Att stå till höger som Kristdemokrat

Under en lång följd av år har högerpolitik blivit definerad som att ta från de fattiga och ge till de redan besuttna.

Definitionen har skapats , ägts och vårdats ömsint av kollektivismens och socialismens företrädare och förespråkare.

Vår nye partiledare Ebba Busch markerade tydligt i sitt invigningstal att hon tog ut avståndet till vänsterns kollektivism, genom att omdefiniera begreppet ”höger”.

Hon uttryckte tydligt hur hon definierade motsatsen till ”vänsterpolitiken”, genom att berätta att för henne betyder begreppet högerpolitik att statens makt ska minska och att familjerna och individerna ska återfå större delar av det självbestämmande som kollektivisterna lagstiftat bort.

Hon menar att politikerna ska hålla fingrarna borta från avgöranden som inskränker mångfald, handlingsfrihet, diversitet och pluralism. Hon menar tydligen även att likriktning på sikt alltid är till skada för utvecklingen och anpassningen av samhällets olika aktörer och de spelplaner på vilka dessa har att verka.

Jag håller med.

Den definitionen av högerbegreppet känns idag betydligt mer verklighetsnära, än 1:a majdemonstrationernas klasskampsånger. Visserligen kan jag hålla med om att det fortfarande finns klasskillnader i vårt samhälle, men gränserna har ritats om sedan slutet av 1800-talet, då sångerna skrevs.

Idag går skiljegränsen mellan stad och landsbygd, där alla resurser av betydelse går till städerna, medan landsbygdens folk ses över axeln som mindre vetande och värda.

Det kallas urbanisering och där utmärker sig Sverige som det snabbaste landet i Europa, som oaktat politisk regeringsmajoritet ivrigt påhejat utvecklingen, men där effekten leder till utsugning och fatigdomsspridning på landsbygden till förmån för stadsmiljöerna.
Där ska KD gå i täten för an annan politik, som är anpassad efter dagens verklighet, inte efter ett klasssamhälle som sedan länge bytt skepnad, form och uttryck.

Heja Ebba och välkommen som vår nye ledare.

Jag stödjer din definition av högerbegreppet.

Je ne suis pas Charlie, je suis a droite.

4 kommentarer

  1. Bert-Rune Wibrell

    Nu e ju jag inte Ebba, men om jag får göra en defination av högerbegreppet,varför är alla partier så känsliga för höger eller vänster.
    Om det sitter en blåmoderat i en by och en kommunist i en annan by,vad har det för betydelse,ingen alls som bryr i dagens läge men för 100 år sen var det en väldig skillnad,då fanns det ju storbönder och småbönder,och det behöver vi väl inte gå in på närmare på,men det fanns dom som hade det ännu värre.
    Dom fattiga,det var det högern aldrig förstog,därför var (s) i makt över 30 år.Nu är landet uppbyggt,nu utbreder sig fattigdom igen,vem kommer nu att göra revolution,högern eller vänstern.
    Jag har börjat omvärdera mitt tänkande,nånting måste göras.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Bert-Rune !
      Kloka tankar som erbjuder en att tänka till.
      Allting förändras över tid och vanligtvis så tyst och smygande att man inte märker det förrän man börjar drabbas av olusten.
      Gamla sanningar är fortfarande sanningar, men bara för den tid som varit.
      Mina högst personliga erfarenheter säger mig att om man går tillräckligt långt åt öster, så kommer man upp i väster.
      Driver man en ideologi tillräckligt extremt, så förvandlas den i parktiken till sin egen motsats.
      Ordet revolution skrämmer nog de flesta, men vad är alternativet om man ska återupprätta en rättvisa som smugit sig bort och gått förlorad ?

  2. ronny thellbro

    Genom att definiera S,V och Mp som dagens vänster blir det logiskt att förslag som kontrar ”vänsterns” politik blir höger. Definitionen härstammar från tiden för den franska revolutionen (1789) där samhällsförändrarna satt till vänster i den beslutande församlingen och försvararna av den bestående ordningen satt till höger. När denna dimension överförs till dagens politiska verklighet kan knappast denna benämning behålla sin historiska betydelse. Om ”vänstern” i vårt land förstås som S så borde egentligen denna bestämning bli omvänd i många sammanhang. Åtminstone i de kommuner där S innehaft majoritetsställning i 40-50 år och oppositionen (högern) pläderat för förändringar av en cementerad ”vänsterpolitik”. Sedan början av 1900-talet är betydelsen av ”högern” befäst i betydelsen av ”utsugning av de fattiga”. Betydelsen är knappast relevant idag. Vänsterns, i betydelsen av socialism, diktatoriska styre i forna Sovjet, Kina, Cuba, Nordkorea m.fl stater visar på en ofantlig utsugning av människor och miljö.
    Beskrivningen av den högerposition som Ebba Busch talat om innebär, som du Göran nämnt, ett osvikligt värde av människan som unikt subjekt och en kamp mot statens överdrivna/onödiga inblandning i personens privatliv. Ställt mot franska revolutionens höger-vänsterskala blir E.B. beskrivning närmast en vänsterposition. Hon pläderar för ökad frihet för enskilda och familjer.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Ronny!
      Den som ropar efter frihet och förändring blir ofta sedd som ett störande moment för de som bygger vidare på sitt drömslott.Men det är alltid bra att man kan se sprickor i ideologiernas fasader. Inget är beständigt och livet självt slutar aldrig att förändras.
      Jag tror att Ebba Busch kan spräcka många falska bilder av vad KD står för.
      Starka krafter vill förminska och skapa bilder av oss som ”knäppgökar”som fokuserar på förlegade mål.
      Men jag har noterat hur stor andel av mina partikamrater som uppvisar förmåga att föra komlicerade resonemang och ofta med en längre akademisk utbildning i bagaget.
      Jag får erkänna att jag trivs bra tillsammans med sådana som har förmåga att hantera fler än två aspekter av en fråga samtidigt.
      Få frågor har bara två sidor och de flesta ideologier skapar förenklingar som tills ist blir ett fängelse för den fria tanken.
      Att aldrig bli färdig medförändringarna är nog den bästa lösningen och Ebba har redan ruskat om rejält, inte bara bland våra politiska medtävlande utan även inom vårt eget parti !
      Det är friskt, det är bra och bäddar för en öppen och förutsättningslös debatt med stort inslag av självkritik.
      Resonemanget om vem som står (sitter) till vänster eller höger i förhållande till hur man satt placerade i det franska överhuset blir då ganska oväsentligt.

      Jag måste även få uttrycka min uppskattning för Göran Hägglund, som så oegoistiskt bidragit till den suveräna växlingen av ledarskapets stafettpinne, där nu Ebba Busch genom den öppna nomineringes- och valprocessen vilar på en solid förtroendeplattform.
      Medialt, modern, nymodigt och framför allt demokratiskt !
      När man sedan läser Lennart Holmlunds m.fl bloggar, förstår man hur mycket hon oroar betongvänstern.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.