Den stora barmhärtigheten

Katolska kyrkan omfattar enorma rikedomar. Inte bara andliga och kulturella utan även mer direkt jordiska sådana.

Men inte en enda av våra naiva nyhetsförmedlare tycks reflektera över det pinsamma i att kyrkans främsta ämbetsman påven erbjuder de fattiga tiggarna i Sverige sin ——— kalott !

Av alla småsinta möjligheter han har att förnedra och förminska sin egen kyrkan budskap, valde han den lilla runda tygplätten han normalt brukar täcka flinten med,

Han lär säkert ha en till i reserv, så han torde inte ens bli påmind om sin fantastiska insats av barmhärtighet, genom att kylan tillåts göra sin påminnelse på skulten .

Inte nog med det, han ger kalotten till en auktionsbyrå för att låta mammon spela fritt över hans konstlade jordiska storhet.

Han kunde lika gärna ha donerat sina avklippta tånaglar i samma process.

Och jag tror inte att någon av sveriges alla mediarepresentanter ens då skulle ha kommit på att ifrågasätta handlingen, så¨förblindade har de blivit genom maktens korrumperande inverkan på det egna kritiska tänkandet.

Handlingen må göra en viss praktisk nytta, men ur etisk synvinkel anser jag den sämre än om han helt låtit bli att bry sig. För mig utgör handlingen ett uttryck av ohöljt förrakt.

Men det är bara min alldeles egna rättsuppfattning som kräver att få uttrycka sig.

Har jag därigenom sårat någons känslor ber jag i förväg om ursäkt.

2 kommentarer

  1. Östen Stenlund

    Hej, Göran. Det här tiggeriet har vi haft under många år här i Vilhelmina och även på andra platser. Men då har det varit organiserat tiggeri. Jag själv brukar ge de tiggare som jag träffar på en slant, av den anledningen att det kommer den behövande direkt i handen.

    Massmedia har gett oss en bild av det organiserade tiggeriet, att ger du en hundralapp är det på sin höjd tjugo kronor som går till den behövande, resten går till organisationen där det visar sig sitta pensionerade rikspolitiker, börsnoterade företagsledare mm. Dessa höjdare berikas med fantasiarvoden som de påstår andra påfört dem.

    Jag vill påstå att de enskilda tiggare vi stöter på ute i tätorterna visar initiativförmåga som är beundransvärd. Vi lever själva här i norra Sverige under omständigheter som vi borde ta itu med.men inget händer. Du har så rätt i att vi lever under en förljugenhet som vi inte vill se, utan skyller på än det ena och än det andra.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Östen !
      Jag delar i stort din uppfattning om de olika insamlingarna, men vi måste utgå från att det även finns rakryggade bland skaran av blodsugande mellanhänder. Själv störs jag av att se vuxna människor med två friska händer och lika dugliga ben och fötter, göra sig själva till helt passiviserade offergestalter. Det är inte på långa vägen lika avskyvärt som det du pekar på, men själv sticker jag hellre en hundralapp i fickan på den som åtminstone står upp på föttterna och försöker själv. Den som däremot inte har några fötter att stå på eller rasat ihop av sjukdom eller depression behöver mer än en slant i en burk på gatan framför.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.