Minns ni Lamco ?

Nämnden för Internationellt Bistånd (NIB) som senare kom att döpas om till SIDA, drev ett projekt på 1970-talet i Liberien.

Enligt svenskt urmönster hade man likt ekonomiska missionärer en godhetsvision om att nu skulle Sverige lyfta Liberianerna ur fattigdom och slum. Projektet utgick från malmbrytning och förädling och som pricken över I:et skulle ett toppmodernt valsverk byggas för biståndspengar. Där skulle den Liberianska arbetslösheten brytas och internationell konkurrenskraft skulle i ett slag implementeras i U-landet och Sverige skulle framstå i all sin glansfulla kompetens.

En Svensk VD skulle öppna fabriken och driva igång den underställt departementets kontroll, för att så snabbt som möjligt lämnas över till Liberians kontroll.

Fabriken byggdes med en blandning av svensk och lokal arbetskraft och vid invigningsdagen skulle motorerna dra igång och de första valsade stångmaterialet lämna fabriken.

Men det ”bidde inga stänger” ! För en stor mängd motorer hade stulits och sålts som skrot för kopparn i lindningarna kunde inbringa en dagslön för de anställda.

Nya motorer rekvirerades från ASEA och levererades någon månad senare efter en färd över havet.

Men då hade drivrullar och kullagerhus stulits och ingen kunde förklara av vem och vart ?

Så fortsatte det ett antal år och när SVT, efter jag tror 7-8 år, gjorde ett filmreportage över projektet så hade taket rivits och växter hade slagit rot inne mellan maskinfundamenten.

Ett ekonomiskt slöseri utan motstycke ådagalades liksom den totalt felaktiga u-landspolitiken.

Nu talar nya socialdemokratiska regeringen om att hjälpa Romerna i Rumänien på plats i hemlandet genom satsningar ur bistånds- och strukturfonder.

Det känns som att historien håller på att upprepa sig !