Första mötet avklarat

Namnet PSG har använts för den grupp av politiker från samtliga partier i kommunen ihop med förvaltningscheferna och ett antal tjänstepersoner, som idag förmiddags samlades för att göra ett seriöst försök att hjälpas åt att få ordning på den skenande kostnadsutvecklingen.

Förkortningen står för Politisk SamverkansGrupp och består politiskt förutom ordförandena och vice ordförandena från samtliga nämnder och styrelsen, även av styrelsens arbetsutskott samt representanter för Politiskt Alternativ och Sverigedemokraterna.

Ett trettiofemtal förslag kokades ned till knappt 20 utredningsuppdrag till förvaltningen.

Utöver dessa har förvaltningscheferna ett batteri med åtgärder som ligger inom ramen för deras respektive delegerat beslutsfattande och grundprincipen är att genomföra allt sådant som direkt kan begränsa kostnaderna, utan att kollidera med övergripande nämnds- eller styrelsemålsättningar.

Arbetssättet kommer att ställa stora krav på alla inblandade att hålla sig till de principer vi enats kring:

1. Sätta upp mätbara mål, där vi idag befinner oss.

2. Arbeta förutsättningslöst med alla ideér som pekar mot dessa mål

3. Endast ta evidensbaserade ställningstaganden, vilket betyder att man ser på erhållna resultat utan att låta sig färgas av ideologiska förutfattade meningar.

4. Att dra upp en tydligare gränsdragning mellan de övergripande mål som vi politiker har att sätta och den målstyrning som måste ingå i förvaltningsuppdraget för kommunens chefstjänstepersoner. Förkortningen KLG står för Kommunal LedningsGrupp och utgör den executiva enhet som har den sammanhållande överblicken  över målstyrningen.

Allt ser bra ut på skissblocket, men prövningarna ligger där och lurar i form av invanda beteendemönster och disciplinkravet att hålla sig inom sina respektive ansvarsområden.

Nu vidtar en fördjupad analys av förslagen inom respektive partigrupp och även inom blocken.

Det kommer att visa sig rätt snart hur långt det överenskomna arbetssättet respekteras.

Själv är jag rätt hoppfull, men noterar att det finns tveksamheter som grundar sig på tidigare erfarenheter.

Naturligtvis skapar förfaringssättet ett gyllene tillfälle för den eller de som ser sin chans att ställa sig kritiskt vid sidan av, men jag hoppas verkligen att ingen ska känna sig tvingad därtill. Vill man ändå göra det för att man tror sig vinna något på det, blir det upp till väljarna att avgöra vem och vilka som sätter ansvaret för kommunens situation före sin egen eller sitt partis framgångar.

Det vilar naturligtvis ett tungt ansvar på nuvarande majoritet att inte hänfalla till att nyttja PSG-gruppen för att stärka sitt mandat att enbart verkställa det man har som sitt eget partis idéprogram, utan att verkligen hålla öppet för det vi pekat på i punkt 2 enligt ovan.

Det kommer även att visa sig hur självständigt våra förvaltningschefer nu klarar av att driva utredningarna enligt samma punkt 2, utan att snegla på vilka ideologiska begränsningar som kan lägga en skugga över de effektivaste alternativen?

Annars hotar det givetvis att spräcka den sköra plattform vi nu samlats på och som fått förkortningen PSG.

Själv ska jag göra allt för att det inte ska hänga på oss inom KD ifall det hela spricker sönder och går om intet, men utan att tillåta att privata näringslivets möjligheter åsidosätts.

 

16 kommentarer

  1. Johnny Holmgren

    Ett annat PSG,(Paris- Saint- Germain) har en frispråkig Libero i Zlatan, som heller inte räds. Om du likt Ibra visar vägen till att få upp Vilhelmina kommuns ekonomi på rätt köl, har du min och många kommuninnevånares fulla respekt och stöd.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Johnny!
      Ensam är man alldeles för liten för att klara av den uppgiften.
      Det fordrar en massiv och samlad gemensam ansträngning, där varje Vilhelminabo kommer att få bidra på sitt sätt.
      Du gör sannerligen vad man kan begära för att hjälpa till och det är viktigt att vi fortsätter agera som ett samlat lag.
      Jag ska göra vad jag kan och förväntar mig detsamma från andra.
      Min insats begränsas till de möten vi har, medan de som måste göra grovjobbet är de som har hela sin arbetstid till förfogande för ändamålet.
      Som heltidsarvoderat kommunalråd har Åke Nilsson en betydande möjlighet och ansvar att tillsammans med förvaltningscheferna omsätta allas våra gemensamma ansträngningar till ett verkansfullt åtgärdsprogram.
      Jag har ännu så länge ingen anledning att betvivla hans goda avsikter i den riktningen, men sedan ska han ju även få med sig övriga förtroendevalda i sittande majoriteten och det kan bli avgörande för om och hur vi kan omsätta goda förslag till verkstad.

