Brevet från Tilde

Hej. Jag heter Tilde Gavelin, jag är snart 14 år och går i sjuan.
Jag har fått höra att ni i kommunfullmäktige tänker diskutera ifall Vilhelmina Musikskola ska läggas ner på grund av att det behövs bättre ekonomi. Det är ju förjävligt. Det är klart att jag håller med om att ekonomin måste bli bättre, men det borde väl ändå finnas andra saker ni kan göra förutom att ta bort det som så många barn älskar. Gällande ekonomin har jag en fråga: Hur mycket skulle avgiften för musikskolan behöva ligga på för att ekonomin skulle ”räddas”? Skulle detta vara genomförbart i den sträckning att alla elever rent ekonomiskt skulle ha möjlighet och råd att spela?
Jag har varit med i Musikskolan sedan jag var 9 år och gick i trean. Och jag har inte tröttnat på det en endaste sekund. Under fem år har jag varit med, och jag har aldrig tröttnat. Säger inte det något om att det är en bra Musikskola som vi har här i Vilhelmina?

 

Under dessa fem år har jag lärt mig så otroligt mycket. Jag har lärt mig att spela klarinett, jag har lärt mig att spela piano och jag har utvecklats vad gäller mitt sjungande. Allt detta har jag inte bara lärt mig, det låter också riktigt bra. Hade jag lärt mig allt detta om jag inte hade gått i Musikskolan? Nej.
Musik är inte bara roligt, det är hälsosamt också. Tillexempel så tillverkas endorfiner i kroppen vilket gör att en känner sig gladare, piggare och orkar mer. Vilket då självklart resulterar i att en kommer att prestera bättre i skolan.
Studier visar också att om hjärnan tränas vid musik tidigt så blir de verbala och kommunicerande egenskaperna bättre. 
Och nu har jag bara nämnt två av alla de hundra positiva saker som musik för med sig. 

 

Och inte nog med att musik både är hälsosamt och roligt, så är det också en flyktväg.
Gångerna då jag behövt det mest, har jag bara ställt mig vid min keyboard, och bara spelat och sjungit, för att få fly verkligheten ett tag. Och efteråt har jag känt mig så mycket bättre. Och jag kan inte tala för någon annan än mig själv, men jag är säker på att jag inte är ensam om detta. 

 

Musikskolan här i Vilhelmina har också öppnat upp många möjligheter för mig. Utan musikskolan hade jag tillexempel aldrig fått åka till Norrlandsoperan i Umeå och spelat i en gigantisk orkester. Jag hade heller aldrig fått en sådan scenvana som jag faktiskt har, om det inte vore för Musikskolan som har ordnat framträdanden där elever som vill får testa på hur underbart det är att stå i rampljuset i några minuter, och sedan få applåder och busvisslingar. Och efter att ha upplevt det, känner en sig stolt. Att en faktiskt kan. Vilket alla inte kanske får annars. Och det är så viktigt att alla får känna sig uppskattade på något sätt, och för vissa kan det vara genom att visa upp vad en kan inom musik.

 

Min livsdröm är att jobba inom musik. Som sångerska, eller musikalartist. Musikskolan kan ge mig skjuts på vägen. De har de redan gjort. De har öppnat mitt intresse ännu mer, visat mig att jag faktiskt är riktigt duktig och att jag KAN. Att det inte är omöjligt.

 

Musikskolan har också gett mig nya vänner, vilket är ännu en anledning till varför det är en fantastisk verksamhet, den inleder nya vänskaper. Jag och mina vänner som träffats i Musikskolan spelar i orkester tillsammans, vilket är helt fantastiskt.
Och på tal om vänner, så är det Musikskolan som har hjälpt mig och min bästa vän. Vi brukar uppträda tillsammans, och Musikskolans personal är de som har peppat oss till att spela tillsammans, och de har hjälpt oss att hitta spelningar där vi kan delta.
Så för att sammanfatta så vill jag bara be er i Kommunfullmäktige att tänka över det här beslutet noga och försöka hitta andra lösningar. Musikskolan är en fantastisk och underbar verksamhet som också är otroligt viktig. 
Musikskolan är en del av mig och många andra barn och ungdomar, tänk på det.

