Var går smärtgränsen ?

Förskolan, Skolan och Omsorgsverksamheten tycks enligt alla tilltagande varningssignaler, stå inför en överbelastning som hotar hela verksamhetsgrenar.

Socialdemokraterna har tillsammans med vänsterpartiet misslyckats med kostnadsstyrningen med skenande underskott som följd, men trots att stora summor fattas i boksluten så har övertrasseringarna inte räckt till för att verksamheterna ska fungera tillfredsställande för både brukare och personal.

Symptomen pekar mot det ekonomiska stupet med skylten ”Mer av allt åt alla!

Det är i så fall inte första gången jag stöter på fenomenet. Under min 30-åriga yrkeskarriär har jag sett många exempel i samma riktning. I samtliga fall har medicinen varit att byta styrningen.

När jag ser på vilka personer som satts att styra i vår kommun, faller det naturligt att föreslå att man börjar i samma ände här.

14 kommentarer

  1. Göran Jonzon (inläggsförfattare)

    Vintern är på gång med den obligatoriska förestående märggående råkylan, Regnsnön gör allting otrevligt att ta i och klockorna ska vridas tillbaks.
    Inom politiken har vi på riksnivå fått en svag regering som måste ta hjälp där de kan hitta den. Vänsterpartiet med rötterna i stalinismen visar sitt totala förrakt för den fria privata företagsamheten och har givits vetorätt i avgörande frågor.
    På kommunal nivå har minoriteten tagit sig tillbaks till makten genom att samverka med en partilös ledamot i fullmäktige.
    Allt är ägnat att fresta vårt tålamod.

  2. Martin einarsson

    Hej Göran.
    Bra att du belyser problemet, för nu är det verkligen kris. Det är lite anmärkningsvärt att du är den enda som gör det!. Jag har ett lysande exempel på en förskola, där ledningen (kommunen) verkar tycka att det är helt ok att dra ned på personal med påföljden att man äventyrar barnens säkerhet, det är helt oacceptabelt att två personer ska handskas med mellan 35-45 barn! Då äventyrar man barnens säkerhet, jag upprepar ordet säkerhet för vem vill lämna ett barn så? osäkert men vilka val har föräldrar som jobbar? Sen skyller man på besparingar på ca 8 milj, men vad gör väl det om barn och gamla har dålig miljö huvudsaken var ju sporthallen… Blir så less på svaret – vi jobbar på det, jag kan ju inte trolla fram pengar. Problemet är nu, inte om tre fyra månader. Har du något tips på vad kan man göra? förutom att anmäla till skolinspektionen, arbetsmiljöverket, polisen. Bra att du ser problemet, hoppas du kan påverka och hjälpa alla oroliga föräldrar. MVH Martin.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Martin Einarsson !

      Någon genväg till lösning har jag inte.
      Pengar rinner ut i alla hål i den söndrade ekonomin.
      Att ekonomistyrningen är obefintlig leder till onödiga eller svårmotiverade satsningar.
      Det leder i sin tur till suboptimeringar, där var och en verksamhetsansvarig hamnar i en otrygg tillvaro och tendenserna att försöka säkra sin egen verksamhet blir då en naturlig reaktion.
      Upplever man ett starkt lagspel utvecklas istället en anda av att hjälpas åt och stötta upp där laget känns svagast.

      Socialdemokraterna i Vilhelmina har siktet inställt på byarna.
      I Åsele kommun var det Fredrika som skulle spara genom att byskolan där skulle läggas ned.
      Resultaet blev att barnfamiljer flyttade från orten och med dem försvann 3 företag och totalt drygt 3 dussin inkomstbeskattningar – en politisk baklängesvolt med pik !

      Jag tror att vi måste ta en skattehöjning för att säkra kärnverksamheterna, men innan vi går till ett sådant beslut kräver ag att vi inför bokföring i realtid, så att vi dag för dag har kontroll över utgifterna.
      Idag omsätter vi över en halv miljard kronor men uppföljningen ligger flera månader efer !!!
      I vilken privat företagskoncern skulle styrelsen acceptera något sådant och vad ska vi med en kommunstyrelse och nämnder till när de saknar underlag för korrigerande beslut? En fungerande styrning omfattar alla de tre stegen BESLUT- UPPFÖLJNING – KORRIGERING.
      I VIlhelmina kommuns styrning fattas den mellersta biten och med den även den tredje och korrigerande.