      Några ännu icke-KD:are som hittills gjort bra ifrån sig i samarbetet och som är värda att uppmärksamma tycker jag är Annika Andersson(C), Mikael Österberg(S), Monika Nilsson(V), Magnus Johansson(S), Maria Lundqvist(PA) och absolut våra förvaltningschefer som uppenbarligen verkligen lagt manken till för att få rätsida på den ekonomiska utvecklingen. Det vi behöver hjälp med utöver vad vi kan åstadkomma inom politiken, är att var och en Vilhelminabo känner och tar sitt ansvar som förälder, så att inte våra ungdomar far illa. Vi har alldeles för många unga som hamnat i korselden, när föräldraansvaret brustit och kommunen ställs inför den svåra uppgiften att sörja för deras väl och ve. Droger och alkoholism är en annan faktor som håller på att knäcka vår ekonomi.
      Vi måste börja agera samordnat mellan Socialtjänst, Skola, Polis, Arbetsförmedning, Sjukvård och inte minst anhöriga.
      Men den vikitgaste rollen kommer ändå vänner och arbetskamrater att kunna ta, när det gäller att få en person som tappat greppet att återfå balans i sin tillvaro.
      Vi behöves allihop och vi måste hjälpas åt hela vägen.

      • Johnny Holmgren

        John F Kennedy ställde också frågan till sina medborgare ” vad kan du göra för ditt land?” Det är den frågan vi bör ställa oss alla; Vad kan vi själva göra för våra barn, medmänniskor och samhället? Det går bara inte att ha en kravmaskin igång som ständigt kräver mer och mer bränsle. Till slut orkar inte maskinisten att ha motorn igång som uppvisar alla tecken på överansträngning och hyperventilation. Jag tror på ett öppet,kärleksfullt samhälle där alla blir sedda och respekterade för vad de är och uppskattas för vad de kan bidraga med till det gemensammas bästa. Det ska ändå inte vara så att godtrogna nyttjas för specifika syften , liknande den nu partilöse politiske vilden Bergsten, som mer kan betraktas som en politisk konsult i KS. Vore det något krut i (S) skulle det entlediga honom och tillsätta någon från ett politiskt parti och som blivit vald på demokratisk väg. Då tror jag det skulle bli lättare att manövrera skutan Vilhelmina ut på säkrare vatten.

  2. Ann-Sofie Gavelin

    Hej!
    Ni pratar så, att jag nästan grinar! När jag har sagt, att vi måste ta hand om ALLAS våra ungdomar, släppa fram dem som har färska ögon och färska skallar och ge dem vårt förtroende och vårt stöd, har folk sagt: ”Men hur ska det gå till”? Att ni nu är flera som verkar tänka som ovan och det verkar vara allvarligt och ärligt menat, gör mig så otroligt glad! Och att inte bara se ungdomarna som offer. Åh vad jag håller tummen!

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Ann-Sofie!
      Det krävs nog både hårda nypor och ett stort mått ödmjukhet samtidigt.
      Ta bara individ och familjeomsorgen (IFO) där antalet inkomna aktualiseringar bland barn och unga ökat från 2013 kvartal 1 till 2015 kvartal 1
      med motsvarande siffror:
      2013 89
      2014 111
      2015 153
      De som erhållit försörjningsstöd har under samma tid minskat från 170 till 156
      Antalet vuxna som sorterat in under IFO har legat konstant omkring 50 under samma tid.
      Det vi således kan se är hur det verkar som att familjeansvaret börjat krackelera i en oroväckande skala.
      Visserligen har även jag hört uttrycket att varje barn är allas barn, men det fråntar inte varje barns egna föräldrar ansvaret för sina egna barns försörjning och uppfostran.
      När barn ska tvingas bli föräldrar åt sina föräldrar, då läggs det ett alltför tungt ansvar på dem.
      Det är detta som utgör huvudorsaken till att vår ekonomi kollapsar.
      Dessutom kan man inte förvänta sig att barn från söndrade familjeförhållanden ska finna harmoni i skolan och prestera bra resultat.
      Istället avspeglar sig deras inre oro och stress naturligtvis utåt i de flesta fall och ännu värre kan följderna bli för de som försöker stänga allt inom sig.
      Här finns det uppgifter så det räcker åt alla!

