En ny Hitler i Europa ?

Andra världskrigets oerhörda blodsspillan hade med stor sannolikhet kunnat undvikas, om bara omgivande nationer hade reagerat direkt när brunskjortorna började mobilisera.

Den som närde drömmen om en enpartistat med kraften att ta vad den villa ha och bilda ett ”tusenårigt rike” hette Adolf i förnamn.

Idag har vi en annan man med liknande ambitioner.

Han heter Vladimir och spelar an på samma taktiska skenmanövrar som de som inledde blodbadet i Europa för 75 år sedan.

Försiktiga små erövringsframstötar utan formell krigsförklaring i väntan på ett tillfälle att, men lögner och intriger kunna hävda anfall såsom varande försvar.

Jag skulle vilja se att EU visade prov på det som saknades förra gången en diktator självsvådligt började annektera och ta för sig från andra.

Putins trevande och försiktiga manipulerande, med avtal om vapenstillestånd och tillbakadragande är som vi alla nog förstår bara ett spel för galleriet, då han skickar in ”frivilliga” på ryska stridsvagnar och lastbilar med stalinorglar som går i motsatt riktning mot vad ett tillbakadragande förutsätter.

Men vi har nu en helt ny generation politiker som inte tycks kunna förstå vidden av vart ett sådant beteende syftar och därför nöjer sig med att uttrycks ”stor oro”, alltmedan Putin fortsätter sin expansionspolitik i skuggan från mediaintresset kring diverse attentat från fanatikerna under svarta flaggan.

Det är så mycket enklare för journalistiken att följa den enkla jakten på enstaka rättshaverister, än att massivt klargöra den oförmåga hos EU:s parlament att reagera på det smygande rävspelet från östdiktatorn.

Jag tror att ett massivt understöd till Ukraina med moderna vapen, uppbackat med en 4-5 brigader marktruppen som stationeras en 10 mil bakom fronten, skulle sända de signaler som behövs för att Putin ska lugna ned sig och dra tillbaks sina trupper.

Samtidigt borde man utnyttja den moderna tidens möjligheter att för det ryska folket tydligt förklara vad konsekvenserna blir om de låter sin diktator hållas eller rent av understödjer hans ambitioner. Tillräckligt många minns fortfarande följderna för folket där av ett fullskaligt krig, varför jag tror att en icke-aggressiv och resonabel propaganda via internet och satellitkanaler hjälper till att tydliggöra vem som angriper vem och varför EU då uppträder som jag menar man bör göra.

 

2 kommentarer

  1. Östen Stenlund

    Ja du Göran, nog är det som du säger. Det som oroar mig är att samma makttendenser tillämpas i vårt närområde.
    Man ser det i våra dalgångar, kommuner och Länstyrelser.
    Harald Svedrup ledde en grupp som gjorde för några år sedan en utredning åt Naturvårdsverket om hur det går till i våran fjällkedja, samt vilka förutsättningar som finns.
    Medverkande var representanter för boende från området samt föreningar och myndigheter. I slutrapporten skrev man att vi längs fjällkedjan lever under ett myndighetsmissbruk. Det lär betraktas som en mycket allvarlig anmärkning.
    Svedrup berättade för mig att före offentliggörandet av rapporten hade två myndighetspersoner vänts sig till regeringen med begäran att stoppa offentliggörandet av rapporten, vilket inte lyckades.
    Kultsjöns Fiskevårdsområde hade årsstämma för ett antal år sedan, här beslutades att upphäva ett nätförbud som hade varit till förtret länge i en del av sjön. Rösträkningen gav ca. 14-7 till upphävandet. Det vill säga en klar majoritet. Nu borde problemet vara löst, men ack nej man går inte emot en självgod styrelse hur som helst.
    På höstkanten kallades till en extra stämma med en fråga, att upplösa föreningen.
    Man fattar inga beslut som går emot styrelsen ostraffad. Församlingen satt tyst och väntade på vad man skulle bli tillsagd av styrelsen, utom en, och han hävdade att passade inte starka majoritetsbeslut så kunde vederbörande ställa sin plats till förfogande, vi hade ju valt in reserver som kunde inträda.
    Styrelseordföranden ville då få fem minuter för styrelsen att samla sig. Man kom igen och kunde nu fortsätta att ha kvar föreningen och sitta kvar på sin stol.
    Det här säger en hel del om hur det är i våra områden.
    Jag brukade hjälpa en gammal hedersman här, till mångas förtret, han har tyvärr gått bort nu för rätt många år sedan, men han beskrev läget så här, att i våran by har det alltid varit en man som bestämt allting och stakars den som inte höll med.
    Vad vill jag nu ha sagt? Det finns mycket att ta lärdom av och ställa frågan: Är det så här vi vill ha det?

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Östen !
      Vet du Östen, jag har länge undrat över hur maktbegäret väcks och vad som driver det ?
      Till en början såg jag ett samband med personlig vinning, men efterhand har jag insett att det ligger mycket djupare än så.
      En del kan lägga ned orimliga ansträngningar bara för att komma åt makten utan att det ger något mer för vederbörande än just inflytandet och kontrollen över andra.
      Jag saknar helt utnildning inom ämnet psykologi, men dristar mig ändå till att våga tro att det kan röra sig om svag självkänsla och mindrevärdeskomplex i många fall.

      Att arbeta demokratiskt betyder för mig att man som ordförande lockar fram så många goda argument som möjligt och sedan försöker finna en balanserad kompromiss som minimerar den sammanlagda uppoffringen för alla inblandade.
      Men det finns gott om små människor med för stora kostymer.
      Putin verkar vara en sådan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.