En jämförelse mellan 4 glesbygdskommuner

Av , , 6 kommentarer 9

Nettokostnad för vård av unga

Vi har ett problem vi måste börja hantera.

Källa Kolada.se.

6 kommentarer

  1. Ewa Larsson

    Hej!
    Som vanligt så funderar jag naturligtvis på vad som gömmer sig bakom siffrorna. Vad har man för parametrar och vem som svarat?
    Hur kommunerna redovisar och hur de arbetar för att få så låga siffror.
    Kanske är Vilhelmina bättre på att se varje enskild individ och på så vis arbeta med dessa för att, i framtiden, få det bästa resultatet eller så har vi klart sämsta förutsättningar och då återstår frågan, vad beror det på?
    Men med de siffrorna som presenteras så är det skrämmande för vår kommun.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Ewa!
      Jag antar att det är SKL som ligger bakom denna statistik, då ju KOLADA torde stå för Kommuner, Landsting, Data.
      Men mer än så vet jag inte.
      Hursomhelst visar det på hur dyrt det blir när föräldraansvaret brister och blir ett kvitto på hur viktig familjen är som den minsta byggstenen i den sociala samhällsgrunden.
      Den socialistiska idén om samhällsorganen med sina fackspecialister i familjens ställe visar sig direkt hur den kommer till korta i det lilla perspektivet.
      Hur det skulle se ut i än större skala törs vi inte ens tänka oss ?
      Hur välutbildade och duktiga socionomer vi än kan hitta, finns det inget som ger ett barn samma stabila grund som en fungerande familj.
      Kostnaderna blir givetvis därefter.
      Vi hade år 2014 1620 ungdomar upp till 20 års ålder i VIlhelmina.
      Om vi nu har 153 av dessa under SOC tillsyn, beskydd och omsorg blir följderna att vi knappast har råd med något annat i form av rekreation och fritidssatsningar för de övriga.
      Vad gör deras föräldrar ?

      Svara
  2. Ewa Larsson

    Jag brukar också ”roa” mig med dessa jämförelser i Kolada/öppna jämförelser, men tror att man får ta dem med en nypa salt, eftersom vi inte me säkerhet vet hur andra kommuners organisationer eller arbete ser ut. Men visst är siffrorna talande för att Vilhelmina någonstans har ”tappat bort sig”. Vi tycks alltid hamna långt ner oavsett rankningar och sammantaget me ex. företagsrankningen så måste det finnas någon form av att uppdragen inte klaras av.

    Nu tänker jag inte ge mig djupare in i någon analys av soc. rankning när det gäller barn/ungdomar, men vill ändå vända frågan tillbaks ang. föräldrarna och peka på att allt inte hamnar på hemmet eller föräldraansvaret. Det finns otroligt många bra föräldrar också som ändå råkar ut för att barnen tar en helt annan väg och vi vet väl egentligen inte hur föräldrarna kämpar?

    Men självklart så finns det saker och ting vi kan göra för att hjälpa till när skutan är på sjunkande vattenlinjen.
    Jag är övertygad om att ”kommunen” behöver hjälp och större/mer sammarbete med övriga delar/organisationer som te.x AF. Utbildningarna kanske måste förändras eller ökas utifrån hur samhället i öv rigt ser ut och anpassa behoven lite mer, så att fler hittar en meningsfullhet i kommunen? Hur mycket frågas arbetsgivarna om vad de ser i den utveckling de befinner sig i?

    Vi behöver inte snegla eller ställa in kikaren så långt från våra egna kommungränser för att se en helt annan ”anda” i andra kommuner och där andra former av arbetsmarknad utvecklats.
    Jag ser fortfarande att vi bara släcker små brandhärdar och väntar in den stora branden och vad har vi då att komma med? Tungt att vända denna färja men nog tusan går det och jag tror att vi ska rikta in oss på mer än att klanka på ett ”frånvarande föräldraskap”. Kanke behöver föräldrarna också en större uppbackning för att klara sina åtagande? Kanske behöver föräldrarna verkligen få vara föräldrar med ett eget ansvar i ett allt snabbare föränderligt samhälle.

    Som förälder står du många gånger väldigt ensam mot de stora drakarna som ex. skolan osv. Hur ska de kunna få bättre stöd och snabbare hjälp när det behövs.
    Vi får aldrig glömma att det finns barn/ungdomar ur alla samhällsklasser som tappar fotfäste i sin utveckling och det finns mer eller mindre osynliga antaganden på varför detta händer.

    Föräldramakten står sig slätt när det gäller och de kanske också skulle behöva ett strå att dra sig upp på för att hinna med i utvecklingen eller att få en annan insyn i vad som händer. föräldrar som kämpar för att ge barnen mat och kläder har nog fullt upp för att missa alla de små detaljerna som drar ungarna ut på ett tinande isflak.
    Så, jag är ledsen att behöva säga det, men jag tror att föräldrarna finns där, mer eller mindre och gör sitt bästa, utifrån de förutsättningar de har i dagens Vilhelmina.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Ewa!

      Först vill jag be om ursäkt fr att jag tagit mig friheten att korrekturredigera lite i den annars så kompakta textmassan i din kommentar.
      Syftet var att göra det hela lite mer lättläst, då jag tycker du har ett par viktiga poänger.

      Du har givetvis helt rätt i att även friska träd kan få ett och annat ruttet äpple. Det gör att man alltid ska vara försiktig med alltför långt dragna generaliseringar, men undantagen räcker heller inte som en genomgående förklaring, till varför vi har så många unga som måste agera föräldrar för sina föräldrar.