  3. Ann-Sofie Gavelin

    Hej igen,
    Jag pratar egentligen inte om allas våra BARN, fastän föräldrar inte äger sina barn. Det är barnen som äger sina föräldrar. Och naturligtvis ska föräldrar, utan tvivel, leva upp till det. Jag jobbade ju natt och fick en gång ta emot en 8 årig son som sökte sjukvård åt båda sina fulla föräldrar. Jag grät inombords. Jag menar våra UNGDOMAR, som är på väg in i vuxenlivet. Men som inte är där inne, men ändå släppts som om dom vore det.
    Det är väldigt viktigt, menar jag, att vi börjar prata öppet om detta OCH framför allt försöka tänka ut hur och vad man kan göra och vad alla kan bidra med. Det är i det sammanhanget som jag önskar att man inte tänker, sköt dig själv och skit i andra, familjevis. Jag menar att vi alla måste hjälpas åt att se till så att ALLA har samma chans/valmöjlighet hur det än för tillfället ter sig för dem. Det är det spåret som jag tycker att ni är inne på och håller verkligen tummen för. Det kan vara svårt, då det är omfattande, men jag hoppas vi lyckas riktigt bra. Jag älskar våra ungdomar, dina med! De lär mig så mycket.

  4. Tommy Streling

    Å ena sidan kan jag tycka att man uppfinner hjulet på nytt. Å andra sidan är det bra att en särskild budgetberedningsgrupp formaliseras. Frågan är varför inte det görs annars, formaliseras, utan budgetberedningen lever som ett mytiskt väsen för de partier som inte har plats i något arbetsutskott eller presidium.

    Att PA tillsåg att PA och Vänstern fick insynsplatser 2013, blev blott en högst tillfällig parantes. När en PA-representant ställde frågan om återupptagande av ”traditionen”, inför budgetberedningens sammanträde i april, fick PA aldrig något svar. Har frågan som ställdes lyfts i Ks-au eller Ks, eller kom diskussionen av en händelse upp på Ks först den 26 maj?

    Det finns heller ingen uttrycklig praxis eller något regelverk för hur budgetberedningen skall arbeta. Det är förbehållet de invigda. När delårsbokslutets resultat blev känt i början av maj, borde budgetberedningen omgående sammankallats. För fördjupad beredning, åtgärdsarbete och senareläggning av budgetbeslut i fullmäktige.

    Men istället denna särskilda budgetberedning, säkert av godo, då den signalerar strukturell kris och åtgärdsbehov. I ryggen hade det dock varit bra med alla partiers/konstellationers remissvar och åtgärdsförslag som grund. Som dock ingen sett, då uppskjutandet vispat bort det första steget. Att sedan med en veckas varsel slå på trumman och inkalla, är verkligen ett lotteri med vilka som kan deltaga eller om partier hinner sondera djupare och skicka förankrade direktiv och mål till en beredning, vars start och målsättningar är helt avgörande. Så vad missade man i all brådska? Inte lätt att veta för partierna, ska det bli minnesanteckningar eller protokoll som delges?

    När jag läser handlingarna till fullmäktige slås jag av formuleringarna i Ks-protokollet, att den särskilda beredningen består av ordförandegruppen och vice ordförandegruppen plus tjänstemän. Känner du igen detta från kommunstyrelsen den 26:e maj? Det innebär formellt att varken partier utanför eller au-ledamöter har närvarorätt. Rätten att som viceordförandelös deltaga i viceordförandeträffar ger inte rätten att delta i budgetberedningar. Men nåd kanske går före rätt i det här fallet. Majoritetens generositet.

    Formuleringarna i besluten andas inte alls den öppenhet som bred samverkan kräver. Därför blir det en paradox, när beredningen kallas för Politisk Samverkans Grupp. Jag får känslan av de som verkligen har mandat att sitta i beredningen, och majoriteten, ges tyngst ord. Nåden för insynplatser något annat. För visst förekom omröstningar om vilka skarpa förslag som skulle gå vidare till utredning?

    Ur demokratisk synvinkel blir processen spännande att följa, om än på långt håll. Men att man i besluten inte explicit inkluderar insynsplatser för alla partier, är något som faktiskt förvånar mig.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Tommy!

      Först ska jag berätta något jag aldrig gjort en hemlighet utav:
      Jag har stort tillkortakommande när det gäller minnesdetaljer i förfluten tid!
      När det gäller klockslag, datum, veckonummer eller ens mänad, kopplat till en viss händelse, har jag mycket svårt att redogöra exakt.
      Möjligen årstid, men ibland är även årtal för svårt för mig att uttala mig om.
      Jag vet inte om det beror på något fysiskt fel eller på grund av att jag har min koncentration riktad och koncentrerad på annat?

