En gång då jakt var jakt

På den tiden fanns det en katalog över jakttillbehör.

Den hade samma namn som vapenaffären i FFalun som gav ut den:"Vapendepoten".
Där fanns hagelbössor och studsare samt annons om vilka tjänster vapenverkstaden kunde stå till tjänst med.
Tjänster som ny trångborrning av hagelbössor, blåneringar, gravyr och kolvmakeri ingick i utbudet av tjänster.
Ammunition ingick inte då denna kunde köpas på vilken järnaffär som helst bara man hade fyllt 16 år.

Det sköts mycket mer vilt på den tiden trots att ingen GPS, Hundpejl, Camokläder, Avståndsmätare, 
Tripodstöd, MIL-dot-kikare, Specialkläder, Batteriuppvärmda strumpor, elektroniska lockdosor, Viltkameror, 
Doftsprayer och allsköns tingeltangel som gör den nye jägaren så tungt nedlastad, 
att det inte blir mycket kraft kvar till att lära känna skogen och hur de olika djurslagen tänker och agerar.

Men på den tiden bestod skogen i huvudsak av självsådda vuxna träd som stod slumpvis utspridda.
Så i takt med minskande viltstammar hamnar koncentrationen alltmer på tillbehörssektorn.
Samtidigt ökar krånglet och byråkratin i en än snabbare takt och vi har nu fått en så komplex jakt- 
och vapenlagstiftning att ingen klarar av att vara fullständigt laglydig.
Jag tycker inte att utvecklingen går mot det bättre.