till kommunerna från statens sida. Ifall Umeå kommun skulle ta över den an del av hemtjänsten som idag utförs av de privata utförarna skulle detta kosta Umeå kommun 50-55 extra miljoner kr per år. Förra gången frågan var uppe till omröstning i Umeå kommunfullmäktige (januari 2019) var det 1600 människor som hade valde de privata hemtjänstföretagen.

De partier som, sedan frågan kom upp på agendan under hösten 2018, varit mest aggressiva är Vänsterpartiet och (vissa) Socialdemokrater. Detta trots att det i praktiken var S som öppnade för de privata utförarna år 2005. Idag var det i stort sett endast Lasse Jacobsson (V) som gick över styr. I övrigt hölls argumentationen på en rätt saklig nivå.

Del sex
Budgeten antas 21 juni – hosta upp pengarna
Arbetarpartiet förutsätter att det, eller de, partier som är emot att de privata utförarna inom hemtjänsten ska få fortsätta har avsatt 50-55 miljoner kr extra i sina budgetar för nästa år. Detta är alltså, som jag skrivit ovan, den extra årliga kostnad som skulle belasta Umeå kommun ifall den skulle ta över de uppåt 1600 personer som valt privata utförare år 2018. (Siffrorna kan ha förändrats tillfälligt p g a coronapandemin). Jag syftar på S, Mp och V. Om dessa partier däremot inte har avsatt denna summa blir en argumentation om att avveckla de privata utförarna inom hemtjänsten i Umeå kommun inte trovärdig – den reduceras endast till tom luft.

Avslutning
Självklart finns det brister inom hemtjänsten. Låt mig nämna några exempel  på varför:
a) Umeå kommun har varit den av Sveriges 290 kommuner som varit absolut snålast vad gäller ersättningen för varje utförd timme hemtjänst. Kommunen ligger förfarande i den absoluta botten när det gäller ersättningsnivån.
b) Umeå kommun har även haft ett helt omotiverat krav på andelen undersköterskor på varje tiotal anställda (samt på hur denna andel räknas ska räknas fram) vilket har inneburit att de privata utförarna av hemtjänst har förhindrats att tillsvidareanställa många som annars hade kunnat få fast anställning,
c) Umeå kommun bör börja betala anständigt för varje utförd timme hemtjänst – något som skulle kunna göra den redan höga kundnöjdheten ännu högre.

Det är mot denna bakgrund som Arbetarpartiet idag röstade för följande två att-satser på mötet med Umeå kommunfullmäktige:
att  kommunfullmäktige beslutar att LOV-systemet i Umeå ska garantera likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla utförare, såväl de privata hemtjänstföretagen som den kommunala hemtjänsten,
att  ge i uppdrag till Aldrenämnden samt Individ- och familjenämnden att justera ersättningsnivåerna så att de privata hemtjänstutförarna och den kommunala hemtjänsten får samma ersättning och kan konkurrera på lika villkor.

Vi avstod inte ifrån att stödja dessa båda att-satser endast för att de lagts fram av de fyra traditionella borgerliga partierna.

PS. Debatten och besluten handlar enbart om hemtjänsten – här i Umeå kommun. Debatten och besluten handlar INTE om att låta privata utförare få ta över exempelvis ett fler vårdcentraler; debatten handlare INTE heller om att försvara hur privata riskkapitalister har betett sig i på olika håll i anslutning till Sveriges storstäder.
Det vi i Arbetarpartiet har haft att ta ställning till är ett system för hemtjänsten i just Umeå kommun som Socialdemokraterna och Alliansen införde i Umeå med början 2005.
Vi är övertygande om att vi tog rätt beslut i januari 2019. Vi är även övertygade om att vi stödde rätt förslag till beslut idag. Det betyder inte att Arbetarpartiet vill låta privata utförare ta över exempelvis vårdcentralerna. År 2019 tillhörde vi den segrande sidan. Idag tillhörde vi den förlorande. Förändringen berodde på att Miljöpartiet övergav de privata utförarna inom hemtjänsten i Umeå. DS.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________________

Min kompis Tompa har skrivit något han kallar slagserien – jag lånade den och lade till lite

*De låga förväntningarnas rasism
Det har varit många turer kring fifflet med de svenska resultaten i PISA-mätningarna 2018. För att få den svenska skolan att framstå i bättre dager valde Skolverket att exkludera samtliga utrikesfödda elever från att skriva provet – med politikernas goda minne.

Om någon är osäker på vad begreppet ”de låga förväntningarnas rasism” innebär så har vi här ett glasklart exempel…

*Det lutande PISA-tornet tippar
PISA-fifflets eftermäle har ställt till det ordentligt för utbildningsminister Anna Ekström (S). Trots att hon har haft tillgång till information om att elever, på felaktiga grunder, undantagits från att skriva provet hävdar hon envist att hon inte alls har haft några sådana uppgifter. Skolverket hävdar att hon har informerats om vilka undantag som de gjort. Nu kommer KU att utreda huruvida Ekström har ljugit för riksdagen. Eller inte. Det krävs sannolikt mycket Red Bull, med viiingar, för att räta upp detta haveri.

Jag vill ge ett tips till Anna Ekström (S): Att göra fel, ljuga om det, och bli ertappad som lögnare är värre än att göra fel och erkänna direkt…
Leve pud-landet Sverige.

*Leve ”Britt-Marie 45”!
Réka Tolnai, ny ordförande för Centerns Ungdomsförbund (Cuf), går i en video på Twitter till attack mot lagen om anställningsskydd. ”Vi kan inte ha en lagstiftning som skyddar Britt-Marie 45, som har suttit kvar i fikarummet i flera år istället för hårt arbetande unga. Hej då LAS!”, säger Tolnai, med ett tonfall vars dumdryghet är lika gränslös som Cufs arbetarförakt.

Jag ger dig ännu en möjlighet dig att se Tolnai, ny ordförande i Cuf, i full frihet.

Det handlar om ett arbetarförakt – och ett förakt mot deras fackföreningar och arbetarpartier som S och oss i AP – som dryper från varje por i detta videoklipp. Detta sker under Annie Lööfs skyddande vingar.

”Britt-Marie 45” tillhör sannolikt de som lär upp de nya yngre på arbetsplatserna. ”Britt-Marie 45” förtjänar stärkt anställningstrygghet, högre lön och bättre arbetsvillkor… Leve Britt-Marie 45.

Britt-Mari 45, hennes systrar och bröder, förtjänar inte att bli hånade av sådana som Réka Tolnai – ny ordförande för Centerns Ungdomsförbund (Cuf).

Se Cufs hämningslösa knegarförakt nedan.

Bye LAS 👋 pic.twitter.com/rBnLuNl2Ok

— CUF (@cuf) May 18, 2021

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Vänster utan kompass
Kan man lita på V – andra delen

Ingress

”Dadgostar (V) tror på regeringssamarbete med Annie Lööf”.
Denna osannolika rubrik kunde vi läsa i Göteborgs-Posten den 17 maj. Lika osannolik är Centerns ungdomsförbunds (Cuf) videoklipp om ”Britt-Mari 45” som du kan se längst ned i detta korta blogginlägg (för att komma från mig).