      Men skeenden går bättre för mig att redogöra för.
      Den samrådsgrupp du hänvisar till hade sin upprinnelse i de signaler om skenande kostnader för socialnämnden som min partikamrat Rickard Norberg flaggade upp för mig och andra i KD:s styrelse. Detta föranledde mig att ställa fråga till KD:s styrelsemedlemmar om vi inte borde ta kontakt med Åke NIlsson som majoritetsföreträdare om behovet av blocköverskidande samverkan. Vi diskuterade detta noggrannt och kom överens om att jag skulle ta en sådan initial kontakt. Vi ville inte gå förbi våra allianspartner i den frågan heller, varför vi beslöt att även försöka få med Centerns Annika Andersson och om den initiala kontakten skulle falla väl ut även moderaterna och samtidigt väcka frågan om hur övriga partier skulle kunna engageras.

      Kontakten togs och bemöttes positivt, varför det beslutades om ett nytt möte.
      Under tiden blev delårsrapporten för 1:a kvartalet 2015 klar och visade på ett än värre scenario än vad vi föreställt oss. Vi beslutade därför om en snabbt inkallad gruppledarträff för att inhämta uppslag till hur en samverkansgrupp skulle konstrueras och för att föra detta förslag tillbaks till respektive partistyrelse. Detta enbart för att vinna tid. Samtidigt konstaterade vi att det akuta ekonomiska läget för 2015 krävde snabba insatser varför vi enades om att föreslå KS att senarelägga budgetremissen och att samtidigt vidga den till att omfatt ett flerårigt perspektiv till 2016-2018. Därmed föll datumet 6 maj som remissdatum, vilket Åsa Össbo underrättats om via mail. Att du frånsagt dig samtliga uppdrag och satt dig isolerad uppe i Dikanäs underlättar naturligtvis inte din personliga insyn och kanske missade du även att kommunicera med Åsa, eller så nådde inte mailet fram till just henne, vad vet jag? Men kontentan blev att Politiskt Alternativ var det enda partiet som följde ursprungliga planen för budgetremissen och därtill lämnade in ett remissyttrande som inte tycks tagit med verklighetsutfallet från delårsrapporten 1:a kvartalet 2015.
      Inget hindrar dock att PA återkommer med en färskare budgetremiss i enlighet med nya remissplanen.

      Den sammansättning som PSG-gruppen sedan fick avgjordes under senaste grupp-fullmäktige, där majoritetens och alliansens olika förslag vägdes mot varandra och där kompromissen mellan att samtliga partier skulle få företrädare och att samtidigt få till en grupp med handlingskraft och god förankring i den efterföljande beslutsprocessen blev den som nu gäller.
      Att åtgärder brådskar har ingen sagt emot och därför vägde det tungt att få med representation från samtliga nämnder, för att underlätta genomförandet av de förslag som PSG-gruppen skickar till förvaltningen att bereda och där samma personer sedan medverkar i ordinarie beslutsfora.

      Vid KD:s styrelsemöte den 19 maj redogjorde jag för hur initiala kontakten utfallit och styrelsen hade en djupgående diskussion kring konsekvenserna av att fortsätta kontra att låta majoriteten sköta saken själva. Styrelsen enades slutligen om att fortsätta och fördjupa samverkansarbetet och gav mandat till Rickard Norberg och mig själv att fortsätta hålla i förhandlingarna för KD:s räkning. Beslutet var enhälligt. Detta framgår av styrelseprotokollet från samma datum.

      Eftersom inga formella genomförandebeslut kommer att tas i PSG-gruppen, finns det heller inga sådana att överklaga. Därmed torde det inte föreligga behov av formella protokoll, utan redovisningen kan komma att åskådliggöras via minnesanteckningar, för vilka sekreteraren Göran Lidström ansvarar. Dessa anteckningar lägges ut på First Class under en särskild mapp som återfinnes under ”Sammanträdesunderlag”. Göran har varit bortreest under senaste dagarna, men torde kunna hinna med korrekturen idag, varför dessa anteckningar bör kunna stå att finna innan kvällen.

      Siata meningen i din kommentar förstår jag faktiskt inte innebörden av?
      ”Ur demokratisk synvinkel blir processen spännande att följa, om än på långt håll. Men att man i besluten inte explicit inkluderar insynsplatser för alla partier, är något som faktiskt förvånar mig.”

      Jag vska ändå försöka att ge ett svar i blindo:
      PSG-gruppen tar inga beslut om genomförandeprocesserna.
      PSG-gruppen har mer än isynsrätt, då samtliga partier och till och med den enskilde politiske vilden Bengt Bergsten, har full rätt till både yttrande och beslut.
      Beslutsrätten inskränker sig dock till att besluta vilka utredningsuppdrag som ges till förvaltningscheferna att handlägga.
      Av totalt ett 35-tal förslag utkristalliserades 18 kring vilka total enighet uppnåddes.
      Så långt enligt mitt eget minne. Minnesanteckningarna kan möjligen korrigera något eller ge en fördjupad inblick.
      Väl mött!