      Det började gå snett i och med att den socialistiska synen på familjen grodde in i det allmänna medvetandet. Just att det skulle vara skolan och ”samhället” som ska ta huvudansvaret för våra ungas uppfostran åskädliggörs bl.a. i uttrycket ”-Varje unge är allas unge”, vilket var ett populärt mantra på den tiden när det fanns en predikande vänsterrörelse som genomsyrade den allmänna debatten.

      Jag skulle snarare vilja säga att ”Mitt barn är mitt ansvar”, trots att jag är väl medveten om att jag själv liksom alla andra föräldrar alltid kommer till korta, mot de krafter som råder när tonåringar enligt naturens spelregler genomgår sin frigörelseprocess. Men att föregå som dåliga förebilder har inte den avskräckande verkan man kunde hoppas. Därför tror jag den enda goda vägen är att försöka leva sitt liv som förälder på ett ansvarstagande sätt och tydligt dra upp ett fungerande spår åt sin avkomma.

      Barnens kärlek har man hur illa man än klarar sin uppgift, men att inte ens anstränga sig, betyder att man lämnar dem utan vägledande förebild.
      Det går inte heller att skylla på politiker som inte klarat av att ordna de jobb som unga behöver. Jag anser att det är ett grymt misstag att hänvisa till att Arbetsförmedlingen ska lösa uppgiften.
      Arbetsförmedlingen SKAPAR INGA JOBB !
      Låt oss fr en sista gång helt avfärda den tanken.
      Jobb skapas av företagare. Företagare växer fram bland gruppen företagsamma medborgare.

      Företagsamma människor uppmärksammas inte i vårt kollektiviserande tankeparadigm, utan belastas istället med en uppsjö ålägganden, som initialt begränsar lusten att helt pröva sina egna vingars bärkraft. Sedan ska vi heller inte sticka under stol med att vi nog blivit rätt bekväma och bortskämda genom alla åren av välstånd och glömt bort att alla bra ideer med tiden förlorar sin slagkraft. Det krävs hela tiden en dynamik och nyutveckling för att hålla avståndet till konkurrerande krafter.

      Men det torde väl börja stå klart för de flesta med förmåga att ta in mer än fragmentariska delar av verkligheten, att lösningen inte ligger i att skyffla in mer av samma medicin. Lösningen ligger istället i att acceptera de levnadsregler som naturen genom årmillionerna föresett oss med som art. Vi kan inte under ett halvt sekel ändra på det som som tagit evolutionen eoner av tid att praktiskt utforma och det finns heller ingen fördel med att ens försöka. Familjen är samhällets starkaste byggsten och alla politiska beslut måste utgår från detta, för att vi ska få ett harmoniskt samhälle där individerna kan finna uppskattning och bekräftelse. Missbruk i alla dess former kombinerat med oförmåga eller ovilja att ta det personliga ansvaret leder i motsatt riktning.

      Ergo sum:
      Bejaka familjens förutsättningar
      Bejaka mångfald
      Avkräv personligt ansvar

      Gamla tråkiga regler som likväl löser det mesta av våra problem.
      Alltså raka motsatsen till socialism.

      Svara
  3. Ewa Larsson

    Hej igen!
    Jag vill bara förtydliga att jag inte skrev eller på något vis sagt att AF skapar jobb. Men det gör inte kommunen heller i denna mening.
    Vad jag menar och anser ÄR att AF innehar UPPDRAGET att vara förmedlare av arbetskraft till företag och arbetsmöjligheter till arbetslösa.
    Det måste ju därför finnas en koppling mellan de uppdragen kommunens sociala avdelning/näringslivsavdelningen och AF.
    Att sitta och hålla var och en på sitt i sina egna små bubblor skapar absolut ingen framgång eller att vi på något vis tar oss ur denna besvärliga situation.

    Det finns också en anledning till varför inte företagen lägger ut sina arbeten på AF:s ”jobbsökarsida”. De enda som egentligen lägger ut sina arbeten är kommunen och de mer ”oseriösa” som jag ser det. Det är genomgående på varje ortsida. Det finns en förklaring till detta, men det ger jag mig inte in i här. MEN det innebär också att AF är de som håller, på arbetsgivarens uppmaning, arbetstillfällerna internt och rekommenderar därför de personer som de tycker kan vara ”lämpliga” för jobben.
    I förlängningen av detta så är det då personkännedom och egna fördomar som får fritt spelrum och inte den ungdom som mycket väl kan vara den mest kompetenta TROTS sin uppväxt i ett hem med ”fel efternamn” eller annat ”känt på byn”.

    Nu kom detta resonemang att behandla AF, tyvärr. Men jag ser det inte som en omöjlighet att vi skulle kunna placera oss bättre på rankinglistorna bara vi öppnar ögonen och precis som du skriver, peka ut själva problemen även om de är obekväma.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Ja så kan man se på saken.
      Hur mycket kommunledningen har möjlighet att driva fram nyföretagande börjar jag dock hysa alltmer starka tvivel kring.
      När lyckades näringsenheten senast tillskapa en ny företagsetablering, som inte skulle tillkommit även utan dess inverkan?
      Det är sådana frågor vi måste ställa oss innan vi slentrianmässigt satsar skattemedel på iden om tillväxt och vändande utvecklingstrender.
      Utvecklingsenheten har alltmer börjar omfatta kultur- och fritidsverksamheter. Är det det som ska få Vilhelmina kommun på fötter?
      Vi har mycket att fundera igenom innan vi landar en budget i balans för åren 2016 -2018.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se