Jag måste säga att både Dadgostars utspel och Cuf:s videoklipp har något gemensamt. De är båda orimliga. I det ena fallet ligger utspelet ”på gränsen” till politisk, inte personlig, personlighetsklyvning. Du kan inte tigga om att få regera tillsammans med det parti som är upphovet till den politik som du hotar att väcka misstroendevotum mot. Speciellt inte samtidigt. I det andra fallet har gränsen, definitivt, överskridits. Här måste diagnosen vara ett fullt utvecklat knegarförakt. Båda utspelen är olycksbådande. Som så mycket annat. Jag lämnar videoklippet till dig, käre läsare, att titta på. Själv tar jag itu med Vänsterpartiet – andra delen.

Del A.
Vänsterpartiets nya ledare Nooshi Dadgostar påstod sig förbereda ett ”regeringssamarbete” med Centerns partiledare Annie Lööf. Detta samtidigt som Vänsterpartiet, återigen, hotar med att försöka driva fram en misstroendeomröstning mot den S-ledda regeringen. Denna gång på frågan om utredningen om ”fri hyressättning”.

Vi i Arbetarpartiet tvingas efterlysa logiken i Vänsterpartiets agerande!

Det är Centerpartiet som driver på Socialdemokraterna när det gäller att försämra LAS, införa fri hyressättning, sänka skatterna ytterligare och så vidare. Och Socialdemokraterna låter sig drivas på. Skälet är att det är viktigare för S-etablissemanget att klänga sig fast vid regerings-positionerna (inte regerings-makten) än att försvara knegarna. Men det är trots allt Centern som driver Socialdemokraterna framför sig när det gäller försämringar av anställningstryggheten och försöken att införa marknadshyror.

I detta läge hotar Vänsterpartiet alltså den S-ledda regeringen med en misstroendeomröstning. Och samtidigt ”uppvaktar” V-ledaren, oblygt, själva roten till det onda, Centerns Annie Lööf, och frågar om de har ”chans” på ett regeringssamarbete tillsammans med Lööf. Dadgostar säger till och med, enligt GP, att V förbereder sig på ett ”regeringssamarbete” tillsammans med Lööf!

Ursäkta. Men detta agerande från V:s nya partiledning framstår som, politiskt sett, ”på gränsen” till sinnesförvirrat. För Vänsterpartiets egen skull hoppas vi att Annie Lööfs klara och tydliga Nej på denna uppvaktning från Vänsterpartiet leder till en, politisk, tillnyktring.

Återigen ställer vi oss frågan:
Vem kan lita på Vänsterpartiet

Del B.
Ni i V har hotat med en misstroendeomröstning i 2½ år. Antingen verkställer ni hotet, visar att ni menar allvar och går från ord till handling. Eller också byter ni metod. Vänsterpartiet i Umeå är i alla fall välkomna till Rådhustorget för att säga varför det är dåligt med marknadshyror. Vi förser er både med talartid och ljudanläggning. MEN GÖR NÅGOT … annat än att bara hota och sedan lägga er platta. Som en dörrmatta.

Avslutning
I klippet nedan kan alla se ordföranden för Centerpartiets ungdomsförbund. Tala om arbetarförakt. Vill Ung Vänster samarbeta med Cuf? Om inte – säg ifrån. Säg ifrån NU.

Bye LAS 👋 pic.twitter.com/rBnLuNl2Ok

— CUF (@cuf) May 18, 2021

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Vem kan lita på Vänsterpartiet – vad gäller LAS och fri hyressättning.
Det första av två blogginlägg?

*Inledning: Är Vänsterpartiet en dörrmatta?

Den 16 januari 2019 – för drygt 2 år och 4 månader sedan – utfärdade Jonas Sjöstedt ett ”misstroendelöfte” riktat mot den tillträdande regeringen Stefan Löfvén II (S+Mp).

Bildandet av denna regering var en enorm förödmjukelse för Vänsterpartiet:
* V förlorade helt det inflytande som partiet haft som budgetpartner till regeringen (S+Mp) under mandatperioden 2014-18,
* Partiet har under snart 2½ år blivit kallade för ”ytterkantsparti” – och därmed jämställts med (Sd) – bland annat av just C och L som var de partier som övertog Vänsterpartiets roll, och mer därtill, i samband med att S, Mp ,C och L slöt Januariavtalet 2019.
* Vänsterpartiet tvingades slutligen släppa fram en regering (S+Mp) som skulle försämra arbetsrätten (LAS), försvaga kollektivavtalen, införa fri hyressättning på nyproduktion av hyresrätter samt ”behålla” Alliansens tidigare skattesänkningar, mm.

Sedan dess har Vänsterpartiet, gång-på-gång-på-gång, hotat att fälla (S+Mp) regeringen. Det spelar ingen roll vilka de skulle fälla regeringen tillsammans med. För sossarna, och alla andra, skulle minsann få veta att Vänsterpartiet inte alls var den dörrmatta som så många – både utanför V, men även inom de egna leden – började uppfatta Vänsterpartiet som.

1. Vänsterpartiets dubbelspel och undanflykter
Men det visade sig att Jonas Sjöstedt och en majoritet av ledningen för V – som alltså utsattes för hård kritik från många av sina egna medlemmar, och som just därför tvingades tala så högt och så ofta om att fälla regeringen – hade byggt in en reträttfunktion för att slippa verkställa sina hot om att fälla regeringen. Jonas Sjöstedt och Co försökte vältra över ansvaret på någon annan än sig själva. Fegt men smart – fast smart endast under en begränsad period. Sedan hinner verkligheten ifatt.

Vänsterpartiet övervältrade ansvaret för om partiet skulle väcka ett misstroendevotum mot regeringen på LO-ledningen.

Den svekfulla försämringen av LAS – och ett svek mot löntagarna anser vi i Arbetarpartiet att den planerade försämringen av arbetstryggheten är – skulle inte leda till att Vänsterpartiet väckte ett misstroendevotum mot regeringen om även LO-ledningen deltog i sveket mot löntagarna (det vill säga om även LO gick med på försämringarna i Januariavtalet tillsammans med S+Mp+C+L)!

Ursäkta, vänsterpartister, men er logik innebär en intellektuell och politisk kollaps.

Tror ni att de reella-verkliga-materiella försämringarna av anställningstrygghet blir mindre kännbara för de löntagare som blir av med sina jobb om även LO-ledningen deltar i sveket? Tror ni att arbetslöshetens plågor minskar om även LO-ledningen lägger sig platt för Centern och Liberalerna – så att inte bara Socialdemokraterna ger efter för landets mest anti-fackliga partiledare Annie Lööf (och Nyamko Sabuni) utan även LO-toppen?