      • Tommy Streling

        Hej Göran, tack för svaret.

        I mitten av april såg PA tunga beting i månadsskiftet och försökte framskjuta datum för förlängd remisstiden – före ett Ks-au. Svaret från Åke Nilsson var att S inte skulle komma in med sitt remissvar förrän den 5-6 maj (pga repskap), men tidsramen skulle hållas. PA tog remissvar och budgetramar på medlemsmöte – att betrakta som stämmobeslut. Justeringerar gjordes utifrån besparingsförslag från UN, SN (april) och Ks-förvaltningens sena förslag. Men det var ett rykande aktuellt remissvar PA insände. En budgetramavstämning inlämnades från PA på Ks 26 maj.

        Du skriver att du inte minns tidpunkter, datum mm. Det här är faktiskt ett stort problem. Du förespeglar att PA inte har koll på tågordningen. Låt oss reda ut detta.

        Åke Nilssons mejl gav, så vitt jag förstått, en hint om vad socialdemokraterna skulle komma att överväga (måste varit den 4 eller 5 maj då PA:s remissvar redan var spikat). Men budgetremissplanen ändrar endast budgetberedningen och/eller kommunstyrelsen. Gruppledarträffen ägde rum den 11 maj. En informell träff utan någon som helst beslutskraft.

        Jag har sett samma fenomen, så många gånger, även i partigruppfullmäktige – information och diskussioner övergår i överläggningar och överenskommelser. Det är att sidsteppa partidemokratin och demokratin. Lika aningslöst varje gång. Och när (S) överväger kursändring, betyder väl inte det att alla andra partier, eller PA, kommer ändra sig? Eller är Åke Nilssons ord kungord som oppositionen lystrar till?

        Delårsrapporten skulle Ks-au godkänna 12 maj för delgivning till Ks och fullmäktige. Den 5-6 maj hade nog ingen i PA sett innehållet (SN 7 maj, UN 11 maj), så hur skulle PA:s remissvar överhuvudtaget ta hänsyn till delårsrapporten? Vilket du framställer som något vi missat. Märkligt.

        PA:s remissvar inskickades INNAN gruppledarträffen den 11:e maj. Anmärkningsvärt nog lyfter inte Ks-au frågan om reviderad budgetremissplan den 12 maj. Varför? Det är ju på Ks-au ni hade möjlighet att väcka storfrågan och tillse att budgetberedningen extrainkallades. Eftersom alarmklockan ringt, nu med möjligheten att alla partier närvarar (vilket PA efterfrågat veckor tidigare utan svar från Åke Nilsson).

        Så visar det sig att initiativet till PSG kommer från dig och Kd och du och Annika Andersson (c) sitter och diskuterar detta med Nilsson, i enskilda samtal. Utanför alla beslutfora. Anmärkningsvärt sker dock inga beslut i Ks-au eller budgetberedningen – om ny budgettidplan. Varför? Det beslutet togs först i Ks den 26 maj. Förankringen skedde på grp-kf den 25 maj. Samtidigt framkommer inget om en ny eller förlängd remisstid för partierna. Vad är det PA gjort för fel i processen? Inga, det är enda felet.

        Du förstår inte innebörden av beslutet, skriver du. 1. Ks-protokollet framvisar att den särskilda budgetberedningen består av ordförandegruppen och vice ordförandegruppen. Varken PA eller SD får sitta med. Men inte övriga ledamöter i några arbetsutskott. Inte du heller.

        Ska vi hålla på besluten eller verkställa dem som man vill? Kommunstyrelsen, och du själv, har precis utestängt dig själv, från den särskilda beredningsgruppen du och Kd initierade. Känner du dig inte grundlurad?

        • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

          Ja, var ska jag börja?

          Naturligtvis kunde du inte ta hänsyn till delårsrapporten eftersom du redan inlämnat budgetremissenyttrandet innan delårsrapporten var klar!
          Men det var inte det jag pekade på utan att förslaget om att skjuta på remissdatumet inte verkat ha gått fram till dig via Åsa Össbo.
          Men det är inget som direkt angår mig, utan jag bara konstaterar att PA blev det enda partiet som inkom med ett remissvar, trots att nya fakta medfört att alla övriga partier tagit följdbeslut av dessa.
          Är inte det ett problem för er i PA, så är det inget problem för mig heller.

          Sedan var det inte beslutet jag hade svårt att förstå i din kommentar, utan frågan i den avslutande meningen.