      Vilka som har tilldelats attesträtter är en annan sak jag vill reformera.
      Personaltätheten i vår kommun ligger högst i landet, men frågan är om det är rätt personer och framför allt på rätt platser ?

      Vad jag kan åstadkomma i dagsläget är begränsat till att informera till väljarna vad jag ser och upplever.
      Jag har ingen annan ersättning från det offentliga än de mötesarvoden på lite drygt 500 koronr per mötesdag som ska ersätta min förlorade arbetsinkomst. Min försörjning sker genom självverksamheter och jag har därför ingen möjlighet att lägga den tid jag skulle vilja på att lyssna av alla oroshärdar bland de olika personalgrupperna.
      Socialdemokratera har genom trixande och fifflande med den partilöse Bergsten lyckats klamra sig fast vid de avlönade förtroendetjänsterna ännu en mandatperiod och kommer därmed även att vara de som håller i rodret i ytterligare fyra år.

      För att vända den nedåtgående spiralen behövs en stark majoritet och det splittrade välutfallet inger inget hopp, så länge maktsträvan tillåts gå före nödvändig reformering. Oaktat ansvarig så fordras genomgripande förändringar och de flesta fruktar väljarnas dom efteråt, så den akuta situationen hanteras som kortlekens svarte petter som ingen vill ha på hand.
      Därför siar jag om att det nödvändiga kommer att vika för det mindre impopulära.

      Under alla omständigheter så klarar jag mig fint på egen hand och känner inget behov av makt för eget syfte. Det enda som driver mig är visionen om glesbygdskommunen där alla kan känna trygghet och trivsel, men dit är steget långt idag. Så länge attityden om att hellre ska alla ha det lika dåligt än att många ska få det bättre styr stora delar av valutgången, så kommer motståndet mot den nödvändiga reformeringen av kommunpolitiken att utebli.

      Inom Socialnämnden har antalet fall enligt LVU (unga) tydligen ökat med en faktor 10 de senaste åren. Jag har ingen direkt insyn där men har fått uppgift om enskilda fall som kostar kommunen nära 3 millioner per år!
      Hur säkra dessa siffror är törs jag inte ta gift på då sekretessen gör det svårt att kommunicera, men visar på hur illa det går när föräldraansvaret åsidosätts till förmån för det kollektiva ansvaret för våra ungadomar.
      Jag hävdar att familjen är och förblir lösningen på de flesta av de problem som våra unga skapar och drabbas utav.

      Den kommunala likabehandlingsprincipen är en annan viktig faktor att värna.
      Befolkningens fritidsintressen är inget kommunala tjänstemän eller fritidspolitiker ska styra via skattemedel.
      Den ene har ett intresse och den andre ett annat och att avgöra vilka som intressen som kommunen ska finansiera skapar alltid orättvisor.
      Allt sammantaget har skapat ett våldsamt underskott i nämnderna och nu blir det budgeten 2015 som ska hämta in tappet och dessutom återställa underskottet från 2014.
      Du kan ju själv räkna ut vad följderna blir ?
      Dessutom blir det i stort sett samma personer som ska styra i ytterligare fyra år!
      Jag är väldigt glad att jag inte är kommunanställd i detta läget!