Uppenbarligen tror ni vänsterpartister att försämringen av anställningstryggheten känns mindre hård om den stöds av LO-ledningen. Annars skulle inte ledningen för ert Vänsterparti, efter så många och så stora ord, ha försökt vältra över ansvaret på ledarna inom LO – ansvaret för om ert Vänsterparti skulle försöka fälla regeringen via ett misstroendevotum i riksdagen. Eller inte. Många ansåg att ni i Vänsterpartiet sysslade med ett dubbelspel genom er metod att först hota regeringen med ett misstroendeomröstning i riksdagen, och sedan lägga ansvaret för om ni i V skulle väcka ett frågan om en misstroendeomröstning, eller inte, på LO-ledningen.

2. Att fälla eller inte fälla – plötsligt fick V tillbaka ansvaret
Vilken chock det måste ha varit för V då LO sprack på frågan om LAS. De fackliga ledare inom LO som är mest integrerade i socialdemokratins innersta krets är de från IF Metall och Kommunal. (Stefan Löfvén var, som alla vet, en gång förbundsordförande inom just IF Metall). Och tänka sig: plötsligt bröt de allra, allra, mest ”socialdemokratiserade” ledarna inom LO (de från IF Metall och Kommunal) med de övriga LO-förbunden och anslöt sig till den oheliga allians som stöder försämringarna av arbetstryggheten. Så nu blev det alltså följande gäng som vill försämra arbetsrätt och arbetstrygghet: S+Mp+C+L+Svenskt Näringsliv+PTK+IF Metall (S)+Kommunal (S).

Detta ingick inte i Vänsterpartiets fega upplägg.

Vänsterpartiets upplägg gick alltså ut på att lägga över ansvaret på LO. Men då LO sprack på frågan om LAS befann sig plötsligt  Vänsterpartiets ledning i en situation där de själva måste ta ansvar för den ”radioaktiva” frågan om de skulle fälla regeringen (S+Mp), tillsammans med olika borgerliga partier, eller inte. Vänsterpartiet måste, helt plötsligt, ta ansvar för sina egna hotelser. Vänsterpartiet hade varit FÖR smart. V hade spelat för mycket teater. Sådant straffar sig. Förr eller senare.

3. Lååång tystnad
Sedan följde en period av lååång tystnad från Vänsterpartiet. Det blev uppenbarligen svårt för ett parti som, hittills, vägrat att ta ansvar för sina egna hot om att fälla regeringen att nu plötsligt tvingas ta ansvar för dessa hot. Och att gå ut på gatan och demonstrera till försvar av LAS – tillsammans med exempelvis representanter för övriga tolv LO-förbund samt tillsammans med alla metallare, kommunalare och oss andra som naturligtvis också är emot försämrad anställningstrygghet – var inte att tänka på. Vänsterpartiet måste ju vara ett respektabelt parti. Speciellt med tanke på att det fanns de som nu börjat kalla dem för ”ytterkantsparti”.

Dessutom: Vi hade ju en coronapandemi … vilken lättnad för ett respektabelt parti som inte ens vill hålla ett torgmöte!

Men hade viljan funnits, från Vänsterpartiets sida, hade naturligtvis protester till försvar av LAS kunnat genomföras just tillsammans med representanter för alla oss som vill förbättra anställningstryggheten – inte försämra den. Behovet att förbättra LAS har förstärkts av coronapandemin – inte försvagats. Varför tog inte V initiativ till att åtta representanter höll möten samma dag till försvar för arbetstrygghet i Sveriges alla 290 kommuner. Exempelvis på 1 Maj i år?

Det går inte att lita på ett parti som ägnar sig åt dubbelspel. Först hotar V under gång-på-gång att fälla regeringen – och sedan smiter partiet undan genom att lägga över ansvaret på LO. Och när LO spricker på denna fråga, då tappar V talförmågan.

4. Nya hot om att fälla regeringen – och nya kryphål
Nu kommer en statlig utredare att föreslå fri hyressättning i nybyggda lägenheter. I Agenda hotade Vänsterpartiets nya ledare Nooshi Dadgostar, återigen, att fälla regeringen om den lägger fram ett förslag till marknadshyror. Detta parti har uppenbart inget lärt.

Lägg märke till att fri hyressättning på nyproduktion inte, omedelbart, är detsamma som marknadshyror.

Även i det hot om att fälla regeringen som Nooshi Dadgostar nu för fram, på samma sätt som Jonas Sjöstedt gjorde i samband med att Januariavtalet presenterades 2019, finns det kryphål. Jonas Sjöstedt kryphål bestod i att fegt försöka vältra över ansvaret på LO. Låt mig peka på några möjliga kryphål för Nooshi Dadgostar som gör det möjligt att först hota med att fälla regeringen (S+Mp), för att verka radikal,  och sedan slippa fälla regeringen (S+Mp).

Möjliga kryphål:
a) fri hyressättning på nyproduktion kommer att, till en början, beröra en väldigt liten del av hyresrätterna. Det kan finnas någon ledare i Hyresgäströrelsen som står S-ledning nära och som går ut och säger att ”fri hyressättning” är inte – åtminstone inte ÄNNU – detsamma som marknadshyror på hela beståndet av hyresrätter. Och då kan ju Vänsterpartiet, precis som fallet var med LO, säga att ”om hyresgästföreningen säger så då ska vi inte fälla regeringen,

b) regeringen lägger inte fram förslaget förrän efter valet 2022. I Sverige vet vi värdet av lååånga remisser. Detta räddar Vänsterpartiet från att behöva fälla S – samtidigt med att Nooshi Dadgostar och V kan fortsätta att hota och leka radikaler,

c) Vänsterpartiet räknar ut att eftersom det är så många partier, med så många mandat i riksdagen, som kommer att rösta för förslaget om fri hyressättning så kan de begära ett misstroendevotum och bli nedröstade och därmed slippa fälla regeringen,

d) Vänsterpartiet väntar med att begära misstroendevotum till exempelvis tre veckor före valet den 11 september nästa år så att om regeringen skulle förlora en omröstning i riksdagen kan regeringen ändå sitta kvar som en s.k. administrationsministär fram till och med valet och en tid därefter. Då kan Vänsterpartiet verkligen visa musklerna i slutet på valrörelsen och fälla regeringen i en misstroendeomröstning som de får med sig andra partier på – utan att i praktiken fälla regeringen.

Det finns många parlamentariska tricks.

Avslutning: Rådhustorget lördag 29 maj kl 12.45 – 14.30
Nu på lördag, den 29 maj, kommer vi i Arbetarpartiet att tala om varför vi anser att ett beslut om ”fri hyressättning” skulle innebära ett första steg mot marknadshyror. Vi kommer också att förklara varför vi inte anser att detta är rätt väg att gå för att lösa den svåra bostadsbristen i Sverige.

*Om ni i styrelsen för V i Umeå tar ett beslut om att skicka en talare till Rådhustorget, nu på lördag, får ni både nyttja en del av vår talartid och vår ljudanläggning. Det är bara att ringa och sedan komma. V i Umeå kan ju visa partiet på andra orter att det finns andra sätt än att endast hota – och sedan försöka slingra sig.

