Eländes elände, men ändå…
Snöröjning som är ofullständig, avfallshantering som kunde varit bättre, gatubelysning som slocknat och så järnvägen med sitt dåliga underhåll.
Till råga på allt fortsätter det kylslagna regnandet.
Ändå är jag väldigt glad att jag lever och bor där jag gör.
När 1500 -2000 dör av värmechock i Indiens 48 gradiga hetta, skulle jag inte klarat mig särskilt länge där.
I krigets kaos i Afrika eller Mellanöstern skulle jag förmodligen haft större saker att bekymra mig över?
Under Sovjets, Kinas och Nordkoreas extrema form av socialism, skulle jag inte ens ha ett eget medium, där jag kunde skriva och uttrycka mig som jag gör här.
Även om vi nu har en kommunekonomi som kräver härda nypor och att vi backar kravmaskinerna ett par steg, så är det ändå inte så många av oss som behöver fly för våra liv.
Man behöver inte och ska inte acceptera brister och fel i vårt samhälle och miljö, men det är alltid bra att bibehålla perspektivet och omdömet.
Trots krämporna och värken, m år jag på det hela taget oförskämt bra.
Grattis idag alla VIlhelminas mammor!
VI älskar er varenda en.
Senaste kommentarerna