 

MVH // Tilde Gavelin
Mitt svar :
Hej Tilde och tack för ditt fina och välformulerade brev !

Har du fått hjälp med att skriva allt detta, eller är du själv så verserad ?

Jag kan skriva under på allt du framför om musikens och instrumenttrakterandets lisa för själen och välbefinnandet.

Fuskar själv en del och många av mina partikollegor musicerar.

Om musikskolan skulle kunna bära sina egna kostnader, vore det ju lämpligt för någon att axla dubbla rollen som både privat ägare och musiklärare.

Kunde man få musikskolan att rent av gå med vinst vore det toppen.

Måste man prioritera när pengarna inte räcker, så uppstår ett dilemma för oss kommunpolitiker:

Ska vi försämra maten ytterligare för vårdtagare och dementa, för att täcka upp för de underskott som skapas genom de skenande kostnaderna för individ- och familjeomsorgen och de behov av personliga assistenter som lagen kräver till de som exempelvis inte klarar av att fokusera på sin egen skolgång ?

Christer Staaf heter förvaltningschefen för Utbildningsnämnden och han kan säkert svara dig på vilken avgift som skulle behöva tas ut för att musikskolan skulle bli självbärande ?

Själv anser jag att kommunen ska koncentrera sig på sina huvuduppgifter, som är vården, skolan och omsorgsverksamheterna.

Om somliga vill bli duktiga hockeyspelare, andra vill träna ridning och ytterligare några gillar skärmflygning, så kommer vi aldrig att kunna ta ansvaret att finansiera alla dessa olika fritidsintressen ur skattemedel.

Jag anser att det mest rättvisa är att var och en bekostar sina val av hobbies.

Jag har till exempel aldrig hört någon kommun som betalar målardukar och oljefärger till de som anser att de behöver stimulera sin själ genom sitt konsthantverk.

Inte heller har jag hört att kommunerna köper in marmor och skulpteringsverktyg till de som vill bli skulptörer.

Så hur gör man för att vara rättvis ?

Vad tycker du själv ?

Sköt om dig och fortsätt bli duktig i allt du företar dig.

Bästa hälsningar

Göran Jonzon (KD)

2 kommentarer

  1. Ewa Larsson

    Hej Göran m fl!
    Jag måste medge att jag själv är lite nyfiken på det här med ”kommunens ick lagstiftade”-verksamheter och då främst just att muskiskolan alltid är den som först ska huggas med yxan.
    Muskiskolan måste väl ändå vara den lägsta kostnaden för att dels Vilhelmina ska kunna få fram duktiga musiker och dels för att barn och ungdomar, ja för övrigt alla andra också, ska må bra?
    I förhållande till annan frivilligverksamhet som kommunen bekostar skulle det vara intresant att få veta skillnaden och vad som kostar mest i musikskolan?
    Tycks minnas att kostnaden inte är direkt den största ur ett ”idrottsperspektiv”, men kanske beror det på namnet-”skola”?

    Alliansen har tidigare tittat på lösningar för att få behålla musikskolan men det har ratats av majoriteten, dels genom ”vallöften” eller andra konstgjorda räddningar och nu står ”vi” tydligen här igen-med så dålig ekonomi att musikskolan återigen ligger längst upp på listan. När Jonny K satt som ordf. i UN tittades det också på hur Storuman gått till väga med musikskolan och de är erkänt duktiga på musik och det gör att folk vill stanna kvar eller flytta in till kommunen, genom att det finns en musikskola.
    Det lämnades också förslag på att titta på Lyckseles modell för finansiering av sina frivilligverksamheter, men……jag minns mycket väl vad nuvarande UN:s ordf. svarade på de förslagen.