Det går inte att begränsa sitt agerande till högljudda hot i riksdagen –
hot som endast stannar vid just högljudda hot i riksdagen.
Om ett parti som har blivit så förnedrat som V ska
kunna behålla trovärdighet och värdighet
är det dags att göra något annat än
att leka kurragömma i riksdan´
VÄLKOMNA
29 maj

*Om om Hyresgästföreningen i Umeå vill säga sin mening om förslaget, och vill vara med nu på lördag, är ni självklart välkomna. Det är bara att slå en signal. Då kan en, av er utsedd, talare nyttja både en del av vår tid på Rådhustorget och vår ljudanläggning och föra fram er uppfattning om förslaget till fri hyressättning.

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Ingress
Andelen timvikarier är fortfarande hög trots kritiken. Över var femte anställd inom den kommunala äldre- och handikappomsorgen har en timanställning! Detta enligt siffror från i november år 2020 som presenterats av SKR (Sveriges kommuner och regioner).

Del ett
Den statliga Coronakommissionen riktade en skarp kritik mot detta förhållande i sin rapport om äldreomsorgen i december 2020. Coronakommissionen menade att en alltför hög andel timvikarier hade inneburit en ökad smittspridning.

Bakgrunden är att timvikarierna:
– ofta måste jobba på flera olika arbetsplatser för att få ihop till en lön som det går att leva på,
– timvikariaten är en av de otryggaste anställningsformerna där många inte vågar säga nej till ett arbetspass av rädsla för att chefen ska sluta ringa upp dem när det behövs vikarier med kort varsel.

Det blir alltså en riskfaktor med personal inte har råd, eller inte vågar, stanna hemma trots förkylningssymtom.

– Kontinuiteten och anställningsformerna är ett stort problem på äldreboendena. Att en fjärdedel av personalen är timanställda, daglönare, gör det betydligt svårare att stanna hemma vid minsta symptom, sa Johan Fritzell, professor i sociologi och ledare för Karolinska institutets center för äldreforskning till Sveriges Radio i juni 2020 angående situationen i Stockholmsområdet.

Del två
Ingen mindre än statsepidemiolog Anders Tegnell, himself, tillhörde den växande skara som belyste anställningsformernas betydelse för smittspridningen under förra våren. Så kritiken från Coronakommissionen mot otrygga anställningsförhållanden, som timanställningar, kom som en bekräftelse på vad många andra redan sagt. Redan under våren 2020 togs den höga andelen timvikarier upp som en riskfaktor.

Avrundning
– Jag får massor med mail varje dag från människor som jobbar på äldreboenden som pekar på de grundläggande problem man har där. Med väldigt mycket personal som går fram och tillbaka, personal med väldigt oklara anställningsförhållanden och inte alltid speciellt välutvecklade rutiner, sa Tegnell i SVT:s Aktuellt i april 2020.  

Trots detta har det inte skett någon minskning av andelen timanställda inom den kommunala äldre- och handikappomsorgen, som legat stadigt kring 21 procent de senaste åren.

Anställningstryggheten borde ökas – inte minskas. För de anställdas skull. För brukare och vårdtagare. När nu LAS överges innebär detta bland annat följande:
– allt fler anställda blir rättslösa daglönare,
– grunden läggs för nya dödsoffer i nästa viruspandemi.

En sak kan vi vara säkra på – det kommer nya viruspandemier.
När coronapandemin slog till hade Sverige avvecklat beredskapslagren.
Då nästa pandemi slår till kommer kanske anställningstryggheten att vara avvecklad.

Med nya dödsoffer som följd.

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Detta blogginlägg är en bearbetning av vad en partikamrat som är undersköterska har skrivt

Ingress
Redan före coronapandemin pyrde missnöjet bland vårdpersonal, patienter och anhöriga runt om i landet. Efter över ett år med pandemin, och de väldiga påfrestningar som denna inneburit, har nu stämningen nått bristningsgränsen på en rad håll. Bland annat i Västmanland, Östergötland och Västerbotten.

Jag kommer att ta upp fyra olika exempel på protester runt om i Sverige. Protesterna riktar sig mot de stora brister som coronapandemin har avslöjat inom bland annat sjukvård och äldreomsorg. Dessa brister utgör skäl för att ta strid för att stoppa verkställandet av de planer som finns på ytterligare nedskärningar inom sjukvård och äldreomsorg.

Det som krävs är naturligtvis motsatsen.

Har coronapandemin visat på någonting är det behovet av mer pengar för ökad personaltäthet samt förbättrade arbetsvillkor inom sjukvård och omsorger. Men detta kommer inte att ske utan strid. Varför? Därför att år 2019 beslöt hela 17 av Sveriges 21 regioner om ytterligare nedskärningar inom sjukvården. Dessa beslut står fast. Låt mig ge några exempel:
*I Region Västerbotten beslöts att det skulle skäras ned med 565 miljoner i sjukvården under treårsperioden 2020-2021-2022,
*I Region Norrbotten beslöts att det skulle skäras ned med 700 miljoner i sjukvården under samma treårsperiod,
*I Region Stockholm beslöts att det skulle skäras ned med 1100 miljoner i sjukvården bara under förra året (2020).

Trots coronapandemin kvarstår dessa väldiga, och riksomfattande, beslut om nedskärningar inom sjukvården. Här i Västerbotten har inget beslut fattats om att riva upp nedskärningspaketet på 565 miljoner. Beslutet kvarstår. Och har börjat verkställas.

Del ett
Protesterna i Östergötland lönade sig. I juni 2020 överlämnade Vårdförbundet (huvudsakligen sjuksköterskornas fackförbund) i Östergötland en namninsamling till regionledningen med krav på ordentlig kompensation till den personal som inte fick ta ut fyra veckors sammanhängande semestrar under juni, juli och augusti.

Inför årets semestrar har regionstyrelsen beslutat att personal som behövs för att säkra pandemivården ska få en ersättning motsvarande 290 procent av ordinarie lön  – om de flyttar sin semester för att täcka personalbehovet under sommarmånaderna. Detta är ett direkt resultat av protesterna inför förra sommaren. Detta måste ses som en seger för personalen.

Samtidigt är missnöjet stort bland Vårdförbundets medlemmar i Östergötland. På fackets facebooksida har flera medlemmar framhävt att det viktigaste är rätten till fyra veckors sammanhängande sommarsemester. Detta inte minst på grund av behovet av återhämtning efter ett år med en väldigt hård press. Situationen bäddar för fortsatt kamp för mer resurser till sjukvården.

Del två
Riskerar livet på jobbet – straffas ekonomiskt. Undersköterskor inom äldreomsorgen i Umeå kommun är kritiska mot att personal som smittas av coronaviruset på jobbet straffas ekonomiskt. En undersköterska, som intervjuas i Västerbottens-Kuriren (20/4), berättar att hon stängdes av från jobbet efter att, ovetandes, ha besökt en brukare som hade covid-19.