  3. Gunder Lindgren

    I Finland har man vänt på kuttingen. Där låter man byar växa genom att satsa på servicen i byarna. Man bygger/bygger ut skolor, det byggs äldreomsorg och så vidare. Detta leder till att kommunerna i stället växer och utvecklas.
    Att som i Sverige och främst då i småkommuner centralisera för att som politikerna säger ” spara” pengar leder till en negativ spiral nedåt.
    När man ska spara pengar, för övrigt ett uttryck som flera med mig hatar som pesten, är det av ytterska vikt att innan sparpaketet är taget skall det finnas en ordentlig utredning/beredning som anger besparingens effekter/konsekvenser.
    Finns inte den kan resultatet bli som i Fredrika-fallet där skäms-mössan borde ges till den majoritet som tog beslutet.
    När en budget antas i Kfm ska den ha föregåtts av ett ordentligt arbete avseende kommunens visioner och en konsekvensanalys. Det är lätt att man i desperationens namn antar budgetar som på kort sikt sparar pengar men på sikt blir kontraproduktiva.
    Nu kommer ett antal människor kommentera mitt inlägg med, ” ja, ja, vad vet han om budgetarbete.” Men en budget i en kommun eller i ett företag skiljer inte mycket. Det handlar om att använda de medel man har till förfogande på bästa möjliga sätt ur företagets/kommunens perspektiv men den måste alltid föregås av en konkret och relevant budgetprocess där hänsyn tas till omvärldfaktorer och visionen för företaget/kommunen och följas av en minutoperativ uppföljningsprocess. Där avvikelser, så skyndsamt det kan göras, åtgärdas. Nu vet jag att kommunens tjänstemän sitter och arbetar med budgetarbetet i sitt anletes svett i enlighet med de styrningar och riktlinjer som politikerna har gett dem. Så att lägga skulden på tjänstemännen är fegt utan det är politikerna som ska ställas till svars för hur det ser ut i kommunen. Sedan är jag av den åsikten att budgetramen för kommunen kanske anger en förhoppning som inte kanske alltid stämmer med verkligheten. Vilket visar sig i den avvikelse som kallas budgetunderskott.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Gunder !

      Min erfarenhet är att det går aldrig att vända en trend genom att ”försöka” eller ta i ”lite grand”.
      Precis som vid älgjakt så krävs det framförhållning och man får alltid ta i mer än man trodde skulle behövas.
      Att satsa på byarna är nog det klokaste vi kan företa oss.
      Vilhelmina har inget att erbjuda den som längtar efter storstadslivets puls och hets, så allt tal om centralort blir i själva verket bara prat om den största byn i kommunen.
      Till skillnad från dig upplever jag ordet sparsamhet med en positiv genklang, då det i min värld alltid ha lagt grunden till investeringar som sedan gör livet enklare och mindre ansträngande.
      Detsamma om det gäller mitt privata leverne, mitt företag eller kundernas/uppdragsgivarnas.
      En sparad krona är lika mycket värd som 3 intjänade, då skatter och avgifter tar 2/3 av allt man drar in.
      Således sätter jag sparandet högt upp på agendan.

      Men sparandet ger ingen effekt om den inte föregås av en kontrollerad ekonomistyrning.
      Där är uppföljningen det centrala begreppet, precis som du så tydligt uttrycker saken.
      Uppföljningen bygger på ett fungerande rapporteringssystem och disciplin hos de inblandade.
      Jag vet inte var det största felet sitter här, då jag fått skulden utpekad både mot verksamhetsledare och mot de styrannde politikerna som inte förmått ingripa trots avvikelserapporteringen ?
      I opposition kan jag och ska jag kritisera hela situationen så länge det inte fungerar.
      I majoritet kan man däremot använda sina befogenheter för att i ordnade former verkställa det reformarbete som är nödvändigt i den uppkomna situationen.

      Att lösningen skulle vara mer av samma medicin som levererats den senaste mandatperioden förefaller mig något långsökt, så jag inväntar den dag när smärtgränsen så tydligt överskridits, att medborgarna avsätter det gamla styret och vågar ta risken med att införa ett nytt.
      Bara det inte sker för sent!

