I morse blev jag lite sorgsen. Gick upp tidigt, skulle jobba, kollade Twitterflödet. Och läste att Clarence Clemons har avlidit.

Märkligt. Att man blir så berörd.

Men det är ju en musiker som man haft med sig i så många år, en sidekick till Bruce Springsteen, en del i helheten E Street Band, som alltid funnits där. Alltid. Ända sedan jag upptäckte The River (låten) via radio i början av 80-talet då den låg på topplistan.

Clarence Clemons liksom övriga omkring Bruce Springsteen, och förstås han själv (Bruce) har alltid utstrålat så mycket värme. Både i sina personer och i sin musik.

Det är tråkigt när ens favoritartister blir går bort.

Det är en del av livet. Men man påminns om förgängligheten i allt som man har omkring sig och tar så för givet.

Men musiken lever vidare. Musiken lever alltid vidare.