          På frågan om jag känner mig grundlurad, blir svaret nej.
          Förutom den välargumenterade beslutsgrunden för en representation från varje nämnd och styrelse i Politiska SamverkansGruppen PSG, så har även KSau-ledamöterna platser i gruppen, vilket enligt analogisk tanke underlättar precesshanteringen, där KSau utgör inkörsporten för vad som sedan handläggs i KS och Fullmäktige.

          Jag tycker vi har en förnuftig organisation och med ett vaket öga för att bevaka att inte väsentliga demokratiska aspekter förbigås, har vi samlat våra respektive styrkot för den gemensamma kraftansträngning vi står ställda inför.
          På inget vis känner jag mig överspelad eller ställd utanför, utan tvärtom deltar jag med engagemang och intiativ med suveränt stöd från övriga i KD:s styrelse.

          Tommy, jag har själv erfarenhet av att ha blivit förrådd och utmanövrerad och det från en jag trodde var min vän och det har hänt mer än en enstaka gång i livet.
          Senast var det i valfullmäktige den 1 nov 2010, då K G Abramsson intrigerade med en av våra egna i partiet för att förhindra mig tillträdet till den post som mitt parti nominerat mig till i enlighet med valresultatet. Men jag satte mig inte i mitt hörn och tjurade!
          Min devis är:
          Båda händerna i politiken med båda fötterna utanför!
          Det finns inget som kan hända politiskt som får mig ur balans, så länge jag vilar tryggt i min civila tillvaro.
          Den som lägger hela sin själv och integritet på spelbrädet, har däremot väldigt mycket att förlora när mattan dras undan med ett ryck, så som kan ske inom politiken.
          Jag har den största respekt för dina kunskaper och dina ambitioner att vara med och hjälpa VIlhelmina på fötter igen, men gagnas detta av att du frånsagt dig samtliga förtroendeuppdra i politiken och stält dig vid sidan av ?
          Frågan är inte ställd för att avtvinga dig ett svar, utan endast för att initiera eftertanke inom dig.
          Jag är övertygad om att du kommer fram till en logisk slutsats.

          Det politiska klimatet har under lång tid förmörkats av diverse intriger och etiskt ogrundade ageranden.
          Jag tror övriga VIlhelminabor är lika trötta på detta som du och jag är.
          Att lämna skyttegravarna och göra sig sårbar kräver både mod och klarsynt närvaro.
          Jag betraktar mig själv som den som är minst sårbar och det är därför jag tagit initiativet.
          Hittills har jag ingen anledning att känna mig besviken över mottagandet.
          det förefaller som att alla andra också är hjärtligt trötta på käbblet och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att den väg vi nu gemensamt valt också ska leda fram till en öppning till en framkomligare väg än den konfrontativa.
          Misslyckas vi åter igen, så blir jag även den förste som får stå där med skammen, men det tar jag i så fall med jämnmod, då jag känner mig stolt över mig själv att jag verkligen bjudit till.

          • Tommy Streling

            En sista kommentar som jag delar upp i två delar, annars lär texten huggas tvärt.

            Del 1.
            Rättelse: Naturligtvis kunde inte PA ta hänsyn till delårsrapporten, men det var inte heller undertecknad som sände remissvaret utan de som sköter den operativa politiken. Klargörande: Min access till sammanträdesunderlag är raderad så jag kan inte läsa ett dyft och jag läser inte andras first-class.

            Det här mejlet från Åke Nilsson, med förslaget att framskjuta processen, verkar spöka. Vad S har för avsikter, i sitt parti, bekommer inte PA. Först måste de ta beslut i representantskapet (eller ordförandegruppen om så räcker), sedan får S lyfta det i Ks-au/Ks. Men så gjorde inte S den 12 maj. Nilssons förslag verkar vara Nilssons förslag. Och det har Össbo kommunicerat med undertecknad, långt tillbaka i början av maj. Och det påverkade ingenting, förrän formella beslut togs. Så sent som den 26 maj. Hade ett åtgärdspaket snabbutretts, startskott 12 maj, med ett extra-Ks innan fullmäktige, så hade budgeten kunnat tas den 15 juni. Men vill alla övriga annat, så är PA lyhörda.

            Jag har inte en blekaste om mejlförslaget var förankrat i S-föreningen Vilhelmina (28 april), men repskapet (S) den 5 el 6 maj tog aldrig ett sådant beslut, för det ställdes in. På följande repskap den 25 maj förmodas arbetarekommunen tagit beslut om ny processplan. PA arbetar efter de politiska beslut som formellt tagits, inte på grundval av tillslängda mejlförslag från Åke Nilsson.