  4. Gunder Lindgren

    Hej Göran och tack för kommentaren.
    Det är hur ordet ”spara” används i kommunen. Under ett samtal med en ledande tjänsteman framkom att han var trött på att det skulle sparas, inte hur man använde pengarna. Han likväl som jag anser att sparsamhet är en dygd men till slut blir sparandet en process som blir kontraproduktiv i kommunens ekonomi.
    Ordet ekonomi betyder hushållning och det är vad kommunen ska göra med sina medel men för den skull får inte sparandet bli något som hämmar istället för en väg framåt.
    Jag är fullständigt överens med dig om att sparande hjälper att skapa möjligheter till fortsatta investeringar, men jag är av den åsikten att i Vilhelmina har sparandet blivit en hämsko.
    Ibland måste man släppa på bromsen och inte bromsa i en uppförsbacke som det till vissa delar sker idag. Är budgeten korrekt lagd? Ligger den i linje med verkligheten? O.s.v. Detta är frågor som måste besvaras innan det läggs en budget och är det gjort?.
    Sedan förstår jag inte den 13:nde månaden. Jag tror att den ligger till grund för att inte ens i april finns det en färdig slutredovisning av det tidigare årets resultat.
    .

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Gunder !

      Om man nöjer sig med att hela tiden göra som andra i samma situation, så kommer utvecklingen att avstanna.
      Det viktigaste är inte om man tar en extra månad där man samlar bokslutsdata, utan att man på ett tydligt sätt delar upp alla förutsebara kostnader i form av periodisering av budgeten. Då kan man få en tillförlitlig jämförelse med hur man ligger till period för period.
      De kostnader som inte är förutsebara avseende när de kommer att inträffa, ska omedelbart reserveras medel för i form av reskontra.
      Några andra kostnadsslag finns inte, så det hela handlar om disciplin från förvaltningens verksamhetsledare.

      Avvikelser ska specifiseras både i form av orsakshärledning och summor, men även innehålla förslag till åtgärder för att undvika upprepning.
      Den som inte klarar detta måste omplaceras eller sluta.

      När sedan styrelsen och nämnderna samlas ska de ha tillförlitliga underlag att ta beslut på. Underlåter man sedan att ta beslut ska detta offentliggöras för väljarna, så de har en ärlig chans att bedömma vem de ger sitt förtroende vid nästa val.

      Svårare än så behöver det inte vara.

  5. Gunder Lindgren

    Hej Göran och tack än en gång för din beskrivning av läget i Vilhelmina.
    Jag tror att huvudansvaret ligger i kommunledningen och politikerna. Om tjänstemännen inte ges ordentliga verktyg att arbeta med blir inte resultatet tillfredsställande. Dock måste det påpekas att om fel person sitter på fel plats kan det innebära ett sämre resultat. Personen måste vara insatt och eller utbildad för sin verksamhet. Men hur attraherar en liten kommun ex. vis en duktig controller till kommunen? Det är oerhört svårt för en liten kommun att attrahera duktiga tjänstemän till högre nivåer. Detta anser jag endast kan lösa via samverkan/samarbete med andra kommuner i närheten så att arbetsuppgifterna och kostnaderna delas av kommunerna. Det finns i dag fungerande exempel på det.
    Men nu har vi en ny mandatperiod framför oss och det ska bli mycket spännande att bedriva politik framgent.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Kan man mobilisera en bataljon ute i en lada i skogen, utan att en enda pryl tappas bort ur bokföringen, så nog ska kommunens tjänstemän klara att rapportera in gjorda beställningar med alla fina system man har till förfogande.
      Vi kan ju alltid slänga ut datorerna och återgå till system med papper och penna om det inte passar !
      Att rapporter inkommit utan att det resulterat i politiskt beslutade åtgärder, ska däremot inte tjänstemännen belastas för.
      Där ligger 100 % av ansvaret på de förtroendevalda.
      Där håller jag fullständigt med dig.
      Däremot delar jag inte din entusiasm för det kommande politiska uppdaget, så länge vi har samma gamla majoritet med samma gamla politiska frontfigurer.
      Jag hoppas jag får fel, men jag förväntar mig intet nytt utan misstänker att vi bara kommer att få se mer av samma gamla nedmontering utan radikala förändringar i bemanningsstaben.

