Resan är målet

Kylan och regnet behövs för att vi ska uppskatta värmen och solskenet.

Sorgen behövs för att vi ska känna igen glädjen

Ensamheten behövs för att vi ska uppskatta vännerna och gemenskapen

Det är i ondskans som godheten speglar sig.

Smärtan är njutningens andra Janusansikte

Det är döden ur vilket livet föds

Människans olika språk har alla ordklassen adjektiv och varje adjektiv har sin motsats. Motsatserna anger spännvidden av vårt livsutrymme och dess upplevelser. För den som upplevt smärta sedan födseln, blir en smärtfri dag rena njutningen. Den som aldrig behövt uppleva hunger har svårt att uppskatta mättnaden.

Att få ett rikt liv innebär att tänja sina gränser. Den som lever sitt liv rakt fram tappar tidsuppfattningen.

Tänk dig en perfekt dag, så perfekt att varje liten ändring skulle göra den sämre. Det innebär att nästa perfekta dag måste se exakt likadan ut, eller hur ? Hur många sådana dagar skulle du orka leva ? Snarare torde det vara så att det inte finns något som är statiskt, utan det som är bra idag är dåligt i morgon. Allt förändras och för dig och mig gäller det att ta in och anpassa oss. Det rigida och statiska ger oss inte den trygghet vi så gärna önskar. Det är i rörelsen och dynamiken vi kan finna glädje och trygghet.

Låt oss begrunda det när det gäller den kontinuerliga förändringsprocessen vi måste ha för vårt eget samhälle.

Förändringarna frestar på oss och tvingar oss ibland till ansträngningar, för att vi sedan ska få det bättre. Det ingår i allt det vi kallar att leva. Samma sak för den enskilde som för det gemensamma.

Det är själva resan som är målet.