Ju(v)liga ensamhet

Så blev jag helt plötsligt en av alla dessa som av olika skäl får uppleva hur ensamt det kan vara att stå vid sidan av sociala samspelet som är själva essensen av julen.

Ensam räcker inte för att fylla kärleksbägaren som utgör temat för julhögtiden. Då spelar det ingen roll hur mycket man än älskar sig själv och hur självgod man än tycker sig vara.

Nåja, alldeles ensam är jag då inte heller; jag har ju min stövare som sällskap.

Tre olika saker samverkade till att jag nu sitter här med en dator i knät istället för det stoj som normalt brukar kännas smått tröttsamt. Ändå är det bara ett par dagars respit innan allt återgår till sitt vanliga rus och bus. Men det är inte enbart negativt att ha tiden för sig själv, fast det får en att tänka på alla de som hamnat utanför och mot sin önskan tvingas leva i ensamhet år efter år.