            Istället undrar jag om S verkligen var klara med sitt budgetremissvar i månadsskiftet april/maj. Samtidigt, var det samma sak med de borgerliga partierna? Är svaret är jakande, varför sände ni ändå inte in dem? Varför gav inga partier utom PA skriftliga förslag på besparingsåtgärder/utredningsuppslag vid gruppledarträffen (18/5)? Inte några förslag har partierna sinsemellan kunna utbyta, värdera eller beakta. Och därför inte heller förankra eller ta ställning till.

            Vad händer sedan med den ordinarie budgetberedningen? Är den upplöst genom det nya beslutet? Jag fattar fortfarande inte varför ks-au inte kallade till presidieträff eller sammankallade budgetberedningen efter det dystra delårsbokslutet. Jag förstår inte heller den överdrivna brådskan, det handlade om en vecka från lägesinsikt till kommunstyrelsens arbetsutskott.

            När det kommer till den särskilda budgetberedningen, så hade man på första mötet ingen dagordning aviserad, inga handlingar, inga redovisade förslag som partierna kunde beaktat. En eller två representanter från varje parti sitter i en oerhört trängd situation. Överrumpling kan få många att säga ja till somt som partier annars säger nej till. Att man är totalt eniga i beredningsgruppen om 18 uppdrag låter bra på pappret, men ur ett partidemokratiskt och värderingsmässigt perspektiv är jag skeptisk. Styrelsemandat kan ge legitimitet, men inte förankring och djupare eftertanke.

            I kombination med gruppledarträffar och partigruppsfullmäktige, som ofta glider över i förankringstendenser/överläggningar/överenskommelser – är jag bekymrad. Över att toppstyrning odlas (då partidemokratin inte hinner med) och att partirepresentanter snärjs in något som sedan blir svårt att backa från, utan att det blir person- eller partipolitik av detta också…

          • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

            Jag kom osökt att tänka på en gammal krigsfilm med Clint Eastwood, där han som officer i en trängd krigssituation skulle rekvirera ut ett antal vapen som behövdes. Den förrådsofficer som då tjänstgjorde lät sig däremot inte påskyndas, utan krävde enligt byråkratiskt mönster korrekt ifyllda blanketter i tre exemplar och innan detta var uppfyllt lämnades inget ut.
            Den byråkratiska processen är till för att förhindra att fel begås.
            Den demokratiska processen ska säkerställa att inga viktiga aspekter förbises.
            Men när man upptäcker att det brinner i garaget, då spelar det inte så stor roll hur man släcker, bara det blir släckt. Om katten är grå eller svart spelar ingen roll, så länge den fångar mössen.

            Vi blev nog alla tagna lite på sängen av de dramatiska siffrorna i delårsrapporten.
            Precis som jag tidigare flaggat upp, innebär tillsättandet av den Politiska SamverkansGruppen (PSG) ett visst intrång på den demokratiska arenan.
            Dock betyder det i praktiken inte mer än att vi från alla partier diskuterar ihop oss kring vilka utredningsuppdrag vi prioriterar att förvaltningens tjänstepersoner ska leverera. Leveransen skall dock fortfarande ske till de ordinarie beslutsfora som kommunallagen stipulerar. Därmed minimeras inkräktandet på den demokratiskt grundlagda prövningen, anser jag.

            Gruppledarträffen var helt utomparlamentarisk, men förtjänar likväl gott sitt syfte. Syftet var nämligen en helt fri dialog, för att öppna stängda dörrar och organisera ett gemensamt ansvar för hur vi ska möta ett annalkande hot. Vi får inte glömma bort den takt varmed likviditeten och kassan nu töms, vilket ofelbart leder till att löner inte kommer att kunna täckas mot senare delen av hösten 2015. Det är detta som motiverar att vi tar ett steg vid sidan av den ordinarie processen. Något måste göras och det snabbt. Det finns inte längre tid att vänta in konsekvensanalyser för alla åtgärder. Bättre att vi gör något genomgripande och radikalt enligt vårt samlade förstånd, än att alla små bitar först ska falla på plats. Med ett vaket ledarskap, kan det aldrig bli värre än att vi får backa och göra om, ifall det blir för lite, för mycket eller får oförutsedda konsekvenser. Men det är NU vi måste handla.

          • Tommy Streling

            Del 2.

            …Jag är bekymrad över att det fortfarande verkar vara så svårt att dels föra öppna förutsättningslösa diskussioner i beslutsfora (styrelse/nämnd), dels över att alternativa tanke- och handlingsmönster inte utgör en tillgång, utan ofta per automatik ses som hot. Så länge särskilda beredningar krävs för att kringgå stelheten, är det ett misslyckande i mina ögon.