Under avstängningen, som varade under nio dagar, tvingades undersköterskan att ansöka om s.k. smittbärarpenning från Försäkringskassan. Denna smittbärarpenning ersätter knappt 80 procent av lönen – och som mest 810 kr per dag.

Hade undersköterskan varit anställd vid Region Västerbotten hade en sådan avstängning gett undersköterskan full lön under avstängningsperioden. Umeå kommun har brist på undersköterskor. Då kommunen behandlar sina undersköterskor sämre än den andra stora arbetsgivaren (regionen) riskerar detta att förvärra bristen på undersköterskor.

Del tre
I april berättade IVA-sköterskan Carina Vendlegård i Västerås för Sveriges Radio P1 om varför hon, i höstas, lämnade intensivvårdsavdelningen vid Västmanlands sjukhus efter tio år. Carina Vendlegård beskrev det hårda trycket under pandemin som det främsta skälet till att hon sagt upp sig.
Arbetssituationen på IVA påverkade även hennes vardagsliv. Hon fick sömnsvårigheter, fick ta dubbel dos av magsårsmedicin samt blev otrevlig, gråtmild och trött. Även flera av hennes kolleger hade antingen slutat eller blivit sjukskrivna. När hon lämnade IVA för att istället jobba med andra typer av vård beskrev hon det som att hon ”fick nytt liv”.

Det pressade läget på intensivvården, med en personalstyrka på bristningsgränsen, understryker det akuta behovet av en rejäl upprustning av sjukvården. Inte fortsatta nedskärningar.

Del fyra
Vårdpersonal protesterar mot uppskjuten vaccinering. Personalen vid Psykakuten på Norrlands Universitetssjukhus NUS protesterar mot att de ska vaccineras mot coronaviruset först under fas 4 – den sista fasen. Efter att ha försök förklara för sina chefer varför även de borde vaccineras tillsammans med övrig vårdpersonal, även de arbetar ju inom sjukvården på NUS, har personalen ledsnat. Och gått ut med hård kritik av sina överordnade i media.

Förklaringen som personalen fick var att psykakuten hade ett lägre patientflöde än den ”vanliga” (somatiska) akuten. Personalens svar var att peka på att psykakutens personalstyrka hade minskats. Det lät så här:
– Vi har i och för sig färre patienter men vi är också en mindre personalgrupp så risken är att det blir en stor skada om vi får in smittan i vår personalgrupp, berättar en av de intervjuade ur personalen för Västerbottens-Kuriren.

Del fem
Var fjärde IVA-sköterska överväger att säga upp sig. Det är idag fler covidpatienter som behöver intensivvårdas än under pandemins andra våg. Samtidigt råder det stor brist på IVA-sjuksköterskor. I februari varnade Vårdförbundet för att var fjärde IVA-sköterska i landet övervägde att säga upp sig.

Avslutning
Idén är att samla olika initiativ till en gemensam manifestation med betoningen på behovet av mer resurser till sjukvård och äldreomsorg. Arbetarpartiets tanke är att det borde genomföras en bred uppvaktning av statsminister Stefan Löfven i samband med riksdagens öppnande den 14 september.

Själva sprider vi en partipolitiskt obunden namninsamling för bland annat just mer resurser till sjukvård och äldreomsorg.

En samling av olika initiativ, från skilda delar av Sverige, skulle rikta en skarp signal till makthavarna om att det måste bli ett slut på nedskärningspolitiken. En gemensam manifestation, då riksdagen öppnar den 14 september, skulle även höja kampmoralen hos personalen runt om i landet.

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Ingress
Idag är det på dagen 90 år sedan skotten i Ådalen 1931. Det räcker inte med monument över fallna hjältar och högtidliga tal och skriverier över den tid som flytt. Den arbetsmarknad som växer fram inför våra ögon, i form av bemanningsföretag och kriminellas utnyttjande av papperslösa, ställer åter frågor om strejk och solidaritetshandlingar på dagordningen. Det som dessutom ställs på dagordningen är främst LO-förbundens förmåga, och vilja, att organisera de allt fler oorganiserade i konflikt med en helt ny typ av arbetsgivare som har mer gemensamt med maffian än med SAF under 1960-talet.

Monument över de fallna

Kort historik
Dagen före skotten i Ådalen hände följande: Strejkbrytare hade blivit förlagda i en barack i Lunde. Det var en medveten provokation, från myndigheternas sida, att förlägga strejkbrytare mitt i det ”röda Ådalen” då strejk rådde. Detta skapade en oerhörd förbittring bland arbetarna – långt utanför Lunde.

Myndigheternas agerande tyder på att de ville framkalla en konfrontation mellan polis/militär å ena sidan, och arbetarna samt fackföreningarna å den andra! Statens representanter trodde, uppenbarligen, att de genom sin överlägsenhet i eldkraft skulle gå segrande ur en sådan kraftmätning. Det som hände styrker uppfattningen att myndigheterna ville provocera.

Arbetarna samlades, som väntat var, utanför strejkbrytarnas barack. Genom att kasta sten mot baracken protesterade arbetarna mot att myndigheterna hade placerat strejkbrytarna i Lunde. Myndigheterna hade därmed skapat en mycket spänd situation. Det som sedan händer är att myndigheterna trappar upp spänningen ännu mer. Detta genom att polisen (eller militären) kastar en fosfor-handgranat mot arbetarna. Granatens funktion är att skapa panik genom eld- och rökutveckling. Kom ihåg: dessa provokationer från myndigheternas sida utspelade sig dagen före skotten! Händelserna visar dels på den explosiva atmosfär som rådde bland arbetarna. Dels på mentaliteten hos de officerare som dagen efter skulle ”ge eld” mot ett obeväpnat demonstrationståg och gå till historien som ”arbetarmördare”.

Fem döda kunde ha varit 150
Mycket tyder alltså på att myndigheterna ville provocera fram en konfrontation i Ådalen vid denna tidpunkt. Stämmer detta var tanken att statsmakten, genom en seger i arbetarrörelsens radikalaste fäste (Ådalen), skulle kunna bryta kampviljan både i denna del av Sverige och även på andra platser. Men det är däremot svårt att tro att samma myndighetspersoner hade tänkt sig detta vansinnesdåd: att två tunga kulsprutor skulle börja skjuta rakt in i ett demonstrationståg på uppåt 10 000 deltagare. Ordern att skjuta var en order som kunde ha inneburit en masslakt av människor. När en militär-polisiär order om att öppna eld mot människor väl är given finns det ingen väg tillbaka. Det finns heller ingen i förväg uppgjord plan som håller. Det som sedan händer är oförutsägbart.

Denna dag, för 90 år sedan, dödades fem arbetare i Lunde och ytterligare fem skadades av kulorna som avlossades från de militärer som kallats in. Men det kunde lika gärna ha varit 50 döda. Eller 150 döda och 500 skadade.

