Kategori: blogg

Tycka utan att kränka

Av , , Bli först att kommentera 2

Många gånger irriterar sig artikelkommentatorer över att VK inte godkänner allt, eller framför allt inte just deras kommentarer.

Jag försökte mig på att ge ett svar i helgen då jag jobbade. Men jag vet sedan tidigare att det är ett Sisyfosarbete, det vill säga går man i svaromål så kommer bara nya frågor. Jag är ändå av den åsikten att en tidning som VK ska svara på rimliga frågor och vara öppen med arbetsmetoder och etiska ställningstaganden, i den mån det är möjligt.

Ett problem dock är att många som kommenterar, eller i alla fall vissa som kommenterar, artiklar inte är medvetna om att det inte är okej att skriva vad som helst. Det känns som att det är viktigt att gång på gång påpeka i diskussionstrådarna, att det som skrivs och publiceras har betydelse, att det påverkar andra och att det kan kränka människor. Kanske människor som har ställt upp i tidningen för att berätta sin historia, eller om en känslig händelse – att de personerna sedan ska utstå gatlopp i kommentarerna av anonyma nät-tyckare (eller näthatare emellanåt) känns inte rättvist.

Det finns många som vill tycka väldigt hätskt, i skydd av anonymitet. Där går vi som modererar kommentarer in och läser, bedömer och kastar det som inte uppfyller kraven. Att det skulle handla om censur är naturligtvis nonsens. Det finns ingen given rättighet att skriva vad som helst i en nättidning som tar publicistiskt ansvar. Rådet är att starta egna bloggar för att skriva vad man vill – och då också få ta ansvaret själv om man bryter mot någon lag.

kommentarer

Berlinmuren

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag gick på journalistutbildningen vid Kalix folkhögskola när Berlinmuren föll.

Det som slår mig nu och kanske även då, var att det var inte vi blivande journalister på folkhögskolan som såg det självklara och uppenbara som måste göras – åka dit när historia utspelar sig. Nej, vi tragglade på med offentlighetsprincipen, fotoutbildning och så vidare.

Det var i stället folkhögskoleutbildningen för personer med läs- och skrivproblem som tog det djärva beslutet, skramlade ihop och åkte. Jag är imponerad än idag av deras beslutsamhet, och att de tog sig iväg för att se när Europas historia skrevs om i realtid.

Senare samma år, vid jul, minns jag att Rumäniens diktator Ceausesco avrättades. Det var stora krafter i svängning när frihetsvindarna blåste över Öst-Europa.

(Plus-artikel om hur VK åkte till Berlin 1989 finns här).

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Intervjuad

Av , , 2 kommentarer 0

Jag har just blivit intervjuad av en niondeklassare, en tjej med stort intresse för journalistyrket.

Jag fick svara på cirka tio rappa frågor om det yrke jag valt. Frågor som inte nödvändigtvis behövde besvaras långrandigt, hellre kortfattat.

Frågor som: vad är det roligaste med att vara journalist? Vad är det sämsta? Har du varit med om någon särskild händelse som du minns extra? Och så vidare.

Det är uppfriskande att tvingas tänka efter, och kul att träffa någon som ser på journalistrollen med nyfikna ögon. Kanske är Vilma från Carlshöjdskolan journalist om några år?

Några av mina svar:

Roligast: Variationen, man lär sig mycket man inte visste och får träffa många människor och se nya platser.

Sämst: Stress och obekväma arbetstider.

Särskild händelse: Det tragiska mordet på ett litet barn på Tomtebo för några år sedan gör mig fortfarande tårögd när jag tänker på det.

2 kommentarer

Markus nominerad till Folkbollen

Av , , Bli först att kommentera 0

En kollega i VK-huset, Markus Isacson, har nominerats för sin blogg om fotboll. Vinnaren i Folkbollen får 10 000 kronor, som Markus lovar att skänka till vinnaren i division 4 södra Västerbotten 2015.

Till Fotbollsbloggen.

Till Folkbollens röstsida.

Bli först att kommentera

Beroende, beteende, uppmärksamhet

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag är igång igen efter semestern. Jag tänkte rivstarta med en Koll på-krönika på fredag, på temat sociala medier. Jo, det har jag varit inne på tidigare.