            Beredningar kan likafullt användas som en tyst sluten svart låda för att kasta ut obekväma beslut och försöka gömma sig bakom enighet. Hur försökte man inte övertala R Norberg och M Ihrström in i det sista i Skolberedningen? Och jag skönjer ibland ”enpartikommuntendenser” då konsensus och gott samtalsklimat (närmast preventivt) överordnas sakfrågor, för att man så innerligt vill lämna ”käbblet”. Konformiteten och rädslan för uthängdhet/konflikt är djupt förenade. Därför min oro över demokratiska aspekter i besluts- och budgetprocessen.

            Som jag ser det, har alliansen (men möjligen du Göran) eller PA sällan varit konfrontativa (men då det behövs, vilket man aldrig får ge avkall på), utan alltid stått upp för alternativa lösningar eller förhållningssätt eller sin respektive politik. Det har däremot ofta bemötts med konfrontativt försvar och en frän tudelande retorik, synnerligen från kommunalrådet Nilsson genom åren. Liksom ett fult omoraliskt maktspel från S kring politiska tillsättningar, eller som senast, att stjäla ett mandat från PA och tillskansa sig majoriteten. Det politiska övergreppet kvarstår mandatperioden ut.

            Jag har varit föraktad och oönskad i politiken, illa behandlad, ständigt ifrågasatt och något av en hackkyckling. Utsatt för kränkningar, förtal och härskartekniker i olika sammanhang, under åratal. Inte ett svar, inte en ursäkt från någon socialdemokratisk företrädare. De har aldrig gjort något fel. Jag har inget i politiken eller Vilhelmina att göra. För jag orkar inte längre. Jag har inte valt isolering i Dikanäs. Den biten sköter många andra så väldigt bra om. Precis som kommunstyrelseprotokollet (Ks 26/5) utesluter partier och au-ledamöter från den särskilda budgetberedningen. Har verkligen något förändrats? Ett sänkt tonläge i politiken behöver inte innebära någonting i praktiken. Synnerligen inte så länge makten är ett egensyfte, vilket mandatstölden från PA var det yttersta beviset för. Om ditt förhållningssätt ger resultat, ja, det får tiden utvisa. Logiska slutsatser, ja, det är en from förhoppning att de poppar upp.

          • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

            Hur valserna har gått med PA_s engagemang kan jag bara spekulera kring, men det finns väl ingen anledning att betvivla riktigheten i din beskrivning.
            Hur jag förhåller mig till det stulna mandatet som Bengt Bergsten tillfört majoriteten, tror jag nog att alla känner till vid det här laget.
            Men precis som när jag drabbades av motsvarande intrigerande, så måste vi gå vidare.
            Jag tror personligen att just den saken kan komma att bli en kvarnsten om halsen för sittande S-styret inför nästa val.
            Konsekvenserna för en politisk vilde som balanserar på ett stulet mandat kan knappast bli annat än politiskt självmord.
            Vem vågar liera sig med en som förfar på detta sätt mot sitt forna parti? Det parti under vilkens flagga man tagit sig till toppen!

            Din personliga inställning till politiken och den politiska atmosfären , kan jag inte ifrågasätta. Likväl blir min egen reaktion på bilden du framstället att jag dels noterat att det funnits och finns ett besvärande spänningsgap mellan dig och Åke Nilsson i förstone, men även kan jag tycka att du överreagerar när du gör dig till offer. Du har en fantastisk verbat och litterrär förmåga att uttrycka precis vad som helst, något som inte är vardagsmat bland övriga kämpande i det kommunpolitiska kraftspelet. Därmed har du ett argumntativt redskap så är få förunnade. Använd det, men änvänd det inte på detaljnivå, där få eller ingen hänger med, blir mitt förslag i all vänskaplig omtanke.

            Vad gäller (S)-ledningens oförmåga att öppet erkänna sina missgrepp, är det något som tycks utgöra ett kulturellt stigma för just detta parti.
            Varför starka representanter inte törs bryta den traditionen förblir en fullständig gåta för mig, lika mycket som för dig.
            Själv är jag övertygad om att vinsten skulle bli betydande för dem, båda i form av ökat anseende hos väljarna och respekt från oss andra politiker.
            Men det är deras sak att fundera över.

            Vad gäller faran med konsensuspolitik, så är den naturligtvis reell och påtaglig.
            Jag delar däremot inte uppfattningen att vi nu övergått till sådan.
            Förslag präglade av genomgående ideologiska grundprinciper återfinnes i förslagsfloran och kommer än mer så att göra i diskussionerna kring vad förvaltningen kommer fram till. Men görs beredningarna kring de olika inspelen proffessionellt, så minskar säkert den politiska spänningen till förmån för faktabaserade pragmatiska beslut. Hur långt majoriteten är beredda att låta siffrorna öppna för kompromisser gentemot stela ideologiska låsningar, återstår att se.
            Men hoppet lever.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.