Protes-tröstare för trygghetstörstande

Efter varje val dyker benämningen ”proteströstare” upp från allehanda valanalytiker och förståsigpåare.

Benämningen används främst på den andel som inte röstat så som analytiker och opinionsinstituten förutspått. Likaledes klumpas de som bytt från de stora etablerade partierna till något radikalare, men även de som anslagit en mer konservativ syn åker gärna med i tratten.

Men väljarna är alla individer med olika kunskaper, erfarenheter och värderingar, som gör sitt val utifrån vad de uppfattar som varande det som bäst överensstämmer med sin högst personliga tolkning av vägen mot idealet. Är det då inte att förminska dessas demokratiska status, att självsvådligt klassa deras bedömning som endast varande ett uttryck för missnöje och irritation ?

Vem mer än väljaren själv känner till bevekelsegrunderna för vilken sedel man väljer att stoppa i valurnan ?

Är det inte dessa bättre vetande goddagspiltar som alltid tvärsäkert levererar sina afterkloka valanalyser som utgör stereotypen och som därmed faktiskt förminskar sig själva ?

Vid valsammanräkningen väger varje röst lika tungt i en demokrati.

Vem är då behörig och kompetent att skilja den ena rösten från den andra och avgöra vilka tankar och orsaker som ligger bakom vissa väljares val ?