Det blir allt tydligare hur vi är en hel värld som blivit mer eller mindre beroende av det som händer, eller snarare ”händer”, i våra mobiltelefoner. Måste kolla hela tiden, är beteendesignalen som våra hjärnor skickar till våra händer som åter igen drar upp mobiltelefonen, slår in eventuell kod, klickar upp Facebook eller Instagram, och – suck av lättnad – scannar av flödet. Igen. Och igen. Och igen. Vi har fått vår stimulans av information, ofta meningslös sådan, igen.

En som hoppade av skrev i sin blogg att vi alla vill få odelad uppmärksamhet, men att det sista stället vi får det på är i sociala medier som Facebook.

Det senaste som jag noterat är att jakten på ett nätverk kan likna jakten på en ”fix”. Bland barn i fasen strax över och strax under tio-tolv-årsåldern kan en resa handla i hög grad om: finns det Wi-Fi? Och, när det finns (på hotell, tåg, station, flygplats): en suck av lättnad, en drömmande blick bort från nuet och häret. Jag har själv suttit och ifrågasatt varför det inte finns wifi på SJ-tåget i norr när det finns söderöver. I stället för att släppa tanken på det och läsa medhavd bok…

Om en del av det här ska jag skriva i fredagens Koll på.

Har du några erfarenheter eller tankar kring detta och vill dela med dig till fler, så får du gärna skriva en kommentar (jag godkänner dem efterhand men med viss fördröjning) eller ett mejl. Se mejl här intill.

Bli först att kommentera

Tystnaden före

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är något särskilt med sista kvällen på en serie kvällsskift. Samtidigt som man bara vill ta sig hem i natten, är det lätt att hänga kvar en stund. Nattens stilla timme, stunden efter att nyhetspulsen gått ned i varv, ger någon slags harmoni. Det går att pusta ut för ett slag. Jag sitter ensam i ett enormt, men tomt, kontorslandskap. Bara tv-apparaterna och datorerna surrar.

En kollega sa i kväll då vi hade middagsrast att det är väldigt tyst om klimatfrågan i valdebatten. Ingen politiker verkar vilja lyfta de obekväma sakfrågorna som rör klimatet: de svåra och kännbara beslut som kommer att påverka oss alla konkret, i bekvämlighet och i plånboken. Efter valet, då är besluten att vänta rätt snart. Före valet vill ingen, knappt, tala om dem. Kollegan har en poäng där.

Bli först att kommentera

Gnissel och platta däck

Av , , Bli först att kommentera 0

Mitt uppdrag som webbredaktör, formellt kallad förstasidesredaktör, avlöses var tredje vecka med ett sidouppdrag kallat ”Koll på” i VK Weekend, på fredagar. Det är kul att skriva lite friare och lite utanför nyhetsmallen, att ta fram egna idéer och genomföra dem. Stimulerande, helt enkelt.

Men: Koll på-greppet var först inriktat på teknik, enligt uppgörelsen med Weekend-redaktören. Efter ett antal genomförda uppdrag med mycket fokus på digitalt och webb, blev det mer och mer knepigt att sy ihop det hela. Idéerna började sina. Så jag började tänja ut gränserna.

Som mest ”utanför boxen” blev det då jag skrev om läkaren på Nus som sa stopp till SD-ledarens besök (plus-länk här). Nu har jag tagit några steg tillbaka mot ”boxen” igen och inriktar mig på teknik, men just nu mer jordnära teknik, mindre digital. Och ett ämne som jag är hemtam med: cykling. Smörj kedjan och pumpa däcken, så blir det så mycket roligare, är kontentan…! Ingen Einstein-kunskap – men av vad jag har sett omkring mig i trafiken så behövs dessa enkla råd. Det gnisslas och trampas på halvplatta däck lite varstans.

Notera: Jag tar inte upp cykelhjälm en enda gång i veckans Koll på-krönika. Har nått slutsatsen att man väljer själv som vuxen. Men mitt råd är: ta på dig hjälm. Fråga valfri läkare på akutmottagningen om du är fundersam över om det behövs. Här skrev jag om cykelhjälm vid ett tidigare tillfälle.

Bli först att kommentera

Att le åt

Av , , Bli först att kommentera 0

Det finns en genre som skojar med vissa yrkeskulturer i form av GIF-snuttar (rörliga bilder) hämtade från film och tv.

Här är en journalistvariant: Tumblr-bloggen ”When You Work At Lokalt Mediahus”.

Högaktuellt med tanke på nyss genomförda Grävseminariet i Umeå.

Bli först att kommentera