    Jag håller med ungdomarna som reagerat och egagerar sig genom att skriva brev till politiken och jag anser också att musiken är väldigt viktig ur många synvinklar för oss alla, även om jag nu inte tillhör konsertpianisterna direkt eller ens kan sjunga annat än i badrummet eller när jag klämmer handen i bildörren.
    Musiken höjer livskvaliten för gamla och motverkar så mycket av ”pillertrillandet” för hela bygden att jag absolut tror att det måste finnas andra lösningar än att lägga ner musikskolan!

    Precis som du skriver Göran, kanske jag ska vända mig direkt till Christer Staaf per mail och få detaljerade kostnader för olika kommunala aktiviteter som är ”frivilligverksamhet”.

    Vi hörs!

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Ewa !
      Grunden för att staten eller kommunen först ska dra in pengar från alla medborgare, för att sedan överlåta åt politikerna att pytsa ut pengarna till olika prioriterade syften, bygger på en tanke om jämlikhet.
      De som inte har råd att själva bekosta sjukförsäkringar eller barnens avgifter till privata skolor, ska ändå kunna känna sig trygga i vårt samhälle med att barnen inte ska behöva hamna på den utbildningsmässiga efterkälken och att mormor ska slippa leva på kattmat när hon inte längre kan försörja sig genom lönearbete.

      Där ansluter din fråga om konstgräsplaner, ishallar, bollhallar, golfbanor, motorbanor, ridhus, skateboardparker, pistolskyttebanor, småbåtshamnar, tennisbanor, kulturhuvudstadsår, liftar och pistmaskiner och tusen andra presumtiva investeringsobjekt som sedan kräver driftsbidrag av allmänna, dvs våra gemensamma medel.

      Om vi då går tillbaks till jämlikhetstanken, så funderar jag över hur vi ska ställa oss till alla dem som har ovanliga fritidsintressen som inte fallit politikerna på läppen, men som minsann får vara med och betala för andras fritidsintressen.
      Hur jämlikt blir det ?
      Om däremot alla delar på kommunens uppdrag att säkra sjukvård, utbildning och omsorg om handikappade och åldriga, så frigörs medel för var och en att organisera sina egna fritidsintressen.
      Följden blir givetvis att om det i kommunen bara finns ett knappt dussin som önskar sig en golfbana, så måste dessa söka sig till grannkommunerna för att hitta fler som kan hjälpa till att bekosta anläggandet av en golfbana.
      Finns det däremot 500 familjer som önskar sig ett ridhus, så blir det inte svårare för dem att fixa saken än när Jehovas Vittnen organiserar byggandet av sina ”Rikets sal”.

      Mitt förslag är att kommunen via skattemedel och gynnsamma banklån kan stå för större investeringar i byggnader och anläggningar, så länge det finns goda möjligheter för att driftskostnaderna bekostas av nyttjarna liksom en skälig hyra som täcker investeringskostnaderna under anläggningens avskrivningstid.
      Det skulle innebära att vi får en tydligare gränsdragning mellan skyddsnät och nöje.
      Därigenom kan fortfarande medborgare med svaga inkomster få möjlighet att utveckla idrottsmässiga och kulturella intressen, men under delat ansvarstagande för hur finansieringen ska gå till.
      Vi har nämligen nått vägs ände för hur långt man kan tillgodose alla olika intressen ur den gemensamma skattekassan och får enklare regler så att man slipper prioritera den enes intresse på den andres bekostnad.

      Det vi Kristdemokrater kallar det civila samhället har skapat musik genom hela historien och långt innan det ens fanns en tanke på kommunala musikskolor. Men nu har vi lokaler och förutsättningar som ger oss möjligheter att organisera gruppgemensamma verksamheter på ett sätt som aldrig tidigare i världshistorien. Det enda som fattas är att vi bestämmer gränserna och regelverket kring alltihop.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.