Alla har vi varit tiggare

Personkulten kring politiska ledare stör mig.

När vi förväntar oss att förtroendevalda politiker ska vara fria från mänskliga tillkortakommanden och brister, då förstoras grodorna upp till orimliga proportioner.

Lennart Holmlunds sladder börjar nu få större mediala proportioner än Putins annekteringsutspel mot Ukraina.  Låt oss istället enas om att kräva att möjligheten att stryka namn på valsedlarna återinförs.  Det skulle lösa mycket av de brister som vi upplever i den demokratiska urvalsprocessen.

Inom arbetslivet är det ett välkänt faktum att de flesta befordras till sin inkompetensnivå, men det blir rätt besvärande när samma process tillåts ske inom personnomineringarna och fastställandet av partilistorna i en modern demokrati. Slentrian och personhänsyn gör ingen större nytta när partilistorna fastställs.

Det blir lätt löjligt när debatten kring tiggarna i Umeå och annorstädes ska polariseras till att handla om ifall de alla är del av ett kriminellt organiserat nätverk eller om de alla är offer med rena samveten?

Bara för att man är fattig betyder det inte att man är oförmögen att tänka och göra kreativa val i livet. Det borde vara självklart för alla att det inte går att generalisera bland tiggarna, lika lite som gäller alla andra grupper.

Vi vet ju var och en hur det är att tigga, bara vi drar oss till minnes vår första tid i livet, då vi var och en snabbt lärde oss vilken typ av gråt och skrik som snabbast fick våra munnar mättade. Se bara hur barn lär sig spela på föräldrarnas sociala ömhetssträngar. Det är inget konstigt med det och ingår i det vackra och mäktiga vi kallar naturlig anpassningsförmåga.

Vad säger att vuxna tiggare skulle vara mindre läraktiga ?

Så naturligtvis finns det skäl att anta att tiggeriet snabbt blir till en egen marknad med aktörer av skiftande karaktärer och varianter.

Att möta Holmlunds utspel med föresatsen att påvisa hans påstående som rätt eller fel, förtar fokus från VARFÖR han gör detta utspel ?

Det är knappast helt orimligt att man kan hitta fall som ger honom rätt, liksom att man kan finna mycket ömmande fall som direkt motsäger hans påståenden. Det ingår i den naturliga spridningen som finna inom all mänsklig verksamhet. Kanske är det vår kollektivistiska potträning som gör det så svårt att inse detta för stora grupper inklusive mediaföreträdarna ?

Men jag saknar den mediala granskningen av drivkraften bakom utspel av den här arten och dess koppling till uddlös maktgranskning från tabloidfixerade journalister !

Rubrikjägarna har fått för stort inflytande på den viktiga uppgiften media har för att vidmakthålla folkstyrets dynamik och riktning, på bekostnad av granskning och analys.