Men så blev inte fallet. Detta tack vare den sällsynta sinnesnärvaron från en av de demonstrerande arbetarna. Tore Andersson. Denne arbetare tillhörde musikkåren och gick därför långt fram i demonstrationståget. Då kulsprutorna började smattra, och folk falla, blåste Andersson den militära signalen för ”Eld upphör” med sin trumpet. Militären uppfattade detta som en order och deras eldgivning upphörde! Men vi måste alla ställa oss frågan vad som hade hänt utan detta rådiga ingripande? Svaret är att det hade kunnat ligga 150 döda på marken och 500 sårade. Hade det inte varit för Tore Anderssons ingripande (Tore tog senare namnet Alespong).

Efter 1931 har militär aldrig satts in mot demonstranter
Försök gjordes att åtala Tore Andersson. Detta var en ytterligare provokation. I en intervju i tidningen Brand, lite senare, uppgav Andersson att han delgivits misstanke om brott. Han skulle ”otillbörligen ha tagit kommandot över militär trupp”! Och så var det: Andersson hade verkligen tagit befälet genom att blåsa ”Eld upphör”. Hur många liv han därmed räddade får vi aldrig veta – vi kan bara gissa.

Idén att åtala Tore Andersson visar att myndigheterna helt saknade verklighetsuppfattning. Fem döda och fem skadade. Och ändå fortsatte vissa statliga funktionärer att agera på samma provokativa sätt som före – trots att utbrottet stirrade dem i ansiktet. Andra såg verkligheten klarare. Åtalet lades ned. Vissa inom borgerligheten insåg att ett åtal, i rådande stämning, skulle ha varit detsamma som att utlysa ett uppror i Ådalen. Ett uppror som kunde ha skapat en verklig rörelse bland arbetarna och deras organisationer. De hade tveklöst kunnat ta över makten i Ådalen men rörelsen kunde ha spritt sig, via Norrland, till övriga delar av Sverige.

Den del av etablissemanget som förstod hur spänt läget verkligen var förstod alltså att det fanns en gräns som inte skulle passeras. Efter dödsskjutningarna i Ådalen har militär aldrig satts in mot demonstranter i Sverige.

Makabert rättsligt efterspel
Samtidigt var de rättsliga påföljderna uppseendeväckande och skandalösa. Låt oss citera Wikipedia:
”Landshövding K. J. Stenström, landsfogde Sune Påhlman, kaptenerna Nils Mesterton och Beckman, sergeanten Rask och furiren Tapper åtalades. Landshövdingen och landsfogden frikändes men förflyttades. Militärerna dömdes av krigsrätten men Krigshovrätten undanröjde domarna mot Mesterton och Beckman vilket fastställdes av Högsta domstolen. Furir Tapper fick tre dagars arrest medan sergeant Rask frikändes.”

Så billiga var alltså arbetarnas liv enligt den dåtida juridiken. Det blev däremot ”dyrt” för de som hade organiserat demonstrationer. Jag citerar återigen Wikipedia:

”För kravallerna i Sandviken åtalades och dömdes följande: Axel Nordström – senare riksdagsman för SKP – (ledarskap vid upplopp, brott mot annans frihet, ledare för otillåten demonstration i Kramfors – två och ett halvt års straffarbete), H. Sjödin (deltagande i upplopp, misshandel – åtta månaders straffarbete), Gusten Forsman (deltagande i upplopp – fyra månaders straffarbete), J. E. Törnkvist (brott mot annans frihet – två månaders villkorligt).”

Tar facket upp striden mot bemanningsföretagen?
Vi skrev att de myndigheter som ville åtala Tore Andersson 1931 saknade verklighetsuppfattning. Idag måste vi fråga oss om fackföreningarna förstår verkligheten? I Europa växer arbetslösheten. I Europa växer inflytandet för kriminella gäng för vilka våld tillhör vardagen. Och bemanningsföretag blir en allt vanligare företeelse på svensk arbetsmarknad. Vad händer när dessa, precis som i dagens USA och i 1920-talets Sverige, börjar ställa strejkbrytare till företagens förfogande? Faktum är att detta redan har börjat. Fast i mindre skala. För ett antal år sedan ställde en funktionär för syndikalisterna fackliga krav på ett bemanningsföretag – och slogs blodig. Vet LO-förbunden hur de ska agera den dagen deras representanter råkar ut för samma sak?

Avslutning
Det räcker inte med att beundra monument över fallna hjältar. Istället måste vi börja tänka på hur facken ska organisera skyddet för de levande. Både för de som ska förhandla med bemanningsföretag och med de kriminella som tyvärr ”företräder” det växande antal människor som lever i skuggsamhället. Men medan vi tänker så borde vi ändå resa ett monument över Tore Andersson. Vi kommer att behöva visa samma omsorg om dagens fackliga kamrater, och samma kyla i handling då kulorna börjar vina, som denne hjälte med trumpet visade för 90 år sedan idag.

PS. Till dig som vill läsa mer om 1920- och 30-talets konflikter på arbetsmarknaden rekommenderar jag följande artiklar ur Nya Arbetartidningen:
https://nya.nu/2013/07/06/munckska-karen-efter-tysk-forebild/
https://nya.nu/2013/07/06/stridbara-arbetare-i-sverige/

PPS. Till dig som vill hjälpa till att hålla minnet av skotten i Ådalen levande genom att berätta för dina barn rekommenderar jag att ha hjälp från boken ”Blod i gruset” av Mats Jonsson. DS.

PPS2. Via länken nedan kan du se ett inslag från dagens Kulturnyheterna på SVT – om händelserna i Ådalen 1931. Klicka på länken och tryck sedan på knappen ”Spela från 12 minuter”. Inslaget är cirka 2 minuter långt och börjar direkt då du trycker på knappen ”Spela från 12 minuter”.

https://www.svtplay.se/video/30911930/kulturnyheterna/kulturnyheterna-14-maj-18-15-2?position=697&id=ea214wr

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Ingress
Omställningsstöden till arvoderade politiker missgynnar arbetare och invandrare. Alla svenskar borde ha samma politiska möjligheter. Tyvärr är det inte så. I takt med ökande långtidsarbetslöshet, inkomstklyftor samt segregering försvåras de politiska möjligheterna för arbetare och invandrare av båda könen. Utformningen av omställningsstöden, som var tänkta att utgöra en sorts ”a-kassa” för politiker som tvingas avgå efter ett valnederlag eller maktkamp inom sitt eget parti, gör inte situationen bättre.