  6. Gunder Lindgren

    Hej Göran och tack för kommentaren.
    I din förra kommer håller jag med dig. Det du beskriver är en komplett beskrivning över ett företags ekonomistyrning och budgetarbete med periodiseringar av kända återkommande kostnader och reskontrametodik över okända men återkommande kostnader. Att motsvarande inte införs i en kommun som Vilhelmina är för mig obegripligt. Nu har jag bara en gymnasieekonomexamen så jag hålls väl för dum för att förstå krånglig kommunekonomi
    Men att jag känner en viss glädje över att arbeta nästa period hänger ihop med den sköra majoritet som råder i kommunen. Hur länge tror du att den håller? 2 år eller mandatperioden ut?
    MVH/Gunder.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Ja, att det råder en skör majoriet behöver jag inte ifrågasätta.
      Med ett underskott av den dignitet som nu uppdagats, vore det kanske en rimlig önskan att ansvarsfrihetsaspekten behandlas lite mer djupgående av kommunens revisorer ?
      Det kan ju knappast ha kommit helt överraskande för nömnderna per den 31 augusti, att underskottet skenat ? Utflödet av kapital står i omvänt förhållande till hur verkställande personal upplever sina möjligheter att fullgöra sina respektive uppdrag, så något måste ha gått allvarligt fel någonstans på vägen ?
      Det som i så fall skulle följas upp är om, hur och när avvikelserapporter inkommit från förvaltningen till respektive nämnd och vad nämnden i så fall företagit sig för att stävja eller räta upp balansen ?

      Hur länge det kommer att hålla ?
      Jag utgår naturligtvis från att mandatperioden omfattar 4 år.
      Under den tiden kommer med stor säkerhet stormar att blåsa upp och förbi.
      Möjligen kan någon av dessa bli så svår att man frivilligt avgår för bereda möjlighet för ett parlamentariskt sammansatt exekutivt fullmäktigeutskott.
      Det skulle öppna för utarbetandet av en strategiplan som kommande majoriteter har att förhålla sig till.
      Men med den makthunger man hittills uppvisat tvivlar jag på att ansvarskänslan för kommunen överstiger de egna personliga behoven hos majoritetens företrädare ?

      I den situation som nu råder ser jag det som viktigt att vi i oppositionen gör allt för att i detalj följa utvecklingen och hela tiden vara beredda på det oväntade. Allt kan hända.

      • Gunder Lindgren

        Ja Göran, mandatperioden är fyra år men.
        Vid ett möte med revisorerna tillsammans med Annika W. och gruppledarna från alliansen tog en av expertrevisorerna upp frågan om periodisering av kända intäkter och kostnader och frågade varför de inte gjordes eftersom hon hade påpekat detta tidigare. AW blev henne svaret skyldig och jag trodde inte mina öron. Jag trodde i min enfald att om revisorerna påpekade hanterandet av poster i den ekonomiska styrningen att det åtgärdades. Nu verkar det hellre vara kutym att inte bry sig i vad revisorerna anser vara av vikt. ” De förstår inte hur vi tänker”. Ska det ses som ett utslag av okunnighet eller vad? Fortsättning följer.

        • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

          Jag tror inte det var gruppledarna utan snarare ordförandena och vice dito.
          Annars skulle väl även jag ha fått en kallelse ?
          Beträffande revisionens begäran tror jag det helt enkelt saknas kunskap i verkställande led om vad som menas ?
          Det enda jag kan se som skiljer en kommuns ekonomi från en företagskoncerns är antalet med attesträtter.
          Fast företag med hela inköpsavdelningar klarar ju av att reskontrabokföra så att man hela tiden håller koll på upplupna kostnader, så det går inte att skylla på det heller.

  7. Gunder Lindgren

    Hej Göran.
    Jag ber så mycket om ursäkt. Jag missade att tala om att det var under förra mandatperioden detta skedde och du har rätt det var viceordförandena som var kallade. Jag fick vara med på ett hörn eftersom PA saknade viceordf.poster. Men min förvåning var inte mindre för det. Förstår fortfarande att revisorernas påpekanden inte togs på större allvar.

Lämna ett svar till Gunder Lindgren Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.