KD och flyktingmottagandet

Under KD-kommundagarna har media hittat kritiska uttalanden från några kommunpolitiker, med krav om begränsad anhöriginvandring och strängare krav på språkinlärningen.

Detta visar på en spricka mellan gräsrötterna och partiledningen menar man från intervjuarnas sida.

Men partiledningens uppgift har alltid varit att försöka finna en gyllene medelväg och kompromissa fram en linje som samlar majoritet i partiet. Det är själva essensen i alla demokratiska system. Att det finns olika åsikter inom Kristdemokraterna borde därför inte vara någon nyhet att rapportera, om inte man har andra syften än att tydliggöra verkliga politiska underströmmar.

Om det finns ett parti där ingen spridning av åsikter finns och där hegemonin är total, så vore det något mer angeläget att rapportera och ifrågasätta. Då brukar det handla om åsiktsförtryck och diktaturer och är inget jag vill se inom KD.

Själv vill jag se samma öppna debatt kring flyktingfrågan, som vi nu kan se inom KD vad gäller ny partiledning och samma öppenhet ska även råda i varje fråga som partiet hanterar. KD ska vara partiet som visar att man tar demokratin på största allvar och bryter upp en gammal svensk kultur, i form av att partiledningarna tydliggör för medlemmarna hur de ska tycka och att den breda basen av delegater och ledamöter sedan bara används som röstboskap. Jag välkomnar att KD står ut som motpol mot Socialdemokraterna även i det avseendet.

Vad gäller invandringsfrågan, vill jag själv se en tydligare åtskillnad mellan individer som kommer från helt sammanbrutna samhällssytem kontra samhällen där det finns en organiserad struktur och fungerande rättssystem. Samhällen som totalt varit havererade under längre tid och där laglösheten blivit vardag med analfabetism och där invånarna helt förlorat kontakten med organiserade samhällsordningar, skapar levnadskulturer som är alltför svåra för oss att ta oss an som integrationsuppgift.

Samtidigt menar jag att om man har arbetat i fjorton år som tandläkare i ett annat land, ska man inte behöva genomgå en 3-årig certifieringsfas för att få arbetstillstånd i Sverige, liksom en sjuksköterska eller en läkare skulle kunna få genomgå en form av tentaminaprov och sedan kunna börja jobba direkt, även om inte kunskaperna i svenska är fullt utvecklade. På de flesta arbetsplatser finns det kollegor som kan bistå där språkkontakterna hakar upp sig på något specifikt. Högutbildade yrkesfollk brukar ha goda språkkunskaper i åtminstone Engelska och inom medicinen är ju latinet fortfarande en extra tolkningsmöjlighet. Det är helt orimligt att läkarbristen ska lösas med stafettläkarsystem, där lönerna trissas upp till 50 000 för en veckas tjänstgöring på annan ort. Låt oss istället skapa öppningar i den svenska byråkratin, öppningar som inte bryter ned människors självtillit.

Det är den debatt jag vill se utvecklas inom partiet i just denna fråga.

Vad gäller tillfälliga uppehållstillstånd är det ett förnuftigt förslag som både ger skydd frpn hot i hemlandet och ger en returbiljett om förhållandena efter 3 år har stabiliserats och flyktingen fortfarande inte lyckats lärt sig svenska eller funnit sig tillrätta i svenska arbetslivet.

Det anser jag, vad tycker du?