Del ett
Låt mig börja med att förklara de olika förutsättningar som politikerna har. I Umeå kommunfullmäktige och i andra fullmäktigen. *Fritidspolitiker lever på vanliga jobb som de tar ledigt från då exempelvis kommunfullmäktige har möten. De måste använda kvällar och helger till att sätta sig in i Umeå kommuns olika angelägenheter. Detta ger naturligtvis ett sämre utgångsläge. Många fritidspolitiker gör ett beundransvärt jobb. Andra är tyvärr endast röstboskap.
*Arvoderade politiker är bland annat de som kallas för kommunalråd och nämndsordförande för olika omsorger och skolformer. De ska sätta sig in i, och ta ställning till, det som händer i Umeå kommun på heltid (ibland deltid). Vi talar här om de personer som dels har stått högst upp på valsedlarna, dels återfinns i de partier som även är representerade i riksdagen. De ”arvoderade” politikerna har ofta mycket höga inkomster i form av just arvoden finansierade av skattebetalarna. Även bland dessa finns det både kunniga och röstboskap. Enligt min mening.

Del två
En politiker som vill försöka påverka utvecklingen måste sätta sig in i många frågor. Inte sällan komplicerade. Detta kräver oftast att den folkvalde tar ett ”arvoderat” uppdrag. Om chansen uppstår. Men gör du det kan det hända att du samtidigt riskerar din framtid. Det som händer om en arvoderad heltidspolitiker tvingas avgå, efter ett valnederlag eller maktkamp i sitt eget parti, varierar väldigt mycket.

Om du ingår i maktens nätverk, som sörjer för ”de sina” oavsett parti, kan det gå alldeles utmärkt. Vilket vi också ska visa. Men är du en arbetare eller invandrare (som ofta är just arbetare) – och inte tillhör något av maktpartierna – kan du falla mycket hårt då du förlorar ditt arvoderade uppdrag.

Arbetare och invandrare som tar ett arvoderat uppdrag exempelvis då de fyllt 43, och sedan förlorar uppdraget tolv år senare, löper risken att bli permanent arbetslösa. För vid 55 års ålder, efter tolv års frånvaro från sitt gamla jobb, är många chanslösa på arbetsmarknaden. Så är det väldigt ofta om du inte tillhör ”maktens nätverk” som kan ordna dig en reträttplats inom exempelvis en folkrörelse eller näringslivet. Dessa skilda förutsättningar reducerar, obönhörligen, antalet arbetare och invandrare (av båda könen) som vågar satsa på att ta arvoderade uppdrag. Om de inte tillhör maktpartierna som innebär ett skyddsnät för de priviligierade. Riskerna för vanliga knegare, svenskfödda eller invandrare, är för stora.

Del tre
Tre år med ett omställningsstöd, även om stödet är högt, väger lätt mot 15 års arbetslöshet. För arbetslöshet för resten av livet är just vad knegare, som inte tillhör maktens nätverk, riskerar. För dessa skulle det bästa omställningsstödet inte vara pengar.

Det bästa vore ofta en utbildning och ett garanterat knegarjobb, som någon som fyllt 55 år och varit borta från arbetsmarknaden i tolv år, klarar av. Vi talar om arbetslinjen även för tidigare politiker.

Idag utgår omställningsstöd under tre år. De två första ger 80 procent av det tidigare arvodet och det tredje året ger stödet 60 procent. Teoretiskt skulle den idag högst arvoderade politikern i Umeå kommun kunna få ut uppåt 2,5 miljoner före skatt! På tok för mycket.

Del fyra
Men det mest stötande återstår att berätta. Räknar vi om detta visar det sig att den idag högst arvoderade i kommunen kan få ut nästan 75 000 kr/mån i omställningsstöd. Skulle sedan denne, tack vare sitt kontaktnät, få ett välbetalt jobb inom en folkrörelse eller näringslivet på 74 000 kr/mån – alltså tusen kronor lägre än omställningsstödet – blir utformningen av stödet verkligen stötande.

Omställningsstödet är nämligen konstruerat så att den tidigare politikern, ifall det nya jobbet bara ger en aning lägre lön än själva omställningsstödet, får behålla hela omställningsstödet! Låt mig säga detta igen fast med siffror. Om det nya jobbet ger 74 000 kr/mån får hela omställningsstödet på 75 000 kr/mån behållas. Detta ger 149 000 kr/mån!

Vissa journalister har beskrivit konstruktionen så att omställningsstödet endast skulle höja lönen med tusen kronor, så att politikern inte skulle förlora på att arbeta (74 000 + 1000 = 75 000 kr/mån). Men dessa journalister har inte fattat något alls. Otroligt nog. Omställningsstödets utformning får mig att tänka på Matteus 13:12

”Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har”.

Del fem
Låt oss nu gå från detta tänkta exempel till den tidigare gruppledaren för V. Här i Umeå. Den tidigare gruppledaren för V fick ett nytt jobb. Direkt. Heltidslönen var 33 500 brutto. Då den tidigare V-ledaren lagt till omställningsstödet, i detta fall på 45 269, blev den tidigare V-ledarens bruttoinkomst ca 80 000 kr /mån (medräknat arbetstidsförkortning plus andra inkomster). Den tidigare V-ledaren borde aldrig ha tagit ut en enda krona i omställningsstöd. Personen gick nämligen aldrig arbetslös!

Omställningsstödet är alltså tänkt att vara en ”a-kassa” under omställningen från arvoderad politiker till vanlig löntagare. Inte en jättebonus ovanpå den nya lönen. Priset blev att den tidigare V-ledaren hamnade på Expressens lista över det 20-tal politiker i Sverige som hade dubbla inkomster via detta omställningsstöd.

Avslutning
Jämför detta med den tidigare gruppledare för MP. Denne har, efter 2,5 år, inte fått något jobb. Den som står utanför maktens nätverk och som dessutom saknar ett eget nätverk (vilket de flesta arbetare och utlandsfödda gör), och samtidigt har uppnått en viss ålder, löper risken att landa mycket hårt efter att ha förlorat sitt arvoderade uppdrag. Den tidigare MP-ledaren har verkligen behövt stödet. Denne har inte fuskat sig till dubbla inkomster. Istället utgör den tidigare gruppledaren för MP ett typexempel på de problem som kan drabba invandrare och arbetare som inte tillhör maktpartierna.

Jag har tidigare riktat kritik mot journalister som inte fattat hur stötande omställningsstödet fungerar. Jag vill avsluta detta blogginlägg med att säga följande: det var lågt av VK att likställa den tidigare gruppledaren i MP med den tidigare V-ledaren.

Tycker VK att detta var en opartisk nyhetsrapportering?

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Ingress
Förra måndagen hade Umeå kommunfullmäktige möte. Den som läste blogginläggen efter kommunfullmäktige kunde tro att den viktigaste debatten handlade om Svenska Rallyt. Men så var det inte. Den viktigaste fråga som debatterades på fullmäktige handlade om årsredovisningen för år 2020. En årsredovisningen innehåller viktig information i siffror rörande kommunens ekonomiska utveckling. En årsredovisning handlar även om hur exempelvis sjukskrivningarna hos kommunens anställda har utvecklats under förra året samt hur arbetsmiljöarbetet har fungerat under det gångna året.

I Arbetarpartiet har vi dragit ett antal viktiga slutsatser av årsredovisningen som hjälper oss att förstå läget i Umeå kommun. Här följer några av dessa slutsatser.

1. Coronapandemin har byggt upp en väldig ”omsorgsskuld”. Coronapandemin innebär att fjolårets ekonomiska siffror är svåra att jämföra med tidigare år. Pandemin har, något motsägelsefullt kan tyckas, inneburit att kommunen gått med ett stort överskott under år 2020. En av de verksamheter inom Umeå kommun som rapporterade stora överskott var äldreomsorgen. Men detta beror bland annat på att många äldre har avstått från att ansöka om hemtjänst eller en plats på ett särskilt boende för att inte riskera att smittas av coronaviruset. Denna ”äldreomsorgsskuld” kommer kommunen med största sannolikhet att få betala tillbaka under kommande år. Till detta kommer ett behov av att rusta upp äldreomsorgen, främst genom en ökad personaltäthet, och bättre anställningsvillkor.

Utöver äldreomsorgen finns det även en rad andra kommunala verksamheter som har byggt upp liknande ”skulder” till behövande umebor i sin verksamhet. Ett exempel är skolan. Där måste elever som har halkat efter på grund av distansundervisningen få hjälp med att hinna ikapp.

2. Skatteintäkterna har minskat med hela 200 miljoner! Årsredovisningen visar även att Umeå kommuns skatteintäkter blev drygt 200 miljoner kr lägre än beräknat under 2020. Denna minskning av skatteintäkterna täcktes denna gång genom att kommunen fick tillskott av statliga pengar. Men i det här sammanhanget vill jag påminna om det växande ”krokodilgapet” som utgör ett hot mot kommunens ekonomi i framtiden. Det vi menar med krokodilgapet är följande:
*Även om skatteintäkterna kommer att växa så kommer kostnaderna att växa snabbare – år för år. Detta beror på att antalet barn i skola/ förskola samt andelen äldre som behöver äldreomsorg ökar som andel av Umeås befolkningen under de kommande tio åren. Omvänt kommer andelen umebor som arbetar och betalar skatt att minska.
Se bilden nedan.

Mot denna bakgrund är det mycket oroväckande att skatteintäkterna i Umeå kommun blev drygt 200 miljoner lägre än beräknat under 2020. Speciellt med tanke på den ”äldreomsorgsskuld” som byggts upp samt behovet av ökad personaltäthet och bättre arbetsvillkor inom bland annat äldreomsorgen. Detta understryker att kommunen måste prioritera de lagstadgade basverksamheterna allt hådare. Det kan inte bli fråga om nya skrytprojekt.

3. Långtidssjukskrivningarna har ökat. Coronapandemin har föga förvånande inneburit att sjukfrånvaron ökat. Det är många som har följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer och stannat hemma vid förkylningssymptom. Detta skulle kunna förklara en del av ökningen vad gäller sjukskrivningarna. Men inte allt.
Det som vi finner mycket oroväckande är att det inte har skett något trendbrott när det gäller långtidssjukskrivningarna. Vi anser att ökningen av långtidssjukskrivningarna inte kan förklaras av att anställda har följt Folkhälsomyndighetens råd och stannat hemma vid förkylningssymptom på grund av pandemin.  Andelen anställda i kommunen som varit sjukskrivna under en sammanhängande tid av 60 dagar, eller mer, ökade från 4,5 procent år 2019 till 4,8 procent år 2020. Denna ökning tror vi inte kan förklaras med pandemin (även om statistiken naturligtvis kan innehålla vissa personer som drabbats av s.k. långtids-covid). En av de viktigaste frågorna för Arbetarpartiet är att få långtidssjukskrivningarna att vända nedåt. Här behövs ett trendbrott. Tyvärr tyder årsredovisningen på att detta trendbrott tyvärr fortfarande är långt bort. Arbetarpartiet kommer att prioritera frågan om att sänkta sjuktalen ännu mer i våra kommande Alternativbudgetar. Men också i alla våra samtal med umeborna – på stadens torg och i trapphusen.

4. Allvarliga brister i kommunens arbetsmiljöarbete. Kommunens revisorer påpekade att det finns flera, både tydliga och allvarliga, brister i kommunens arbetsmiljöarbete. Bland annat finns det ett mörkertal som beror på att vissa händelser aldrig rapporteras. Kommunens revisorer såg så allvarligt på situationen att de anlitade en extern firma (Ernst & Young) för att granska kommunens arbetsmiljöarbete. EY konstaterade att viss personal inte vågar redogöra för de verkliga förhållandena på arbetsplatsen i kommunens medarbetarenkät samt att många anställda i Umeå kommun inte vågar, eller hinner, rapportera in brister i arbetsmiljön.

Detta understryker det vi i Arbetarpartiet länge har varnat för.

Detta är att Umeå kommun uppmuntrar en auktoritär ledarskapskultur. Denna skapar i sin tur skapar en tystnadskultur bland personalen. Detta motverkar en kreativ och positiv stämning. Ta exempelvis sättet på vilken den nya heltidsmodellen infördes för drygt fem år sedan. Detta var ett skräckexempel på hur något som var viktigt – och som kunde ha inneburit en uppmuntran för de anställda i Umeå kommun – förvandlades till något negativt.

Den kommunledning som hotar sin omsorgspersonal med uppsägning – om de inte skriver på sitt nya anställningskontrakt inom fem (5) dagar – kommer att få svårt att skaffa kompetent och väl utbildad personal.

Umeå kommuns bristfälliga personalpolitik har även återspeglats under coronapandemin. Inom Region Västerbotten har undersköterskor, som smittas med coronaviruset på jobbet, i regel fått stanna hemma med full lön. Men i Umeå kommun har undersköterskor istället fått gå hemma med smittbärarpenning. Detta innebär knappt 80 procent av lönen …

Slutsatser
A. Under debatten om årsredovisningen var det flera politiker som betonade hur svårt det var att dra några slutsatser av pandemiåret 2020. I Arbetarpartiet håller vi inte med. Vi anser att de inledande orden i Arbetarpartiets Alternativbudget för Umeå kommun år 2021 står fast:

”Den grundläggande uppgiften för Umeå kommuns politiska ledning är att klara de lagstadgade basverksamheterna samtidigt som de ekonomiska förutsättningarna försämras påtagligt. Denna uppgift är inte möjlig att lösa utan krismedvetenhet”.

B. Coronapandemin borde ha ruskat om även de mest insuttna och omedvetna politikerna i Umeå kommun. Men debatten om årsredovisningen, i samband med Umeå kommunfullmäktiges möte den 26 april, avslöjade att det tyvärr saknas krismedvetenhet.

C. Vi måste sannolikt gå till val nästa år med följande paroller:

ARBETARPARTIET – det snålaste partiet.
* Inte en krona till skrytprojekt,
* Sänkta politikerarvoden,
* Konferenser via länk – istället för via resor – långt efter att coronapandemin är över.

*Satsa endast på lagstadgade basverksamheter – med ökad personaltäthet.